Liv i exil

Nu är vi tillbaka i Sverige och därmed är ju även mitt bloggande över, i alla fall här. Jag är ju inte i exil längre. Får se om jag får lusten att göra det igen.

Flytten gick bra, vi hade en turbopackare som öste ner allt i lådor innan vi hann blinka. Det innebar att de första dagarna gick Peter omkring i lågskor och jag hade två omaka strumpor att alternera mellan.

Nu är möblerna på plats och nästan alla kartonger uppackade. Det känns som om vi aldrig varit borta. Så skönt att vara hemma och än så länge har jag inte saknat England något speciellt. Men det kommer säkert.

Måste bara berätta en rolig anekdot.

Emil svor härom dagen, och om det tycker vi INTE. Så han fick gå upp på rummet. Då författade han följande på en gul post-it-lapp som han satte på dörren:
"Mummy is not good so she can't come in, daddy is not good so he can't come in".
Med andra ord måste spellingen ha gjort någon nytta i alla fall.

God fortsättning på er alla vänner!

GOD JUL ALLA VÄNNER ÖNSKAR HELA FAMILJEN GRUNDBERG

I fredags samlades vi med några vänner på puben för avskedsöl. Katja, Erica, Rachel med makar hade samlat ihop till en present, så väldigt gulligt av dem och en total överraskning.
Vi fick en temugg med engelska flaggan på, ett pub-quiz-spel och en engelsk kokbok. Men den absoluta höjdaren var ett spel som Katja konstruerat och som visar att vi verkligen lärt känna varandra.
I en burk har hon lagt ett par leksaksbilar modell jättesmå. Spelet har hon kallat "Traffic jam! The exciting English queuing game for 1-5 players aged 0-99".

Så här går det till:
Choose 1 designated driver and add:
1 passenger, preferably very tired or very drunk,
1 or more grumpy teenagers, 1 or more over-excited 6-year-olds
Put all cars in a big queue and enjoy the slow boring ride!
If you want to go from St Albans to Milton Keynes, the game takes at least 1 hour and 47 minutes
If you want to go from home to school, the game takes at least until 12 minutes after the whistle
If you want to go anywhere in a hurry, the game takes at least 18 minutes longer than you think

Make the game last longer by adding ice, snow, roadworks or an accident on the M25.

Den här burken ska få en egen hylla hemma på Tjörn, så kan jag le och tänka på mina engelska vänner varje dag!!!
Tror det är den bästa presenten jag fått på väldigt väldigt länge.

I dag är här snökaos, liksom igår, igår var vi så dumma att vi trodde vi skulle kunna handla julklappar. Tre timmar på motorvägen, en tur som i vanliga fall tar 10 minuter. Det blev inga julklappar.

I dag är Peter super-duper-mega-snäll och kör mig in till Olympia där jag ska bevaka världscupen i hoppning. Jag hoppas Roffe och Malin presterar på topp när jag nu trotsar vädret och tar mig dit!!!!

Hej hopp galopp på er allihopa

I dag är första dagen på barnens sista engelska skolvecka. Det är lite vemodigt och det kommer att trilla många tårar tror jag.

Veckan har ett späckat schema.
Måndag: Jag är webbredaktör och Emil ska ha sitt stora "hej-då-party" i eftermiddag. Dessutom är maffiabilen fortfarande hos bildoktorn så vi har bara en bil.
Tisdag: Rida och skriva klart en gigantisk artikel.
Onsdag: Rida, skriva mer på den stora artikeln och åka till Olympia och bevaka världscupdressyr.
Torsdag: Jobba och på kvällen ska Emil på skoldisco.
Fredag: Jobba och på kvällen är det dags för Peters och mitt "hej-då-party" på puben.
Lördag-söndag är jag webbredaktör och ska dessutom in till Olympia och bevaka världscuphoppning.

För att göra en jobbig vecka än värre är jag tokförkyld och håller på att tappa rösten.

