Gott och blandat från EM
Så var en intensiv vecka till ända. Det känns som två EM faktiskt, ett fantastiskt dressyr-EM med strålande prestationer och där ryttarna överträffade förväntningarna med råge, både de internationella och de svenska. Även läktarna hade hyfsad publik med utsålt vid kürfinalen.
Hoppningen däremot, dåliga prestationer av toppryttarna och svenskarna och tomma läktare. Vid gårdagens final var det inte ens halvfullt - skandal. Rolf-Göran räddade det något men i det stora hela en trist tillställning.
Vid gårdagens första omgång stod jag bredvid PG, jag dricker alltså inte bara hans vinslattar. Han, jag och en svensk journalist stod vid ett litet räcke där vi precis fick plats. När italienarna red kom deras förbundskapten, inte Fuchs, eller vad han kan vara för något och ställde sig bakom oss. Han såg ut som äkta italiensk maffia i svart rock, paraplyet hängde han på räcket mellan oss utan att jag märkte det. Italienaren märktes dock för han smackade intensivt. Så först hördes smack sedan såg jag paraplyet. P G hävdade att han nitat gubben dagen före för att han var så irriterande, får nog ta det som ett skämt, gamla gubbar ska inte slåss.
Fru Brink är ekonomisk, hon hade en "outfit" med sig och den höll hon sig till. Tajta jeans, jeansjacka, lång halsduk och vita converese. Men det var ju praktiskt, om någon undrar hur Brinks fru ser ut eller så, lätt att beskriva liksom. Dessutom finns det de som hävdar att de är lika makarna Brink, det vet jag förstås inte.
Tinne Vilhelmson-Silfvén har ett skratt som gör en glad, hur det än gick så skrattade hon. Jag tror att elittävlande i allmänhet skulle bli så mycket bättre med fler som Tinne. Varför ta sig själv på så stort allvar jämt.
Han som vann igår är tydligen den som gjorde att en känd svensk ryttare, och OS-medaljör, blev lämnad av sin fästmö. Så det kan gå.
Var var publiken? Och hur hade de tänkt? Mässområdet var så litet och gemytligt så arrangörerna kan aldrig ha räknat med fullsatt, då hade vi inte fått plats.
Kaffemaskinen i presscentret var värdelös, det var lika spännande varje gång att se vad som kom i muggen när jag tryckte på latte.
Jag lovar att aldrig bli så blasé som de journalister som satt kvar i presscentret och tittade på en liten TV-skärm när Gal och Totilas satte världsrekord. Även om man faktiskt såg bättre, visst vill man se det live och känna stämningen när man har chansen.
Hoppningen däremot, dåliga prestationer av toppryttarna och svenskarna och tomma läktare. Vid gårdagens final var det inte ens halvfullt - skandal. Rolf-Göran räddade det något men i det stora hela en trist tillställning.
Vid gårdagens första omgång stod jag bredvid PG, jag dricker alltså inte bara hans vinslattar. Han, jag och en svensk journalist stod vid ett litet räcke där vi precis fick plats. När italienarna red kom deras förbundskapten, inte Fuchs, eller vad han kan vara för något och ställde sig bakom oss. Han såg ut som äkta italiensk maffia i svart rock, paraplyet hängde han på räcket mellan oss utan att jag märkte det. Italienaren märktes dock för han smackade intensivt. Så först hördes smack sedan såg jag paraplyet. P G hävdade att han nitat gubben dagen före för att han var så irriterande, får nog ta det som ett skämt, gamla gubbar ska inte slåss.
Fru Brink är ekonomisk, hon hade en "outfit" med sig och den höll hon sig till. Tajta jeans, jeansjacka, lång halsduk och vita converese. Men det var ju praktiskt, om någon undrar hur Brinks fru ser ut eller så, lätt att beskriva liksom. Dessutom finns det de som hävdar att de är lika makarna Brink, det vet jag förstås inte.
Tinne Vilhelmson-Silfvén har ett skratt som gör en glad, hur det än gick så skrattade hon. Jag tror att elittävlande i allmänhet skulle bli så mycket bättre med fler som Tinne. Varför ta sig själv på så stort allvar jämt.
Han som vann igår är tydligen den som gjorde att en känd svensk ryttare, och OS-medaljör, blev lämnad av sin fästmö. Så det kan gå.
Var var publiken? Och hur hade de tänkt? Mässområdet var så litet och gemytligt så arrangörerna kan aldrig ha räknat med fullsatt, då hade vi inte fått plats.
Kaffemaskinen i presscentret var värdelös, det var lika spännande varje gång att se vad som kom i muggen när jag tryckte på latte.
Jag lovar att aldrig bli så blasé som de journalister som satt kvar i presscentret och tittade på en liten TV-skärm när Gal och Totilas satte världsrekord. Även om man faktiskt såg bättre, visst vill man se det live och känna stämningen när man har chansen.
Kommentarer
Postat av: Aina Karlbom
Jag gillar dina rapporter från EM. Men du talar lite i gåtor. Hur många svenskar har tagit OS-medalj i någorlunda modern tid? Jag kommer bara på en. Men flickvänner finns förstås fler.
Och så den där journalisten som gjorde dig och PG sällskap vid hoppbanan. Det var väl hon som räddade vinskvätten efter lunchen med herr Gyllenhammar. Vem? Jag tror att jag får svaret i Ridsport inom den närmaste tiden. Har jag fel?
Postat av: Annika
Hej Aina! Jag hade bara en OS-medaljör i tankarna, samma som du antagligen. Och nej, slatten kom från en journalist, och sällskapet vid hoppningen var en annan. P G frotterade sig med alla som ville, eller om det kanske var tvärt om,hihi
Trackback
