Liv i exil

Dagen efter "huvudet-i-asfalten" är verksamheten nere på noll. Jag är som ett djur i ide. Här händer ingenting alls. Jag har lite oorganiserat packat lite kläder. Jag har lite oengagerat jagat en person jag ska intervjua. Skickat iväg ett par jobbrelaterade mail. Försökt vila bort huvudvärken, försökt dricka-kaffe-bort-huvudvärken. Funkar inget av det. Inser att jag antagligen skakat om innehållet i skallen mer än vad som är helt nyttigt. Jag har ont i nästan hela kroppen, från knäna och upp. På kinden börjar ett klädsamt blåmärke ta form, ser ut som jag fått en rak höger. Och det fick jag kanske - av asfalten.
Tilly är dock helt opåverkad av gårdagens händelser, puh, det kunde gått illa.

Nu ska jag se om jag kan "putsa upp mig" lite, ska på utvecklingssamtal med Emils lärare Mr Smith, eller som Emil säger Mr Sniff!