Hej då superhjälte
I dag på väg hem från stallet hamnade jag bakom en likbil. Heter det likbil, bilen som kör kistan till kyrkan? Jag tror det. Ett dåligt ord tycker jag.
Den svarta bil som låg framför mig var hög med stor bakruta. I fönstret satt en Janne Långben-nalle och en stor hundnalle och tittade ut. Och bakom dem låg en grönskimrande liten kista med en superhjälte på. Jag körde bakom i kanske en kilometer men blev ändå väldigt berörd. Vad orättvist livet är att en liten människa som får plats i en drygt meterlång kista ska behöva lämna jorden.
Jag skänker en tanke till alla super- hjältar och -hjältinnor som alldeles för tidigt fått lämna oss här på jorden.
Och likbilar som kör små barn kan istället få heta superhjältebilar.
Den svarta bil som låg framför mig var hög med stor bakruta. I fönstret satt en Janne Långben-nalle och en stor hundnalle och tittade ut. Och bakom dem låg en grönskimrande liten kista med en superhjälte på. Jag körde bakom i kanske en kilometer men blev ändå väldigt berörd. Vad orättvist livet är att en liten människa som får plats i en drygt meterlång kista ska behöva lämna jorden.
Jag skänker en tanke till alla super- hjältar och -hjältinnor som alldeles för tidigt fått lämna oss här på jorden.
Och likbilar som kör små barn kan istället få heta superhjältebilar.
Kommentarer
Postat av: Maria
SÅ bra skrivet Annika!
Postat av: Anna Carlsson-Käck
Väldigt bra skrivet! Och klokt. Finns det inget forum för begravningsentreprenörer där ditt inlägg skulle kunna göra lite nytta? Superhjältebilar; det bästa jag hört på länge.
Postat av: Ingrid Stenegren Lackfors
Det var ett bra ord du kommit på Annika. JA, man blir smärtsamt påmind ibland att livet helt plötsligt kan ändras och det blir aldrig som förr....
Postat av: Anonym
Ja,man får ju sina tankeställare ibland.
bilen skulle jag kalla begravningsbil, men jag vet ju inte om det heller är riktigt även om det kanske låter bättre../mamma
Trackback
