Sitter vid mitt skrivbord i mitt lilla burspråk i det stora kalla huset. Senaste halvtimmen har här varit väldigt varierat väder måste jag säga. Det har haglat, åskmoln har dragit förbi så Vicky blev rädd, det stormar och emellanåt är det blå himmel, stilla och lite vårlikt. Jag vågar påstå att vädret har väldigt svårt att bestämma sig i dag. Jag säger som Gösta Ekman, "det blir väder".

Squashen blev inställd - kroppen är intakt - jag äger ett squashracket.
Vi får väl se när det gives en chans igen, annars kanske ett squashracket har andra användningsområden...

I dag kom jag och Emil som vanligt småjoggandes in på skolgården i näst sista minuten. Emil har bara varit sen en gång förutom under snöovädret och det räknades inte enligt skolan.

En mamma, i ungefär min ålder, står lutad framåt och talar med ett litet barn. Hennes nylonstrumpor med stringtrosor under syns tydligt. Jag ska precis knacka henne på ryggen och säga "din kjol har åkt upp", då upptäcker jag... Hon har ingen kjol.
Det är meningen att det ska se ut så, eller så har hon helt enkelt glömt kjolen. Har jag missat något i modevärlden? Är jag gammal? Vafalls, säger jag bara.

När jag lämnade skolgården gick en pappa baklänges, även han hade upptäckt den kjollösa mamman... Undrar vad han tänkte...

När jag var ung, eller yngre menar jag givetvis, bodde jag på Guldringen i Västra Frölunda. På gångavstånd hade jag polishuset och ovanpå polishuset låg "squashen". Dit gick jag ibland men inte för att spela squash, nej mitt besök var långt mer fåfängt. Jag solade solarium. Solarierna låg liksom utmed en loftgång där man blickade ner på svettiga män som spelade squash. Där någonstans har vi min samlade erfarenhet av sporten.

I morgon ska jag gå mer på djupet, en kompis har bett mig följa med och spela squash. Och jag sa ja... Hur tänkte jag, vad har jag gett mig in på.

Jag har fått talat om för mig:
1, Det är SKITJOBBIGT att spela squash
2, Bollen är superdupersnabb
3, Mina anklar kommer att ta stryk
4, För att inte tala om mina höfter...

Nåväl, i eftermiddag ska rack inhandlas och i morgon är det på't bara, jag får låtsas att jag har Lukas svenska hockeytränare Torbjörn på axeln som skriker PÅ PÅ PÅ, så ska det nog funka.
Lovar att återkomma med rapport.

På väg till skolan har vi många viktiga samtal jag och Emil. Han klippte ju sig i torsdags och får nu hjälp med lite vax i luggen varje morgon. Det är viktigt att frisyren inte "går sönder" av till exempel mössa eller regn. Därför fick Emil ett giraffparaply i helgen.
Så, i morse satt han i baksätet, nyvaxad, med giraffparaply och skolväska och piratväska med "packed lunch".
"Mamma, jag vill åka allra längst upp, vet du varför?"
"Nej?"
"Jag vill dit där pingvinerna är."
"Men de är ju längst ner fast där är också väldigt kallt. Högst upp är isbjörnarna."
"Okej, men vet du varför jag vill åka längst upp?"
"Nej, varför?"
"För då kan jag dricka cola med tomten, eller, jag kan ta med mig cola i alla fall."

Han är sötast i hela världen, så det så!

Jag har min gamla klasskamrat Karin här på besök med dottern. Jag och Karin har hållit kontakten under alla år men vi ses alltför sällan. Detta besöket var väl inte heller något vi trodde på, Karin är allergisk mot katter, hundar och hästar... Men med allergitabletter så har det funkat bra.
I fredags kväll åt vi gott, drack vin, laddade ner 80-talsmusik på Spotify och fnissade åt tokiga minnen från uppväxten.
Igår frågade Lukas, vid hundarnas kvällspromenad, om vi var fulla kvällen före. "Absolut inte, vi bara dansade lite", svarade den förnärmade mamman.
"Annars har du varit lite som full ända sedan Karin kom", säger sonen.
"Hur då", undrar liksom jag.
"Du skrattar hela tiden och är så glad", blir svaret.
Och jag har verkligen skrattat hela tiden och det behövde jag.
I dag är Karin och Klara inne i London och jag och Lukas ska ägna åt oss mindre skrattretande saker såsom jobb och skolarbete.
Numera är världens bästa mamma Märta 80+, hennes födelsedag avlöpte väl, själv kallar hon sig nästan 100, vilket innebär att jag skadeglatt kallar storebror Jan nästan 70 ;-))

