Liv i exil

I huset här ingick de förra hyresgästernas alldeles underbart fina svarta bondkatt. Hur man kan lämna en sådan sympatisk individ åt sitt öde kan jag inte förstå. I början, läs före Tures ankomst, var han inne här var och varannan dag och sov gärna över, helst i sängen. Sedan Ture kom har besöken glesnat, han skymtar till någon gång, får mat på utsidan och har sovit inne någon natt när det var snökaos. I dag kom grannen ljusfabrikören. De har kattlucka till fabriken och därmed är vildkatten delsbo hos dem. Nu är han sjuk och behöver till veterinär. Så vi, ljusfabrikören och antagligen vår granne ska gemensamt betala vården för honom. Det råder namnförbistring - vår granne säger att han heter Boy, ljusfabrikanterna håller på Socks.
I alla fall befinner sig han nu på Emils rum instängd med kattlåda, mat och vatten i väntan på veterinärbesök i morgon bitti. Halva hans ansikte är uppsvullet, han har ett sår mitt på huvudet och något annat skumt nedanför ena ögat. Men han är nöjd och gillar Emils rum så det ska nog funka. I morgon bitti blir det färd till veterinären.