Liv i exil

Vet inte om det är vädret eller vad det är men jag längtar hem. Och när hemlängtan sätter in försvinner liksom all ork. Borde jobba men får inget gjort. Borde göra administrativa saker för mitt lilla företag men gör inte det heller. Har ett gigantiskt hus här som jag skulle kunna städa - men det gör jag inte heller. Gå ut med hundarna, nä. Orken och lusten är liksom helt borta och när jag bara sitter här helt lamt blir ju inte tillvaron roligare precis. Det kanske ändrar sig när snödropparna kommer fram igen, jag hoppas på det.
Dessutom har Misse varit ute i natt och han har fortfarande inte kommit hem. För att göra en lång historia kort så blev Lukas, 11-åriga sonen, hundbiten av familjens hund för fem år sedan. Han skadades allvarligt i ansiktet. Det blev sjukhusvistelse och hunden avlivades. En god vän gav då Lukas Misse, vi hämtade honom dagen efter det att Lukas skrevs ut från sjukhuset. Misse är Lukas alldeles egna väldigt älskade katt och det är därför dubbelt eländigt om han är borta. Tror jag ska ta bilen och köra en vända och kolla dikesrener... Här ösregnar och är snöslask vilket gör det väldigt märkligt att han inte vill komma in.