Liv i exil

I dag på min ridtur mötte jag två bilar med stora bollar på passagerarsätet där fram. Udda sällskap, tänkte jag först. Fotboll för den utan bollsinne, svår att missa liksom, var en annan tanke. Det såg faktiskt trångt ut i framsätet och sällskapsbollen skymde definitivt sikten. Så kom jag på det, tror jag i alla fall, det var pilatesbollar. Jag trodde att träningslokalen tillhandahöll bollar om man nu skulle ge sig på den träningsformen. Verkar ju extremt jobbigt att släpa runt på en boll stor som en shettisponny när man ska träna. Hur gör man om man inte har bil?
Jag har hittat mitt drömhus, det är så fantastiskt vackert och charmigt, men om jag ska ha det måste jag byta man. Den jag har kan inte köpa det huset, han är för fattig helt enkelt. Så jag får väl fortsätta drömma.