Liv i exil

Inte träffade vi drottningen. Hon var tydligen i London för att hedra engelsmän som dött i krig. Det var två tysta minuter klockan 11. Men slottet var även utan drottning helt fantastiskt. Ett jätteslott som såg ut som en medeltida riddarborg. Där fanns ett dockhus som varit drottning Marys, det hade äkta målningar, tallrikar av silver, äkta juveler och dessutom ett eget kloaksystem. Dockskåpet var aldrig avsett för barnen att leka med - konstigt ;-) Barnens dockor fick vi också se, de som de fick leka med alltså, de dockorna hade egna smycken från Cartier, bland mycket annat.
Det fanns flera rum fyllda av fantastiskt porslin, jag hade aldrig vågat äta på något av det. Vårt lilla slott i Stockholm krympte i jämförelse.
Efter slottet var det färd til Lukas hockey för match. Vi var där 1 timma och 40 minuter före matchstart. 20 minuter före start kör ismaskinen in, lyckas hälla ut färg över isen och matchen ställs in. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Här är alldeles ruskigt väder och Vicky hoppar på tre ben förutom när hon kommer av sig och har full koncentration på något annat, då går hon hyfsat. Vi får se om det blir veterinären i morgon eller om vi ska ha is i magen och avvakta, veterinären ordinerade ju vila och tålamod. Jag som är den mest nojjiga person som finns har lite problem med tålamodet. När jag var i Trosa och gjorde min praktik och Lucky var kvar hemma i Billdal då fick jag rapporter om att Lucky var lite krasslig. Jag ringde veterinären helt hysterisk. När han kom ut till stallet och gammelhästen sa han till Kristina, "för att vara mer eller mindre död ser han ju väldigt pigg ut", och för det mesta var det ju så. Det var aldrig några större fel på den hästen men jag tog ut hans död i förväg minst en gång i veckan under de sista tio åren.