Bara hemskt
I dag skulle jag ta in hästen tidigt, de får inte vara ute länge när det är snö, engelskt påfund.
Tilly stod tillsammans med tre andra hästar långt nere i hagen och hon luktade och sniffade på något rött i snön. Min hjärna slutade helt fungera och jag trodde att det var en död kanin som en räv lämnat... När jag kom fram ser jag att det är en stor fläck, kanske två meter i diameter, som består av blodblandad snö. Först då inser jag att jag kanske ska titta lite på de andra hästarna om någon är skadad. Det känns som det tog min hjärna flera timmar att reagera som den ska men antagligen tog det bara sekunder.
Ser att en av hästarna har två djupa köttsår på ena bakbenet strax ovanför kotan. Inser sekunden efteråt att benet pekar åt fel håll - det är av. Får fatt i mobilen och ringer ägaren till Tilly som givetvis inte svarar, ringer upprepade gånger medan jag springer mot stallet där det finns en telefonlista. Har redan insett att hästen är bortom all räddning. Till slut svarar Nikki och osammanhängade får jag fram att "the leg is off" och också vems hästen är. Hon lägger på och ringer tillbaka snart och säger att hon är på väg och ska hämta upp ägaren på vägen och att hon ska ringa veterinär. Jag beordrar in barnen i sadelkammaren medan jag ställer mig utanför hagen och håller koll så att hästarna håller sig lugna. Ser på håll hur nedre delen av det skadade bakbenet dinglar omkring, så vidrigt.
Efter en halvtimma kommer ägaren och vi går på nytt ner till hästen där nu benpipan sticker ut en 10-15 centimeter. Ägarinnan vänder ett par meter från hästen och rusar iväg. Veterinären dyker upp ganska snabbt, han tar en titt, talar lite med ägarinnan och hämtar sin bil och ger hästen en spruta så att hon somnar in.
Hästen var lite till åren och jag tror att hon haft den länge, vilket absolut vidrigt sätt att behöva ta avsked av sin älskade häst. Jag har inte riktigt fattat det än men bilderna på näthinnan kommer att sitta kvar ett tag, det tror jag i alla fall.
Tur i oturen var att jag kom, att Tilly stod nära henne så att jag upptäckte skadan och att veterinären var snabb, jag tror inte att det kan ha gått mer än 1,5 timma från det att hon skadade sig tills hon fick somna in.
Tilly stod tillsammans med tre andra hästar långt nere i hagen och hon luktade och sniffade på något rött i snön. Min hjärna slutade helt fungera och jag trodde att det var en död kanin som en räv lämnat... När jag kom fram ser jag att det är en stor fläck, kanske två meter i diameter, som består av blodblandad snö. Först då inser jag att jag kanske ska titta lite på de andra hästarna om någon är skadad. Det känns som det tog min hjärna flera timmar att reagera som den ska men antagligen tog det bara sekunder.
Ser att en av hästarna har två djupa köttsår på ena bakbenet strax ovanför kotan. Inser sekunden efteråt att benet pekar åt fel håll - det är av. Får fatt i mobilen och ringer ägaren till Tilly som givetvis inte svarar, ringer upprepade gånger medan jag springer mot stallet där det finns en telefonlista. Har redan insett att hästen är bortom all räddning. Till slut svarar Nikki och osammanhängade får jag fram att "the leg is off" och också vems hästen är. Hon lägger på och ringer tillbaka snart och säger att hon är på väg och ska hämta upp ägaren på vägen och att hon ska ringa veterinär. Jag beordrar in barnen i sadelkammaren medan jag ställer mig utanför hagen och håller koll så att hästarna håller sig lugna. Ser på håll hur nedre delen av det skadade bakbenet dinglar omkring, så vidrigt.
Efter en halvtimma kommer ägaren och vi går på nytt ner till hästen där nu benpipan sticker ut en 10-15 centimeter. Ägarinnan vänder ett par meter från hästen och rusar iväg. Veterinären dyker upp ganska snabbt, han tar en titt, talar lite med ägarinnan och hämtar sin bil och ger hästen en spruta så att hon somnar in.
Hästen var lite till åren och jag tror att hon haft den länge, vilket absolut vidrigt sätt att behöva ta avsked av sin älskade häst. Jag har inte riktigt fattat det än men bilderna på näthinnan kommer att sitta kvar ett tag, det tror jag i alla fall.
Tur i oturen var att jag kom, att Tilly stod nära henne så att jag upptäckte skadan och att veterinären var snabb, jag tror inte att det kan ha gått mer än 1,5 timma från det att hon skadade sig tills hon fick somna in.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Usch det är verkligen sånt man skulle klara sig utan......ens värsta mardröm :(
Trackback