Liv i exil

I dag var det Emils första dag i "riktiga" skolan. Jag och Lukas lämnade honom kvart i nio i morse. Skolväska, gympapåse och matlåda hade han när han försvann med magister och klasskamrater in i skolbyggnaden. Drygt sex timmar senare var det dags att hämta honom. Lite orolig hade jag varit över hur han klarade en så lång skoldag med bara nya barn, ingen han kände från förut. Men det hade gått bra och han hade skrivit lite också. I skolväskan låg en lapp "To my mum and dad, I lowe you, Emil". Han är världens bästa och underbaraste lilla skolkille.

P.S. Märkena i ansiktet, undrar ni över dem. De fick han när han sprang och talade med Anna samtidigt. Då missade han helt trädet som stod på trottoaren - frontalkrock! D.S.