Appeal
I dag var det så dags. Att göra vår appeal inför "domarna". Det hela ägde rum på ett hotell i staden. De hade bokat ett mindre konferensrum och där löstes vi föräldrar av. De före och efter har också barn i Emils klass.
Tre pensionärer utgjorde själva juryn/domarna. En kvinna som representerade St Albans motsvarighet till kommunstyrelsen och en kvinna som liksom höll reda på allt.
Först talade kommuntanten om att de inte gjort något fel och enligt Ofstede så ska det inte vara fler barn än 30 i en klass. Sedan förklarade hon varför de mätt skolvägen längre än vad vi gjort.
Sedan var det våran tur och jag lyckades klämma ut en tår varpå den äldre mannen i domarpanelen såg lite berörd ut. Annars var det nog så att de tyckte synd om Emil men att det inte är skäl nog. Vi ska få svar före veckans slut så jag håller tummarna!
Hela skolsystemet här när det gäller antagning är skit faktiskt. Helt ologiskt och otroligt fyrkantigt.
Tre pensionärer utgjorde själva juryn/domarna. En kvinna som representerade St Albans motsvarighet till kommunstyrelsen och en kvinna som liksom höll reda på allt.
Först talade kommuntanten om att de inte gjort något fel och enligt Ofstede så ska det inte vara fler barn än 30 i en klass. Sedan förklarade hon varför de mätt skolvägen längre än vad vi gjort.
Sedan var det våran tur och jag lyckades klämma ut en tår varpå den äldre mannen i domarpanelen såg lite berörd ut. Annars var det nog så att de tyckte synd om Emil men att det inte är skäl nog. Vi ska få svar före veckans slut så jag håller tummarna!
Hela skolsystemet här när det gäller antagning är skit faktiskt. Helt ologiskt och otroligt fyrkantigt.
Kommentarer
Trackback
