Liv i exil

Härom dagen berättade en vän för mig om hur hon blivit behandlad av en kollega. Kollegan hade försökt höja sig själv och sin prestation genom att förminska min vän. Detta måste vara upprinnelsen till min mycket bisarra dröm natten till igår. Så bisarr att jag bara måste dela med mig av den.
Det var jag, Mona Sahlin, Vanja Lundby-Wedin och Göran Persson.
Jag blev helt plötsligt chef för TCO, och politiskt sakkunnig åt statsministern. Det är här minnet är lite luddigt, vet inte om Mona eller Göran var statsminister, moderater var de i alla fall... Jag var inte sakkunnig i ett specifikt ämne som är brukligt utan sakkunnig i det mesta liksom. Hos TCO hade jag knuffat undan Vanja. Jag var ändå vid gott mod och tänkte att jag skulle reda upp det hela, vilken chans och karriär, gick ju inte att tacka nej.
Så kommer Vanja in på kontoret och säger att jag ska ta över hennes föredrag på TCO:s kongress, hon slänger över en packe overhead-blad och säger att kongressen börjar om 20 minuter. Med andra ord - en helt omöjlig situation.
Men jag grejade det, hur minns jag inte, sedan ringde väckarklockan och resan till England startade. Nu är vi tillbaka i England och det ska bli ordning på bloggandet. Nu, när jag är i exil igen.