Vännen Kicki hemifån Sverige är här på besök. Igår gjorde vi London. Vi startade med St Paul's cathedral, sagolikt vacker. För att inte tala om den sagolika utsikten. Den får man ta del av om man klättrar 528 trappsteg - en väg... På slutet smalnar det av betänkligt och det går inte att vända, det är "one way up" och en annan "down".

I natt sov jag inte mycket, benen värkte MASSOR. I dag har jag gått några hundra meter sedan säger benen STOPP!! Så, summan av kardemumman - gamla kärringar ska hålla sig på backen.

Vi var uppe ovanpå kupolen, vääääldigt högt var det, 85 meter närmare bestämt.

Så här små blev människorna där nere så där lite från ovan!

Nu kan julen komma, vi är förberedda, nåja, men vi har ökat stämningen lite i dag.

Först åkte vi upp till stan för lite shopping. Jag gav mig själv en för tidig julklapp, en grodnyckelring. För er som inte vet så samlar jag på grodor och har gjort det läääänge. Så denna kunde jag inte motstå.

Lite England måste vi ha med oss hem, dessa julgranskulor var så fräcka tycker vi!

CD-växlaren i maffiabilen ska laddas med rätt musik som sedan får gå i ett tills annandagen åtminstone.

Vi vågar vägra den vanliga julhysterin men en del julklappar passar bara en del som hand i handske och då slår vi till. Mer än så avslöjar vi inte såklart.

Väl hemma igen blev det pepparkaksbak och glögg.

Bagare Emil.

Konditorn Emil.

Så här snyggt blir det när Emil är klar.

Glögg. Tack IKEA för det!!!

Trevlig andra advent på er alla vänner!!

Nu är hundarna rustade för den svenska vintern!

Så är det bestämt. Den 29 åker barnen och möblerna från huset på Mayflower Road. Barnen flyger till Sverige med Lexvik som ska fira jul med oss. De får sedan terrorisera underbart snälla Noomi i två dagar tills jag och Peter kommer.
Vi åker med färjan till Danmark den 30:e, däremot går det ingen färja som vi hinner med mellan Danmark och "Götet" så vi får ta färjan till Helsingborg och köra lite längre. På nyårsaftons kväll är heela familjen samlad hemma på Tjörn och Sven slipper vara ensam och vi kan äntligen entlediga Helene, superdupersnälla superHelene, från kattvaktsjobbet.

Jag har tidigare annonserat för alla jag känner att jag kommer att gråta konstant de sista två veckorna för jag är så dålig på avsked. Måste härmed revidera. Det blir fyra veckors konstant gråtande. I går var jag på Peters jobb och lämnade en present till sekreteraren Caroline som varit till stor hjälp för oss och sedan bölade jag till och från resten av dagen. När jag kom in på skolgården och såg mina nyfunna vänner. När jag och Lukas körde hem från klädaffären så började jag till och med böla över att min tid i vänstertrafiken snart är slut. "Get a grip WOMAN" inte kan jag böla över att slippa detta förbannade trafikkaos.

Och när jag ska säga hej då till Tilly, OMG, de kommer att få länspumpa stallet!!!

För några år sedan köpte jag en svindyr kamera. Tänkte att den skulle göra jobbet åt mig för jag är verkligen ingen fotograf. Ibland går det bra, ibland inte. Men en kamera gör ingen fotograf, så mycket kan jag säga. Jag beundrar alla duktiga fotografer, de är som konstnärer och jag kan inte ens göra en streckgubbe.

Men frilansens bittra verklighet är att tidningarna inte alltid kostar på oss en fotograf när vi ska ut på jobb utan vi får plåta själva. Oftast går det hyfsat, ibland till och med ganska bra men det är alltid obehagligt när bilderna ska laddas in i datorn - hiss eller diss liksom.

I dag laddade jag in närmare hundra bilder från ett jobb jag varit ute på där bilderna MÅSTE bli bra! Och de blev bra, puh!! Hur bra, ja det får ni se i Hippson frampå vårkanten.

Min favoritkokboksförfattare har spottat ur sig ännu en kokbok, hur hinner karln?
Det är Jamie Oliver som denna gång gjort rätter som ska gå snabbt att tillaga, allt för att få folk att laga mer mat och äta mindre take-away och halvfabrikat.

