Liv i exil

Efter att ha läst en artikel i GP i lördags om vattentemperaturen på Näset, 13,5 grader, låg inte ett dopp i det blå så högt på listan. Men på stranden igår möter jag grannen som precis tagit ett dopp, kan han kan jag liksom. Dessutom insåg jag att badar jag inte nu så blir det inget förän senare delen av juli - det går ju inte! Så jag hoppade i, kallt, obehagligt och helt underbart på en gång.
I går fiskade Emil och Teo krabbor från bryggan, Emil fick en jättestor (och jag har glömt kameran i England), Lukas hoppade från hopptornet och livet var helt underbart. Känns lite vankelmodigt att åka tillbaka till England i dag. Samtidigt vill vi ju till pappa Peter, hundarna och Sven. Misse är fortfarande borta, Lukas är helt förtvivlad och jag ska gå på enmannaskallgång i skogen på tisdag och hoppas på att jag hittar honom, Misse alltså...
Även om det är lite sorgligt att åka så är det en fantastiskt skön känsla att veta att allt detta finns kvar. Lukas, Emils och mina fantastiska Tjörnvänner finns här trots att vi varit borta så länge. Havet är lika blått, gräset lika grönt och allt är precis som vanligt. Och England är ett fantastiskt äventyr och i morgon ska jag ut och rida på Tilly!