Liv i exil

Så är tandläkarbesöket avklarat. Först gick vi fel, hamnade på en sunkig och lite solkig klinik på samma gata. Det kändes skönt att det var fel. Min tandläkare huserar i ett gammalt engelskt stenradhus. Trångt och med små gångar men fräscht. Själva behandlingsrummet var så långt från ett svenskt tandläkarrum man kan tänka sig. Det var som när jag gick till doktor Hinnersson när jag var liten, eller min husläkare mittemot i Kungsladugård. Det var heltäckningsmatta, bokhyllor med böcker, prydnadssaker och damm. Där var en skön fåtölj och mitt i allt en tandläkarstol. Jag fick ett par svetsglasögon på mig, varför fattade jag inte riktigt. I taket ovanför hängde en TV. Medan tandläkaren borrade och stod i såg jag på naturfilm om äckliga små blodsugarinsekter i Skottland, lite absurt faktiskt. Tandläkaren dikterade för tandsköterskan medans han höll på och hon skrev och servade honom med instrument, en multikvinna helt enkelt... Han hade en liten fräck kamera med så att jag fick pausa i insektsfilmen för att se obehagligt stora bilder på min risiga tand. Tanden var i värre kondition än jag anat, sprucken hela vägen och tandläkaren ifrågasatte kompetensen hos den som lagat den hemma i Sverige. Nu har jag provisorisk fyllning som ska bytas ut till permanent om ett par veckor och sedan ska det på en krona utanpå det. Fattar inte det där riktigt men det blir nog bra. Och det bästa är att jag inte upplever det som att det är dyrare än i Sverige.