Liv i exil

Det händer saker här på den engelska landsbygden och med min fantasi så har jag redan målat upp diverse skräckscenarier för mig själv. För att inte göra en "Liza Marklund" måste jag då från start klargöra att denna historia bygger på min verklighet och den verkligheten har inget med den "riktiga" verkligheten att göra. Sant är att Ture är en hund som kommit på att han i ett tidigare liv varit fågelhund. Sant är också att våran granne inte är "the neighbourlig kind" (med reservation för stavningen där), det har hon sagt själv. Sant är också att grannen lite längre bort i huset i Tudorstil, samma som Tjolöholms slott, åker helikopter och har landningsplattan i trädgården.
Ture rymde för Lukas förra veckan när jag var i Sverige, Peter ringde lantmästaren, eller jägmästaren eller vad han var, och fick då en liten utskällning för att Ture var ute och jagade fåglar när det var planerat för jakt. Jägarna vill ha fåglarna lugna, avslappnade och orädda. Ture skapar kaos!!! Sedan rymde Ture för mig i går, ut över fälten och jagade fasaner i en kvart.
Grannen närmast, hon som inte vill kramas med grannarna, har varit glad och trevlig ett tag men i dag kom hon ut när jag parkerade bilen. Jag vinkade glatt varpå hon vände och gick in igen -  utan att vinka. Strax därpå kom en liten skåpbil med galler därbak samt en flakbil med en man klädd i kamouflagekläder. Det räcker för mig. Jag trodde direkt att den lilla skåpbilen var här för att fånga in mina katter som på endera sättet stört sura grannen. Kamouflagemannen var här för att fånga fågelhunden Ture och att grannen inte hälsar berodde på att hon försöker få oss vräkta.
Men nu har kaouflagemannen åkt, katterna är inne, skåpbilen är kvar och inget annat har hänt. Alltså är det bara att inse att jag måste JOBBA, inte sitta och fantisera ihop historier som hindrar mig från att arbeta.