Full duva kanske
I dag var det dags för första ridturen på veckor. "Lilla" Tilly har/är halt. Den 20-åriga kroppen börjar ta ut sin rätt och till ägarens stora sorg blir det nog ingen mer fälttävlan. Skrutta i skogen och lite lätt trimning på ridbanan ibland, that's it for Tilly. Sorgligt men sant.
Nåväl, i dag stod lång skrittpromenad på programmet. Jag gillar det, då kan jag kika in i de engelska trädgårdarna och fantisera hej vilt. Jag kan rensa hjärnan, fundera på jobb, komma på lösningar på problem och en timmas ridtur i ensamhet kan lösa det som två veckors grubbel inte kunnat.
Nåväl, till duvan.
Vid vägen utanför ett hus satt en duva, helt plötsligt flaxade den till som om den skulle flyga iväg men istället landade den på rygg. Den kravlade runt och hamnade på rätt köl, tog åter sats och flög rätt in i en häck och dråsade i backen. Därefter gav den upp, den satte sig helt sonika ner i gräset. Det såg onekligen ut som om den kom direkt från puben men mer troligt är väl att den var sjuk.
Nåväl, i dag stod lång skrittpromenad på programmet. Jag gillar det, då kan jag kika in i de engelska trädgårdarna och fantisera hej vilt. Jag kan rensa hjärnan, fundera på jobb, komma på lösningar på problem och en timmas ridtur i ensamhet kan lösa det som två veckors grubbel inte kunnat.
Nåväl, till duvan.
Vid vägen utanför ett hus satt en duva, helt plötsligt flaxade den till som om den skulle flyga iväg men istället landade den på rygg. Den kravlade runt och hamnade på rätt köl, tog åter sats och flög rätt in i en häck och dråsade i backen. Därefter gav den upp, den satte sig helt sonika ner i gräset. Det såg onekligen ut som om den kom direkt från puben men mer troligt är väl att den var sjuk.
Kommentarer
Trackback