Denna goda, tillsammans med andra godsaker, gjorde vi i helgen, kan rekommenderas!

Fylld focaccia:

En focaccia (stor)
en burk (ca 450 gram) inlagd röd paprika
1 tsk kapris (inlagd)
6 soltorkade tomater i olja
en handfull mixade marinerade oliver, både svarta och gröna (ta ur kärnorna!!)
1 färsk chilli
1 handfull körsbärstomater
3-4 cocktailgurkor
en liiten näve färsk mint
1/2 citron
riven parmesanost
jungfruolja

Gör så här:
Värm focaccian i ugn ca 15 minuter. Gör i ordning fyllningen: lägg paprikan, kaprisen, de soltorkade tomaterna, oliverna, chillin, cocktailgurkan och körsbärstomaterna på en skärbräda och hacka det och lägg det i en skål. Häll över lite jungfruolja och pressa över citronen, rör ihop.

Dela focaccian i två halvor och lägg på fyllningen på den undre, riv över rikligt med parmesan och lägg på "locket". Skär i fyrkanter och servera. FÖRBASKAT GOTT!!

I går hade jag, Peter och Emil en riktigt mysig dag, ända fram till klockan fyra sisådär. Vi var och shoppade - Peter betalade - mycket trevligt alltså. Jag fick två par jeans, sockor, tröja, tunika och klänning :-) Emil fick också lite smått och gott liksom han som höll i plånboken.

När vi så avslutade dagen med shopping inför lördagskvällens middag var Emil tvungen att gå ur affären och spy, och så fortsatte det heeeeela långa kvällen. Natten gick hyfsat men han spydde ett par gånger i morse. Nu sover han och förhoppningsvis är det värsta över. Jobbigt bara att jag efter en korv med bröd känner kväljningar - VILL INTE!!!

Luckys gamla stall Taljegården brann ner i natt, eller om det var igår eftermiddag. Vi stod där i början på 90-talet tillsammans med bästisen Håpan. Stallet har varit tomt i många år men lite sorgligt känns det ändå.

Så är vi inne på upploppet, tre skolveckor kvar och 4,5 veckor kvar innan vi flyttar hem för gott.

I dag i badet frågade Emil varför man har en navel. Jag förklarade så gott jag kunde. Att man inte kan äta när man ligger i vattnet i mammas mage och skvalpar och därför får man mat genom ett snöre från en köttpannkaka. Vet inte om det var bästa beskrivningen men han köpte den utan protester.

Sedan var det dags för Emil att ha biologilektion för mig!

"Mamma, vet du varför bebisen är i mammans mage?"

"Nä"

"Jo, för att bebisen är så liten så annars kan mamman och pappan slarva bort den, det har Mr Smith sagt."

"Så när den är så stor så att man inte kan slarva bort den då kommer den ut?"

"Ja, det sa Mr Smith, fast jag visste det redan, jag har alltid vetat det."

Klok pôjk den där Emil, eller vad säger ni?

Jag och Peter har ju bröllopsdag den 30 april. Och det kan ju vara för mycket att behöva dela dagen med andra, det är liksom nog att hålla reda på sig själv. Därför uppskattar vi verkligen att William och Kate valde att gifta sig dagen före. Jag tycker att vi svenskar kan visa vår uppskattning genom att Viktoria och Daniel går på kalaset, tycker inte ni? Vilka William och Kate är, jo, för de som inte vet, det så är William nr 2 i tronföljden efter pappa Charles, mamma hette Diana och Kate är hans "Daniel", m a o han gifter sig med en "vanlig" kvinna, fast jag tror dock från en rätt ovanligt rik familj men utan anor liksom.

