Liv i exil

I dag var det dags för ridning och Mona fick följa med och titta på eländet. Med publik kände jag mig tvungen att ta i extra mycket. Dessutom stod Mona med kamera och förevigade mina och Tillys vedermödor i paddocken. Jag fick faktiskt Tilly att gå riktigt fint, i trav, galopp på den hästen har jag fortfarande inte riktigt fått kläm på. Jag tar fasta på Marknes ord att man ska försöka och det gör inget om hästen bryter av. För i galopp bryter hon av hela tiden, hon bär sig med möda i något varv på volten.
Nåja, fotona var inte så hemska som jag befarade. Jag sitter fint med händerna, ryggen är rak, blicken hyfsat lyft men benen. Jag ser ut som om jag sitter i en stol, usch vad gräsligt. I morgon blir det paddocken igen, inga stigbyglar och omvridna bakdragna ben HELA tiden. Mona tänker lägga ut bilderna på Facebook så jag får skämmas för min stolsits inför många.
Innan Mona hann resa hem gick vi på ett engelskt "teahouse", det var små bord, spetsdukar och gammeldags mysigt. Vi tog "Afternoon tea" vilket innebar underbart gott te, sandwich med ägg och majonäs, scones med grädde och marmelad och ovanpå det morotskaka. Ljuvligt gott.
Emil lyckades göra på sig, men som Mona sa, det är tur att vi inte är i Sverige för det var ingen som reagerade när sötnosen glatt meddelade oss att han gjort det stora i byxan.