Liv i exil

I dag var det dags för utvecklingssamtal för lilla Emil. Han som går till skolan och talar svenska fast alla andra talar engelska och är nöjd med det, just han alltså.
Så berättar Mrs Cowling, Emils fröken, att Emil är fantastisk, faktiskt när det gäller det mesta. Han är jättebra på att dansa, så tittar fröknarna på varandra och fnissar. Ni som sett Emil showa vet varför. Han talar hela meningar på engelska, han har bra grov- och finmotorik. Han räknar bättre på engelska än vad många av de engelska barnen gör. Han skriver sitt namn. Ja, superlativen duggade tätt. Nu är ju detta superlativens land, allt är lovely och gorgeous och splendid, men just när det gäller Emil bestämmer jag att det inte handlar om slarvigt använda superlativer utan kalla fakta. Hon sa också rent ut att Emil är VÄLDIGT smart och intelligent.
Däremot uttryckte de besvikelse över att han inte gillar att vara ute så mycket. Deras bild av svensk barnomsorg och skolväsen är att barnen alltid är ute, mestadels i skogen. Barnen kan på ett tidigt stadium göra upp egen eld och grilla sina egna kottar. I kväll ska jag och Emil sälja grejer på julmarknaden, vi får se hur det går, rapport följer!