Liv i exil

I dag gav jag upp. Jag ringde veterinärer, de som städar längs vägarna och andra ställen, ingen hade hört ett knyst om Ture. Jag försökte förlika mig med tanken att han var död.

Då kom en kille och knackade på. Han hade hittat en hund sa han, "den är min" sa jag, "en vit fluffig hund", sa han, "ja, den är min" sa jag. Han ville se foto och jag släppte in honom, jag och Emil var ensamma.
Han fick se foto på Ture på datorn och visst var det Ture som han hade hittat nere på vägen i fredags.

"Jag hörde att man får belöning?", sa han. "Ja, du får 100 pund (ca 1 100 kr)", sa jag. "Jag behöver verkligen 200 pund", sa han.

Nåväl vi beslöt att jag skulle köra efter honom hem, där han hade Ture och sedan skulle vi ta den ekonomiska biten efteråt. Emil hade precis badat och var naken, jag fick tag i ett par pyjamasbyxor och en tröja och vi rusade ut i bilen samtidigt som vi ringde Peter.
Han hade många invändningar... 1, jag skulle ta reg numret, 2, jag skulle ge det till honom så han kunde ringa polisen, 3, jag fick INTE åka med för än Peter hunnit hem.
Jag körde efter, fick bilar emellan, såg inte reg numret...
Jag hade Peter på telefon, han ville inte lägga på, och jag lyckades guida honom rätt.

Det var när killen svängde in på en "trailer park" som jag insåg att han var zigenare/tattare/resandefolk, har dålig koll på vad de ska kallas. Pykies säger engelsmännen.

Han gick in i en av husvagnarna, jag kunde höra Ture skälla, och ut kom Ture. In med honom i bilen, ta snabbt kort för Facebook, tack alla vänner för support och stöd dessa gräsliga dagar både via Facebook, bloggen, telefon och mail, och låsa om Emil och Ture och vänta på Peter.

Peter kom och tog med killen i bilen, de åkte till närmsta bankomat, jag körde efter. Peter prutade till 170 pund.

Nu efteråt inser vi att de har "snott" Ture, antagligen har Ture gått ut ur trädgården och de har sett sin chans. Tagit honom, behållt honom över helgen och sedan kommit när de antagit att vi är tillräckligt desperata.

Jag skiter i det, granntanten blev sur och sa att det är pga sådana som mig, som betalar, som får dem att fortsätta med sina "hundnapparfasoner". Jag är faktiskt inte härifrån. Det gick inte att se på honom att han var vad han är, det var först när vi kom fram som jag förstod. Jag hade fullt fokus på Ture och såg mig inte omkring, men det gjorde Peter. Han sa att det inte var några mysiga personer som gick omkring. Vad hade hänt om vi bara tagit Ture och sagt, "tji pengar", de vet ju för tusan var vi bor.

Nåväl, det blir koppelpromenader för hundarna framöver och efter denna händelsen känns det extra skönt att vi ska flytta.

Emil och Ture återförenade i bilen.