Liv i exil

Förra helgen tog vi med hundarna upp på marknaden i stan. De gillar det inte riktigt - för mycket folk och för trångt. Ture klarar det bättre än Vicky. Jag förstår henne, hon är stor som en större råtta och smyger omkring bland fötterna på massa folk varav ingen har blicken i backen utan alla har den riktad in i marknadsståndens krims krams. Ture drar när han ser andra hundar och då börjar han även rossla som om han var på väg att strypas. När vi lämnat folkmyllret och promenerade på charmiga engelska gator hemåt mötte vi en kvinna med hund. Ture drog och rosslade. "Oh, he so cute, sounds just like a pig", sa hon med ett stort leende. Så nu kallar vi honom Grisen Ture.