Jag ska ta med mamma och hennes bästis Eivor till Salt & Sill och äta smörgåsbord när jag är hemma i Sverige i februari. Mamma bor inne i Göteborg och Eivor på Orust så de ses aldrig nu för tiden men de har varit kompisar sedan de var små. Det ska bli fantastiskt roligt att få göra detta, jag längtar redan. Det får bli min födelsedagspresent till världens bästa mamma på 80-årsdagen.

Hur stor, vuxen, gammal, vis, förståndig - ja, jag vet inte vad mer jag kan kalla mig med ålderns och erfarenhetens rätt - jag än blir så blir jag lika ledsen ibland när någon säger tokigheter.
Det behöver inte vara tokigheter som är menade att vara elaka, det kan vara befogade tokigheter, kanske har jag varit dum, kanske har jag gjort fel.
Men ändå så blir jag så där in i hjärteroten ledsen ändå. I dag är en sådan där ledsen dag.

Jag har en bekant som helt plötsligt beslutade sig för att jag är djävulen själv. Jag har ingen aning om varför, det är sant, absolut helt utan anledning var det. Under lång tid har jag försökt vara trevlig, artig, neutral och alldeles som vanligt. Jag och min bekants vägar korsas allt som oftast så vi måste ha någon form av kommunikation liksom men den är enväga.
Det är grymt frustrerande att inte ens få ett "god jul" tillbaka liksom, hur svårt kan det vara.
Precis som jag skrivit tidigare så ska detta året bli ett bra år för mig, bättre än det förra. I den målsättningen ingår att göra mig av med alla energitjuvar, såsom min bekant. Men det är svårt att inte ta åt sig, tyvärr.

Får tänka på allt bra. Mina barn och man - m a o min underbara familj, mitt roliga jobb, mitt kommande besök hos Laura Bechtolsheimer, Badminton i maj, en vecka i Sverige ensam utan barn i samband med Scandinavium :-)

Förresten, på lördag fyller världens bästa mamma 80 år! En gång när storebror Jan var liten skrev han en liten dikt i skolan: "Mor är så rar, pysslar om oss alla da'r."
Så är det verkligen, nu när jag själv är mamma inser jag vilket jättejobb mamma gjorde med mig och Jan, ensam utan en pappa i sikte. TACK världsbästa mamma!

Peter är på båtmässa i London. Det är kungen med, His Royal Highness the King of Sweden, minsann, fina herrar roar sig bland dyrgriparna. Peter tjingsade på kungen som tjingsade tillbaka. Sedan fick Peter se Olly och Stacey uppträda, för er som inte vet så kom de 2:a och 3:a i X-Factor och Olly är min favvo big time liksom. Men jag är inte avundsjuk alls. Jag har jättekul. Fick åka till en grannstad och hjälpa Nikki, vår inneboende, att byta däck på hennes bil, hon hade fått punka. Vad är väl en bal på slottet...

