Liv i exil

Ända sedan mitt tandläkarbesök förra måndagen har jag gett tandläkaren skulden för min huvudvärk. Lagade ett hål, eller snarare krater... Men nu med hosta, snuva och svidande hals inser jag att allt inte kan skyllas på denna stackars tandläkare. Det är en liten ettrig förkylningsbacill som ska ha skulden.
I går gick fyrverkeriet hos grannen upp i luften en dag försenat. Vår granne Sarah är ursprungligen från Kanada och hon är därmed från kontinenten som vi i Sverige skyller för det hysteriska hallowenfirandet. Om det var därför eller om det är så man gör här i England vet jag inte men det ska mycket till innnan jag vågar ha party här.
Det var minst 50 pers på plats, det fanns mängder av mat, godis, kakor och bakverk - allt hemmagjort. Dessutom dryck, varm och kall, med och utan alkohol. Där brann en mysig eld och barnen grillade marshmallows sittande på halmbalar. Längs hela uppfarten stod papperspåsar, sådana man plockar grönsaker eller svamp i, med ljus i. Där fanns pumpor utskurna i mängder av mönster. Och sist men inte minst ett storslaget fyrverkeri.
Och jag som tänkt att jag till lucia ska bjuda ner dem på glögg, pepparkakor och lite grönmögelost, får kanske tänka om lite där.
På festen fanns givetvis en svensk, här dräller av dem, i affären, på puben, ja ungefär överallt och det är ju alltid trevligt att känna att jag gör mig förstådd utan besvär.