Liv i exil

I dag var det dags för mosqitoflygplanen. Det ligger ett imponerande flygplansmuseum en liten bit bort. Det drivs av ideella krafter, mest äldre män. Man undrar vad som ska hända med det när de äldre männen faller ifrån, fast antagligen kommer det nya farbröder som tar vid.

Läste på expressen.se i dag om Linda Rosing och hennes blogg. Hon lär tjäna 90 000 kronor i månaden. Och hon skriver om vardagliga saker och visar benen när de inte är rakade... Så vad väntar jag på? Härmed erkänns att pincetten varit borta och mina ögonbryn blivit buskiga. Peter hade glömt nästrimmern i Sverige och det stack ut ett litet strå. Så vi har i dag besökt Boots för inköp av nästrimmer och pincett. Så, nu har jag också erkänt intima detaljer, när blir jag rik? Fast jag har inte varit med i någon dokusåpa, inte dejtat en dörrvakt och är inte heller fullsprutad med kemikalier. Lyser det igenom att jag missunnar fröken Rosing framgång? Det gör jag inte och jag skriver mest för nära och kära, men drömma kan man alltid göra...
I morgon gör jag en snabbvisit till Sverige, som stridspiloterna, snabbt in och snabbt ut.... Vi hörs med andra ord redan på onsdag igen! Hej svejs från England!