Jag har jobbat med en väldigt oförarglig artikel som på outgrundliga vägar blev väldigt förarglig för en grupp människor.
En av dem blev extra arg och skrev i dag följande till mig i ett mail: "Kan du inte stå vid ditt ord är det din karma som blir lidande."
Jag är ju dålig på sådant däringa liksom ;-) Yoga, healing, rökelse osv där jag även klumpar in ordet karma. Hokuspokus-skit helt enkelt enligt mig som besitter noll och intet kunskap i ämnet och alltså är synnerligen fördomsfull i mina åsikter såväl som i min kategorisering.
Vilken tur då att jag prenumererar på NE på nätet, slog därför upp ordet Karma och där stod bland annat följande:
"I andra sammanhang inom hinduismen har karma fått en mer fatalistisk tolkning och är mer eller mindre en egenskap hos individen, många gånger tolkad som orenhet."
Om jag då fått mindre karma är jag alltså renare i själen, det är väl bra? Med andra ord blev jag en bättre person av att göra ovan citerade upprörd? Är helt säker på att det inte var så han menade men jag tolkar som jag vill och skrattar gott.
Nu ska jag ta och ställa min rena kropp i duschen och tvätta bort lite hästdoft. Renaste personen i England blir jag sen.

I morse snöade det, förbannat också är ett milt uttryck för vad jag tänkte om tingens ordning.

Emils skola är bra, de sms:ar om skolan stänger och de gör det med god tidsmarginal. Lukas skola använder hemsidan. Ofta är de sena med sina meddelanden, rektorn lägger väldig vikt vid formuleringarna...
Så till frukosten stod datorn på, Lukas skolas hemsida var uppe och vi tryckte på "uppdatera" var och varannan minut. Ingen stängning.

Lukas fick skjuts med Nikki, jag och Emil köade oss sakta men säkert mot Emils skola, tog en genväg på väldigt halkiga småvägar och var bara 15 minuter försenade. Då säger skolan att de eventuellt stänger redan vid lunch "due to heavy snow". När jag kom tillbaka till bilen hade Lukas ringt. De hade stängt skolan och ungar på gångavstånd och med mobil fick ge sig iväg och försöka nå föräldrarna... Kunde de inte meddelat det tidigare? Tydligen låg servern nere men det finns telefon, mobil...
Så istället för att åka till stallet var det bara att köa hem igen. Hämta Lukas, köa och halka vår väg till stallet för att ta hand om Tilly.

Fick sms av Emils skola, de har öppet hela dagen. Fick sms av Lukas skola, de har stängt, nähä? Efter att Lukas varit med mig i ett par timmar har fru rektor filat klart på formuleringarna och meddelar att skolan är stängd.

Ikväll är det meningen att det ska bli fotbollspremiär för Emil, tror det blir uppskjutet ännu en gång...
Jag gillar inte England när det är snö, fy och usch.

Lukas fick gå på skattjakt som slutade i att han hittade en splitter ny bmx i källaren :-)

Emil fick Ben Ten-lastbil med experimentklet i...

Den här fågeln flyger inte mer...

Snökaoset har skjutit upp fotbollspremiären för Emil minst en vecka, men när den väl startar är han redo!

Peter, Lukas, Melanie och Emil köpte snygga huvudbonader på Camden Market.

Emil och Lukas har varit ute och lekt i det engelska snökaoset.

Vår christmas turkey

Lukas och Emil väntar på att få öppna alla paket.

Vicky rullade sig i kol på promenaden och får därför ett ofrivilligt bad efteråt.

Så har barnens skolor varit stängda i två dagar. Varför det var stängt i dag kan man grunna på för det slutade att snöa igår vid middagstid.
Emils skola har tagit sitt förnuft till fånga och öppnar i morgon, dock startar skolan en timma och en kvart senare än vanligt för att vi ska kunna ta oss dit på ett säkert vis. Märk väl att 95 procent av eleverna bor inom en kvarts gångavstånd...
Lukas skola är väderkänsligare, följande meddelande fanns på deras hemsida i dag:

Welcome to Marlborough School Science College

Due to the heavy snowfall yesterday, problems with staff travelling into school, and the difficulties faced in getting the site safe for use, regrettably the school will remain closed on Friday 8th January.

We are hoping to be in a position to open the school on Monday 11th January, so that the planned examinations can go ahead, however this will be very much dependent on what the weather brings over the weekend. There will be sufficient staff in school to supervise these public examinations and we therefore expect to see all year 11, 12 & 13 students in school. Unfortunately, due to the limited number of staff who will safely be able to attend school, we are unable to open for years 7 - 10. We therefore ask that students please visit the school's VLE where work will be made available to you, or failing this please use the Sam Learning, MyMaths or BBC Bitesize websites.

