Liv i exil

Så var det dags att fara hem till Sverige. Som jag har längtat! I går kväll förstod Emil att mamma ska åka bort i flera dagar. Då säger han "jag vill ha dina kläder så jag kan känna din lukt.". Grät en skvätt gjorde han ockå. I morse, eller mer natt, så låg han i sängen och sov så sött och jag ville inte alls åka längre. En dryg vecka utan mina killar, det blir tufft.

Snöovädret hemma har oroat, kommer planet att kunna landa, men nu sitter jag på Stansted och det står på skärmen att jag ska gå till gaten så det är väl bara att dricka upp sista latten, stänga ner datorn och traska iväg.

Trevlig helg allihop!