Liv i exil

Jag undrar bara, var är Per Gessle när man behöver honom? För visst är han rörmokarns son? Kanske kan han något om rör och annat... Jag kan i alla fall INGENTING. När gårdagens potatismos hade tagit sig ner, inte allt men lite, i avloppet satte det sig som en cementklump och det var STOPP! Vad gör man? Hade jag varit ensamma mamman hemma på Tjörn hade jag sprungit till Krister, låtit honom laga och jag hade väl gått en promenad med Ture. Så funkar det inte här. Jag köpte någon form av propplösare som inte funkade, köpte en sådan där stor sugpropp, funkade inte. Då sa maken, på distans från Belgien, att jag skulla skruva isär rören. Det var svårt men det gick. Samtidigt slet jag sönder någon pryl och rören passade inte ihop efteråt. Så nu är proppen borta men inget avlopp kopplat till vask och diskmaskin.
Men tro inte att det räckte med det. När jag tog in hästarna passade Ture och Vicky på att leka jage med en häst jag inte känner närmare, lite lätt obehagligt.
Därefter var det dags för färd till ishallen. Vi blev 45 minuter sena eftersom vi satt stilla i bilkö i 1,5 timma. Urkul ;-)
Dieselnivån var lite låg men så länge jag räknade att varje miles är en mil var det lugnt. När jag insåg att 1 miles är 1,6 kilometer fick jag panik. Vid 21-tiden var det bara att lämna motorvägen och börja jaga bensin. Om det i Sverige finns 10 tappar finns det här, om man har tur, en. Och då ligger den inte i anslutning till motorvägen om man säger så. Men vi hann fram före soppatorsk.
Har jag glömt att nämna att hundarna tuggat kattbajs, att oljan nästan är slut och att hagarna i stallet består av lervälling? Bagateller en dag som denna.
I morgon är en annan dag och den kan inte bli sämre, det är i alla fall tvärsäkert.