Liv i exil

I morse tog Peter flyget hem till Sverige. Just nu sitter han i vår svenska bil med Ture som sällskap. Efter att ha varit hos Tina i nästan fem månader var det dags att ta tillbaka honom. Sven och Misse är instängda i huset hemma på Tjörn, sura som ättika kan jag tänka. Peter ska köra med samtliga djur till veterinärkliniken för de sista formaliteterna innan de får lov att åka under Engelska kanalen och hem till oss här. Det känns lite konstigt, snart är de här, förhoppningsvis i morgon kväll. Peter planerar att vila ett par timmar i eftermiddag och sedan starta ikväll och vara här någon gång under morgondagen. "Vansinnig idé, det går inte", var storebror Jans kommentar. Vi får se hur det går, huvudsaken är att de äntligen är på väg.
När vi stod där i somras med SAS i andra änden av telefonen som sa att "vi kan inte flyga era djur för än om  ett halvår", då trodde jag att den sista sprutan var alternativet. Men det var då och där jag upptäckte vilken fantastisk vänskapskrets jag har.
Tack till Helene som räddade katterna den första tiden och till din syster och Spekeröds hund- och kattpensionat. Tack Tina för att du tagit suverän hand om Ture och gjort honom till en äkta stallhund, nu är han redo för att följa med mig ut "for a hack" med Tilly. Tack till Inger och Christer som inte bara matar våra katter, de vaktar vårt hus, klipper gräset, skickar posten och allt annat, ni är bäst!!!