Liv i exil

Jag har ljugit, här på bloggen! Det är absolut fruktansvärt och jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Mest till herr Kamprad. När vi var tämligen nyinflyttade så var vi på IKEA och jag påstod då att det inte fanns något i deras livsmedelsavdelning som jag saknade - ingenting alls. I går var vi där igen, hos herr Kamprad, mest för att hitta adekvat julbelysning till fönstren men också för inköp av glögg, här finns bara något som kallas "mulled wine" och det vill jag inte ha. Fördomsfullt, jag vet, för jag har inte ens provat. När vi gav oss in i livsmedelsavdelningen tändes ögonen på mig och Peter, barnen dirigerades till vagnen med våra betalda varor, och vi gick loss. Detta är vad man längtar efter när man bott i England ett halvår:
Dessutom måste man givetvis ha pepparkakor, de engelska gingerbreaden är inte alls samma sak.

Så härmded ber jag IKEA och herr Kamprad om ursäkt! Det finns visst saker i er butik som en svensk i exil längtar efter. Och igår kväll efter vi kommit hem från det stora möbelvaruhuset så körde vi barnen i säng och tryckte i oss dillchips. Tur att jag ska rida nu på morgonen så att jag för av med lite kalorier.