Säkerhetsväst och reinkarnation
För andra dagen i rad hade jag sällskap på ridturen. I går var det Tilly och tre ponnyer med tillhörande ryttare. En av ponyerna har fång och är 23 år så det gick lugnt och stilla. För lugnt tyckte Tilly som skrittade på hem långt före de andra.
I dag var det två ponnyer, Tilly och ryttare. En av ponnyerna har en vuxen matte, hennes äldsta son är 16, hon är lurvig vit och smutsig. Ser helt enkelt inte mycket ut för världen. Fördomsfullt tänkte jag mig sakta tempo där jag travar och galopperar i förväg och de förtvivlat försöker hänga med Tillys älgakliv.
Före ridturen fick jag frågorna: Är hon trafiksäker? Gillar du att trava? Går det bra att galoppera? Svar: JA på samtliga.
Ute i lilla skogen föreslår ponnymamman att vi ska galoppera och sedan försvann den lilla ruggiga ponnyn i fjärran. Tilly hann knappt med... Och jag kände mig som en riktig dressyrkärring, jag gillar inte galopp-i-fri-fart-utan-broms. Hyfsat-i-form-mellangalopp - det gillar jag. När jag satt där uppe och kände mig som en smörklick på en het potatis så hann jag tänka att detta går åt helvete. Därefter svor jag över att jag aldrig investerat i en säkerhetsväst. Tilly är stor som Lucky och jag sneglade ner och insåg att det var förbannat lång luftfärd ner. Men vi fick stopp, det gick bra. Nästa galopp var jag mer förberedd så nu var det mer fri-galopp-hyfsat-i-form-och-kontaktbar, den gångarten gillar jag bättre.
Om jag varit buddist, om jag trott på reinkarnation, om inte Tilly varit för gammal för att Lucky skulle kunna vara återfödd i henne, så hade jag trott att så var fallet. De är så lika på alla sätt. Jag tror att Lucky sitter där uppe på ett litet moln och har en liten hov med i spelet ;-)
I dag var det två ponnyer, Tilly och ryttare. En av ponnyerna har en vuxen matte, hennes äldsta son är 16, hon är lurvig vit och smutsig. Ser helt enkelt inte mycket ut för världen. Fördomsfullt tänkte jag mig sakta tempo där jag travar och galopperar i förväg och de förtvivlat försöker hänga med Tillys älgakliv.
Före ridturen fick jag frågorna: Är hon trafiksäker? Gillar du att trava? Går det bra att galoppera? Svar: JA på samtliga.
Ute i lilla skogen föreslår ponnymamman att vi ska galoppera och sedan försvann den lilla ruggiga ponnyn i fjärran. Tilly hann knappt med... Och jag kände mig som en riktig dressyrkärring, jag gillar inte galopp-i-fri-fart-utan-broms. Hyfsat-i-form-mellangalopp - det gillar jag. När jag satt där uppe och kände mig som en smörklick på en het potatis så hann jag tänka att detta går åt helvete. Därefter svor jag över att jag aldrig investerat i en säkerhetsväst. Tilly är stor som Lucky och jag sneglade ner och insåg att det var förbannat lång luftfärd ner. Men vi fick stopp, det gick bra. Nästa galopp var jag mer förberedd så nu var det mer fri-galopp-hyfsat-i-form-och-kontaktbar, den gångarten gillar jag bättre.
Om jag varit buddist, om jag trott på reinkarnation, om inte Tilly varit för gammal för att Lucky skulle kunna vara återfödd i henne, så hade jag trott att så var fallet. De är så lika på alla sätt. Jag tror att Lucky sitter där uppe på ett litet moln och har en liten hov med i spelet ;-)
Kommentarer
Trackback
