Ett år har gått fort
Om knappt två timmar styr jag och barnen, och Ture och Sven, hem mot Tjörn för fem veckor i Sverige. Det slår mig att vi faktiskt bott här ett helt år, tiden har gått superfort.
Bäst har varit att jag hittade Tilly, hästen, och de vänner jag fått till följd av det. Emils skola har också varit helt fantastisk även om jag är skeptisk till all välgörenhet man förväntas engagera sig i. Dessutom är skolsystemet konstigt när barn tvingas byta skola fast de bor nära. Emil slutar i dag sin skola för gott och nästa läsår blir det en ny. Om inte fyra personer hoppar av och vi kommer in, är på plats fyra på väntelistan!
Jag tänkte att skoluniform skulle minska mobbning eftersom du inte kan urskilja de fräcka från de mindre fräcka. Men det spelar ingen roll, de mobbar lika mycket här som hemma. För Lukas har det varit lite jobbigt ibland men samtidigt har han fått ett par riktigt fina vänner som jag tror att han kommer att ha kvar hela livet.
Skitsnack i stall och dumma kommentarer på whiteboarden är inte ett svenskt fenomen, skitsnack och dumma kommentarer hör stall till. Det som är konstigt här är att alla sköter sitt, alla har egen kärra, egen grep, egen sopborste, fodrar sin häst osv. Det känns lite bakvänt ibland men samtidigt försvinner det där småtjafset kring sopning, trasiga redskap med mera. Så jag jag gillar det på ett sätt samtidigt som jag saknar kollektivstallskänslan från hemma.
Maten i England är god! Här smakar lamm aldrig kofta! Så englandsmatens dåliga rykte är en myt!
Cidern är stark! En cider och man är rund under fötterna!
Och slutligen, jag trivs, och tycker nästan att fem veckor är för mycket att vara borta. Dessutom kan inte Vicky följa med eftersom hon enligt engelska regler inte får komma in i landet igen än på två månader. Tjejerna i stallet planerar att hämta henne från Peter redan ikväll trots att han ska vara kvar här i ytterligare tre veckor. De tror att hon får tråkigt här och det är nog sant.
Om fem veckor börjar jag mitt andra år här och det med mycket mer glädje än jag startade mitt första.
Bäst har varit att jag hittade Tilly, hästen, och de vänner jag fått till följd av det. Emils skola har också varit helt fantastisk även om jag är skeptisk till all välgörenhet man förväntas engagera sig i. Dessutom är skolsystemet konstigt när barn tvingas byta skola fast de bor nära. Emil slutar i dag sin skola för gott och nästa läsår blir det en ny. Om inte fyra personer hoppar av och vi kommer in, är på plats fyra på väntelistan!
Jag tänkte att skoluniform skulle minska mobbning eftersom du inte kan urskilja de fräcka från de mindre fräcka. Men det spelar ingen roll, de mobbar lika mycket här som hemma. För Lukas har det varit lite jobbigt ibland men samtidigt har han fått ett par riktigt fina vänner som jag tror att han kommer att ha kvar hela livet.
Skitsnack i stall och dumma kommentarer på whiteboarden är inte ett svenskt fenomen, skitsnack och dumma kommentarer hör stall till. Det som är konstigt här är att alla sköter sitt, alla har egen kärra, egen grep, egen sopborste, fodrar sin häst osv. Det känns lite bakvänt ibland men samtidigt försvinner det där småtjafset kring sopning, trasiga redskap med mera. Så jag jag gillar det på ett sätt samtidigt som jag saknar kollektivstallskänslan från hemma.
Maten i England är god! Här smakar lamm aldrig kofta! Så englandsmatens dåliga rykte är en myt!
Cidern är stark! En cider och man är rund under fötterna!
Och slutligen, jag trivs, och tycker nästan att fem veckor är för mycket att vara borta. Dessutom kan inte Vicky följa med eftersom hon enligt engelska regler inte får komma in i landet igen än på två månader. Tjejerna i stallet planerar att hämta henne från Peter redan ikväll trots att han ska vara kvar här i ytterligare tre veckor. De tror att hon får tråkigt här och det är nog sant.
Om fem veckor börjar jag mitt andra år här och det med mycket mer glädje än jag startade mitt första.
Kommentarer
Trackback