Please accept my apologies for any inconvenience that that this may cause you. I hope that you will understand and support my decision, which has not been an easy one to make, as I do not wish to put anybody's safety at risk. All decisions made have been done so in full consultation with the Chair of Governors. Obviously, if there are any changes to the above, then we will update the school website as soon as possible.

Så har vår svarta värstingbil fyllt två år, precis före jul var det födelsedag. Den har inte överansträngt sig under sina första två år i livet, gått drygt 3000 mil tror jag.
Men, lite skavanker är det. Värmen i sätena har inte funkat på evigheter men eftersom inga bilar i England har värme i sätena har jag liksom struntat i det.
En dag i december började alla lampor som har samband med "slinta-hit-och-dit-anti-bromsgrejset" att lysa. Peter körde en vända och upptäckte att även farthållaren lagt av.
Vi ringde engelska verkstaden precis före födelsedagen och fick tid nu i januari, vi trodde det var två års garanti men blev lovade att eftersom vi ringde inom garantitiden skulle reparationen gå på garantin även om den inte utfördes för än efter födelsedagen.
Nähä, vi lämnade bilen, blev uppringda och NEJ! Vi lagar inte på garantin. "Men hon som tog emot vår beställning sa ju", säger Peter. "Hon har inga sådana kunskaper att kunna ge sådana besked", säger idioten i andra änden. "Det är ju knappat vårt problem", tycker Peter. Men jodå, ingen reparation.
Arga och frusterade ger vi upp för dagen. Peter läser igenom pappren och upptäcker att bilen har 3 års garanti. Ringer återigen på morgonen och säger att det är ju inga problem, vi har tre års garanti. "Inte i England", säger idioten.
Nu har de bilen och är sura som f..n för att de antagligen måste laga den trots allt. Fast just nu är det ju snökaos så då händer ingenting.

Så var det snökaos igen och barnens skolor är stängda. Hästen är inne och England står stilla. Här är lite bilder från vår snöiga dag som kommer att följas av ytterligare en snöig dag med stängda skolor.

Tillys granne och kompis Coral tittar ut, det blir ingen hagvistelse för henne denna snöiga dag...

Hundarna gillar snön

Tilly på väg in efter att ha fått rört på sig en liten stund i paddocken.

Det finns inte rinnande vatten inne hos hästarna så här bär Nikki vatten till Tilly i snöovädret.

20 minuter i paddocken räckte för att täcka Tilly med snö.

Ture och Vicky leker i snön.

Vicky leker i snön.

Bilderna är tagna med min nya fina vita mobil och den funkar riktigt bra. Ville ha en mobil med lite bättre kamera och det fick jag.

I morgon ska jag försöka jobba som en liten blå med två ungar hemma, och en bonusunge, tror vi, beror på om de kan köra hit.

Det har varit mycket vinter denna vinter här på den brittiska ön. F
örst höll vi på att inte komma till Teneriffa p g a snö på flygplatsen, eller snarare, lite slask i hörnen ;-)
Sedan fick vi knappt landa när vi kom tillbaka för det var 0-gradigt och kanske halt...
Oljepannan klarar inte detta alls, Nikki hade 14 grader i huset när vi var borta, tur att det finns vattenflaskor och Vicky som värmer i sängen.
Minns ni allt väsen för att barnen skulle vara lediga sista dagen? Återigen mycket väsen för ingenting, skolorna stängde...
Så vidare värst mycke' ridning blir det inte heller, de vet inte ens om att man kan ha brodd mot vinterhalka, gräsbrodd - så långt sträcker sig kunskapen. Att få broddhål i skorna kostar ca 50 kronor hålet, håhå jaja.
I natt ska det snöa och återigen kommer skolorna att hålla stängt. Så fast det inte är röd dag här i morgon kommer barnen antagligen att få ledigt ändå.
Tröttsamt är ordet!
Engelsmännen kan INTE: ploga, salta, sanda!!!!!
Och de kan inte hantera vintern om temperaturen kryper under 5+.

