Liv i exil

I dag var det dags för Tilly att få nya skor. Eftersom grinden in till gården öppnas och stängs automatiskt måste någon vara på plats för att släppa ut hovslagaren när han är klar. Den lotten föll på mig och Emil.
Hovslagaren var inte allt för munter. Han tittade skeptiskt på mig när jag hejjade, muttrade något och där tog vår konversation slut om den nu kan påstås ha startat över huvud taget.
Jag och Emil fixade litegrann, gosade med hundarna och tog av oss jackorna och solade medan vi väntade. En rätt behaglig förmiddag.
När så allt var klart, Tilly utsläppt i hagen och hovslagaren genom grinden, eller var det tvärtom ;-)), sms:ade jag Tillys ägarinna. Vi hade en liten sms-konversation om den buttra tysta hovslagaren varpå hon meddelar: "No he is quite a grumpy or quiet farrier but he smokes weed too so is prob just lost in his own little world!". Hovslagare som super och är opålitliga för att de är periodare har jag varit med om. Men någon påtänd hovslagare har jag inte träffat för än i dag, i alla fall inte som jag vet om.