Liv i exil

I går spelade Lukas sista matchen för året. Någon hade gett honom raketbränsle... Han brukar inte vara den som utmärker sig men helt plötsligt var han överallt och hade tre skott på mål. I bara farten sprang vi bort till den lilla affären i arenan och köpte nya fina damasker till honom i lagets färger. När matchen är över ska det delas ut pokaler till bästa spelare osv. Helt plötsligt ropar de upp Lukas som får pokal för bästa "team spirit". Då började jag nästan gråta!
Granen är inköpt också, här klär de granen supertidigt så ikväll blir det julgranspyntande.
På onsdag ska jag på Olympia och se världscupen i dressyr - jättehäftigt. Bara en liten detalj, jag ska åka själv med kommunala medel och det slutar vid 22,30. Tunnelbana och tåg ensam i London vid den tiden - jag är skräckslagen. Men det som inte dödar härdar säger de ju...