Total förnedring
Så har jag gjort det, för första gången sedan sist ;-) Och det var i Billdals paddock, en ridlektion där jag och Lucky fick vara med. Tror det kan ha varit våren 2002. Vad jag gjorde då? Hoppade så klart. Därefter har det kanske blivit någon liten pinne i skogen, inte mer. Men i dag hoppade Amy i paddocken och jag övertalades att försöka, i dressyrsadel. La upp en bra galopp, lagom tempo, tyckte jag, väääääääldigt långa tyglar - oavsiktligt - och Tilly hoppade, ungefär en kvart före mig kan man säga. Tyglarna blev längre, jag tappade balansen och det var skrämmande nära att jag trillade av. Hur högt hindret var? Säkert 50 cm, ett kryss. Men Caren sänkte, kanske 30 cm, då gick det bättre, i trav, två gånger till och med.
Om jag någonsin mer ska kunna hoppa med någon form av värdighet kan det inte gå sju år mellan gångerna, det är då en sak som är tvärsäker.
Om jag någonsin mer ska kunna hoppa med någon form av värdighet kan det inte gå sju år mellan gångerna, det är då en sak som är tvärsäker.
Kommentarer
Postat av: Emma
Du är modig, var stolt över det!
Postat av: Anna Carlsson-Käck
Det krävs mod för att hoppa. Du är en modig människa Annika. Och de höjder du nämner tycker jag själv låter alldeles lagom. Själv har jag i vår höjt mig från 30 cm till omkring 50. Har nog till och med tagit mig över ett på 60 cm, men det var med döden i hjärtat. Att tänka sig att jag räddhågade människa tidigare varit uppe på enmetersbanor och som högst hoppat 1.10 är obegripligt. Idag skulle jag inte göra det för pengar. Man kan ju slå sig!
Postat av: Annika Karlbom
Ush, ush att du utsatte dig för denna förnedringen i dressyrsadel och allt. Använd hoppsadeln nästa gång så kanske det går bättre./Annika
Trackback