Så är två veckors slöande över. Jag har varit webbredaktör ett par timmar i mellandagarna men någon direkt arbetsstress har inte infunnit sig. Ska bli så kul att börja jobba "på riktigt" i morgon igen. Många roliga artiklar står på schemat det nya året.

Så har även nedräkningen börjat. Nästa jul flyttar vi definitivt hem, om inte förr. Det är Volvo Penta som styr våra liv och inte vi själva. Så nu har vi gjort sista julen, sista nyår och det är drygt 11 månader kvar. Det kommer att vara sorgligt att flytta hem men också oändligt skönt, jag saknar Tjörn något alldeles enormt. Mest saknar jag små vardagssaker; fika med vänner, att ta bilen till Mjölkeviken och bara vara en stund, att dricka kaffe i ishallen med de andra föräldrarna i Lukas hockeylag, att gå ut i Höviksnäs med omnejd och bara stöta på vänner och ta en oväntat fika, att åka till Göksäter eller äta thaibuffé med Anna i Stenungsund.

Emil ska börja spela fotboll, avspark på onsdag, nya fotbollsskor inhandlade, ska försöka lägga ut bild i morgon, han har på dem hela tiden, även i soffan då han tittar på TV.

Lukas spelade match igår, de förlorade men Lukas fick återigen utmärkelsen "spirit of the game". Han har blivit så mycket bättre, det är riktigt kul att se.

Två ridturer har det blivit i veckan också, tillsammans med Nikki och lånad häst på nyårsdagens morgon i strålande sol och en lång galopp över ett stort fält - en absolut perfekt start på ett nytt år, precis som fältet gick uppför känns det som om 2010 bara kan bli bättre. 2009 var i mycket ett dåligt år men jag har tagit mig igenom det och känner mig  som en starkare och säkrare människa och känner verkligen att nu djävlar, nu tar jag ingen skit mer. 2010 ska bli mitt, familjens och mina vänners år, det ska helt enkelt bli ett fantastiskt år.

God fortsättning allihop.

Här bara livet dundrar på och jag glömmer både stort och smått. Ett lite småstort som hände bara ett par veckor före jul var att jag kallades till jurytjänst...
Jag hade att infinna mig i rätten en viss datum och tid någon gång i februari, om jag inte dök upp? 1000 pund i böter.

Blev småsvettig ska erkännas. Många papper var det i brevet och när jag läste dem mer ordentligt insåg jag att det fanns kryphål för en nordisk invandrare.

Drogberoende var ingen ursäkt, heller inte sjukdom - tror jag.
Glömska gick också bort.
Men....
Om jag inte hade bott här i fem år totalt från det att jag var 18 så gick jag bort, "fetbort" liksom, puh.
Men...
Pappersexercisen måste göras först. Här finns inga personnummer, ingen kontroll. Jag var tvungen att tala om för dem att jag inte bott här tillräckligt länge, de har inget system som kan tala om det för dem... Vilka dem? De som bestämmer om jurytjänst, vilka det nu är.
Nåväl, fyllde i pappren och fick strax ett brev tillbaka, tack men nej tack liksom.
Skönt, så ingen jurytjänst för mig i England. Och tur är det, jag kan inga lagar alls här utan försöker bara vara som vanligt och hoppas att det som är laglydigt i Sverige funkar här med. Fortkörning - går med bilen här, inte föraren så den fortkörningsbötern som kom på Peters Volvo när han var på tjänsteresa och jag var på hockeyn med barnen? Det blev en prick i Peters körkortsregister, jag är vit som snö :-))

Så var vi tillbaka i den kalla engelska vardagen igen. Vi har haft en underbar vecka på ett "all inclusive" hotell. Det enda man hade att förhålla sig till var när det var dags att äta igen. Det var enorma bufféer med allt som tänkas kan till frukost, lunch och middag. Hotellet hade fullt av aktiviteter och att det regnade gjorde inget, snarare gott antagligen för vårt bleka nordiska skinn.

