Liv i exil

I går var det match igen, denna gång i Chelmsford som inte ligger allt för långt ifrån östkusten. Dessutom var matchen på förmiddagen och solen sken på morgonen. Alltså bestämde vi oss för en tripp till havet efteråt. På vägen till Chelmsford blev Emil åksjuk och kräktes ner sina kläder så vi fick dessutom shoppa lite nya. Något som han är mycket glad för, han vägrade skoluniform i dag och skulle ha de nya fina kläderna att visa upp. Inget ont som inte har något gott med sig...
Lukas lag förlorade, solen hade försvunnit och det blåste kallt när det väl var dags att styra mot havet. Men vi är väl vikingar...
Vi valde en by helt på måfå på kartan och ställde in GPS:n. Snart var vi framme i .
Nere i hamnen hittade vi ett litet arbetarfik/lunchställe som hade söndagsöppet. Där fick vi varsina rejäla portioner med stek, potatismos, yorkshirepudding, kål, morötter, ärtor, sås och horseradish. Vi blev mätta och mer därtill. Utanför regnade det och blåste, en promenad med hundarna kändes så där lockande. Men ibland ska man ha tur. När vi väl ätit upp allt så var solen framme igen och vi gav oss ut i tidvattenland.

Vi fick gå på små spångar över de torrlagda kanalerna och det var blött och lite läskigt - skulle vi komma tillbaka eller skulle tidvattnet ta oss. Mitt i allt detta får Ture korn på en duva eller något och sticker. Bort gick ju bra, då flög han över bottenlös lera och diken och vatten. När han väl stillat sig och skulle tillbaka var det värre. Då var modet som bortblåst. Peter anade att han skulle vara tvungen att bada i leran men det gick, Ture tog ett mastodontskutt och var tillbaka och blev  kopplad kvickt som attan.

Det blev bara en smakbit av östkusten men den gav mersmak och vi kommer definitivt att återvända. Nu måste jag ge mig i kast med arbete. Tjingeling pling!