Liv i exil

Den lilla vita bilen, "min bil" här i England är ingen rolig bil. Det är inte länge sedan den la av när jag kört Lukas till skolan. Fast det var ändå såpass länge sedan att utomhustemperaturen var mänsklig.
I går var det dags igen. Batterilampan lyser men P sa att det är ingen fara, bara den startar. Och startade gjorde den. Åkte för att hämta Lukas i skolan. Av 1 200 elever kom Lukas ut som nr 1 200, allra sist!!!! Och inte kunde jag stå med tomgången på under väntan.... Nej, bilen fick stängas av. Tror ni att den startade sedan? NEJ!! Vi fick ringa P som fick åka från jobbet medan vi traskade - en mamma, två barn och två hundar - i minusgrader och kyla utan mössa och vantar! KALLT! Det är ordet som på pricken beskriver vår promenad.
Nu står den lilla vita bilen utanför, jag funderar, kanske kan man plantera penseér i motorhuven när våren kommer? Eller öppna upp taket med en konservöppnare och ha den som ytterkruka till någon stor palmliknande växt. Det finns många alternativa användningsområden för den förutom att vara bil. Antagligen användningsområden som passar den så mycket bättre.