Liv i exil

Allt var ju liksom ordnat med djuren. Ture och Sven är här. Vicky, som inte kan åka med pga Englands karantänregler, skulle stanna hos stallkompisarna. Så smidigt och bra alltihop var ordnat. Men icke, Vicky har provbott hos dem och hon skäller som en tok på dagen när hon och familjens hundar är ensamma. De bor i lägenhet och grannen jobbar natt, gissa hur poppis det är...
Peter fick åka och hämta henne och nu hägrar hundpensionat. Då hittar inte Peter hennes vaccinationsintyg. Då ringer han mig som liksom ska hitta det på distans, hur lätt är det...
Här hemma på Tjörn sitter jag med hund och katt men utan båt. Marinan i Stenungsund skulle slängt i den till idag, en kompis var här för att hjälpa mig att köra hem den, var båten i vattnet, nej!!! I morgon är den i vattnet men någon hjälp verkar jag inte få. Om storebror ska hjälpa mig krävs papegojvakt som gentjänst och jag är livrädd för fåglar, till och med en liten kolibri får knäna att skaka... En annan vän är tillfrågad men entusiasmen var inte på topp om man säger så. Jag får väl köra själv och ramma bryggan i 20 knop! Alltid roar det någon.
Så istället för lugn och ro har jag både hund- och båtproblem!