I dag flög jag och Emil tillbaka till England efter hektiska Tjörndagar, vilka fantastiska vänner vi har!
Tack Ingrid för middag och billån och skjuts i ovädret, tack Helene för allt, tack Inger och Christer, tack Alfred med familj som lekte med Emil så han slapp följa med på tråkigt möte, tack Fridas Hage och Häggvallskolan (kanske inte går in under kategorin vänner men ändå) för att ni gör grabbarnas hemflytt så smidig, tack alla pysselvänner i Valla församlingshem och jättetack till världens bästa storebror lille Jan (som morfar Tage brukade kalla honom) för att du hämtade oss och körde oss till flygplatsen när snön ställde till det i kollektivtrafiken.

I morgon blir det quiz med tjejkompisar!

Jag och Emil sitter i soffan på Tjörn och leker med tanken att helt enkelt strunta att åka tillbaka till England för de fyra-fem sista veckorna. Men det går ju inte, speciellt inte som Emil bjudit in 25 (!) vänner på avskedskalas på DJ Djungle på lucia.

Och det är också sorgligt att lämna England. Det är jättesorgligt att lämna barnens nya goa vänner; Callum, Harry, Ben, Lily, Kitty, Harrison och så vidare och så vidare, många fina goa vänner har det blivit.

Och jag lämnar också nyfunna vänner, flera av dem föräldrar till barnens vänner men också vännerna i stallet. Jane som fodrar Tilly åt mig på morgnarna, ambulansföraren Paula som är käpprätt tokig och urkul, jag kommer att sakna hennes totala avsaknad av rädsla för att säga precis vad hon tycker till precis vem som helst. Och jag bär med mig hem hennes omdöme att jag talar mycket bra engelska för hon fjäskar inte, säger hon det, ja då är det så :-)

Nikki kommer vi att sakna allihop. I dag, när jag och Emil är här i Sverige och Peter på konferens på Irland är Nikki "barn"- och hundvakt och hon och Lukas ska ha myskväll och Lukas är överlycklig.

Jag kommer också att sakna lammköttet, så mycket lamm som vi ätit under 2,5 år i England har jag inte ätit i hela mitt liv, superdupergott! Billigt smink, billiga skor och kläder. Och det finns så mycket kul att köpa också, utbudet är så stort.

Pubquizen, det är ju så kul, det kommer jag att sakna, och pubarna, ja jisses, listan blir låååång, jag ger upp nu.

Men sanningen är ändå den att hemma är bäst, hemma hos katten Sven som inte verkar göra så mycket på dagarna. Han har blivit en tjockis. Det blir nog bättre när Vicky kommer hem och får jagat liv i honom.

Hej hopp på er alla vänner!

Mrs Weller är rektor på Emils skola. Hon är en bastant och mycket vänlig dam. När barnen burit sig illa åt blir de skickade till henne - lite bus=fem minuter, mycket bus=10 minuter. Tiden håller man reda på med hjälp av en äggklocka.

Emil har haft grymt mycket läxor senaste veckan, det är 10 ords stavningsprov, det är figurer som hexagon och pentagon (kan ju inte ens jag), det är två böcker som han ska läsa högt, helst varje dag. Dessutom hade han en uppgift att skriva fyra meningar "neat och med full stop och capital letter", ej att förglömma, Emil är 6 år och i Sverige går kompisarna i förskolan... Jag bestämde mig för att den läxan kunde vänta till i går.

När jag hämtade Emil igår så var han MYCKET upprörd, han hade nämligen blivit skickad till Mrs Wellers office i fem minuter för att han inte gjort läxan. Jisses vad arg jag blev. Sms:ade en annan mamma och beklagade mig, berättade det för ytterligare en mamma när jag lämnade Emil i morse. I eftermiddags stannade båda mammorna kvar för att följa utvecklingen...Jag stegade iväg till snälla fröken Mrs Impey, min son ska minsann inte ha straffsittning, BASTA!

Då kröp det fram, Emil hade hittat på alltihop. De skickar aldrig så små barn till Mrs Weller. Hur och varför Emil hittat på en sådan historia har inte riktigt gått att få förklaring på. Men pinsamt var det. Men min kompis beskrev det bra:
"That is the definition of embarrassing! You must bring that up in front of his first proper girlfriend!"

I will, I promise ;-))