Liv i exil

För en massa år sedan vid ett gynekologbesök fick jag en manlig gynekolog. Han hörde mig pusta över det eländiga över att behöva gå till gynekologen och lägga sig i stolen och över eländet med att en gång i månaden ha mens. Han jämförde då med att alla stackars karlar, förutom de som odlar skägg då, behöver raka sig varje dag och det är minsann värre. Jag var vid mötet med honom inte ens 20 år och ung och ohårig... Nu när jag med rasande takt närmar mig medelåldern känner jag att jag skulle vilja träffa honom igen. För när kvinnor åldras då börjar det växa både här och där. Och detta är inte en slutsats jag drar bara av egen erfarenhet utan även från vad andra kvinnor berättat.
Vi måste raka oss under armarna - och det blir bara oftare och oftare.
Vi ska ha bort håret på benen - och med åldern kryper behårningen allt längre upp.
Bikinilinjen ska ansas.
All eventuell behåring i ansiktet ska vaxas - det är så att efter 35 så blir även kvinnor skäggiga - om än med måtta.
Och ovanpå allt detta så ska gynekologen bara veta att vi har fortfarande mens, ska oroa oss för cellförändringar och dessutom gå på mammografi. Jag tror inte jag träffat en man som varit så helt ute och cyklat sedan dess :-)
Denna helg ska jag ägna åt att ansa min kropp, hej hopp galopp på er allihop.