På väg i en långsamt körande taxi mot flygplatsen. Det var snö och kaos på flygplatsen väntade. När vi kom in på Luton möttes vi av utrop i högtalarna: "all are to go home, all flights are cancelled.", hur kul var det? Men vi gick till incheckningen och den var öppen. Sedan var det bara att vänta, och vänta, och vänta...

Snökaos med engelska mått mätt, ingenting med svenska mått mätt.

Äntligen skulle planet lyfta, fyra timmar försenat.


När vi kom fram var det sena kvällen och vi såg inte mycket. Men på morgonen såg vi desto mer, det här var utsikten från vårt hotell, alla byggnader som syns hör till hotellkompexet.

Tre böcker avverkades i solstolen under veckan :-)

Lukas spendarade antagligen mer tid i poolen än utanför den...

Emil gjorde pastahalsband på miniklubben som han stolt poserar med här.




Sådana här vattensprutor såldes på hotellet till barnens förtjusning och en del vuxnas förtret ;-)


Lukas var duktig och deltog i vattengympan, jag och Peter koncentrerade oss främst åt mat och dryck, vilket känns nu när alla byxor är misstänksamt tajta.

Mat var det ja. Förutom buffé hade de restauranger på hotellet. Här äter vi spansk middag, det här är bläckfisk som kocken stekte snabbt på hög värme och sedan hällde någon god olja med vitlök över, det var SÅ gott!

Goa drinkar fanns det, fast inga paraplyer..

Efterrätter, kakor, glass... Ja, efterrättsbuffén var kaloristinn.

Emil höll sig mest till pasta och flingor men här har han gått loss på efterrättsbuffén på självste julafton. Det var viktigt med sugrör för lillprinsen, grönt skulle det vara.

Goa räkor fick vi på julafton

Tre snygga killar utforskar hotellkomplexet första dagen

Emils Zlatan-tröja gick hem hos spanjorerna

En dag tog vi en buss in till Playa del Americas, heter det så??, ett hotellspäckat lite slitet turistområde. Vågorna var stora och här blir jag och Emil blöta om benen.

En av hotellets granar.

Städerskan formade en av handdukarna till ett hjärta och placerade på min och Peters säng.

Hotellbaren



Den här typen träffade jag och Emil på toa en dag, vi umgicks inte speciellt länge. Faktiskt bara i högst en minut. Sedan dök han aldrig upp igen och glada var vi.

Det fanns ingen strand nedanför hotellet men häftiga lavaklippor i rött och svart och stora vågor. Jag saknar havet i England så jag gillade verkligen att bara stå på balkongen och se de stora vågorna slå mot klipporna, om jag blundade kunde jag tro att jag var på västkusten.

Lukas i limbotävling, gick väl sådär... Blev platt fall rätt tidigt.



En dag hyrde vi bil. Peter ville hitta en "autentisk" restaurang. Och det gjorde han med besked, hihihi, meny på svenska... Turistigt så det skrek om det. Var någonstans? Puerto de la Cruz.

Det var för höga vågor för att det skulle gå att bada på riktigt, men att översjöljas av vågor var precis lika kul. Lika kul var inte den jättevåg som svepte 30 meter upp på stranden och tog våra kläder och min handväska med plånbok och kamera i. Detta är en av de sista bilderna som togs med den kameran innan den blev mördad av saltvattnet.

Klipporna nedanför hotellet

Och en annan dag blev det svanform på handduken ;-)

Vi åkte upp på Teide men vädret var så uselt så vi fick inte åka kabinbana ända upp på toppen, tyvärr. Men det var häftigt ändå, ett landskap som ser ut så som jag inbillar mig att det ser ut på månen eller någon annan planet.

Peter, Emil och Lukas i vågorna i Puerto de la Cruz.



Här sitter Emil i flygplanet på väg hem.

Detta måste vara mitt längsta blogginlägg hittills... Hej hopp och go fortsättning och gott slut på er allihop.