Liv i exil

i går började Emils öra värka och han somnade vid fyra och sov ända till sju i morse. Med andra ord är han inte helt kry. Det blir ingen skola i dag och inte i morgon heller. Gullungen, som är så rar enligt alla, börjar tära på mormors krafter. Han är faktiskt i en förtjusande och intensiv trotsålder. Ibland undrar jag om trollmor varit här och bytt ut honom.
Eftersom mamma är här kan vi inte helt hänge oss åt att vara sjuka. Vi får allt släpa oss runt katedralen nu på eftermiddagen.  Det ska faktiskt bli spännande, det är lite pinsamt att jag inte gått in i den tidigare. Nu håller jag tummarna för att bacillernas besök är på upphällningen och att ingen mer blir sjuk och att jag och Emil vaknar pigga och krya i morgon. Då ska jag dessutom rida.