Från öronplågeri till total ro
I går var Emil bjuden på kalas på Big Space, ett stort inomhuslekland med mycket dålig ljudisolering. Ljudmattan som möter en när man går in är hemsk. Hur någon kan jobba på Big Space är en gåta.
Jag och Peter lämnade Emil och smet iväg. Vi hade sett en skylt med fiske och tänkte köra dit skylten tog oss. Vi körde på en smal väg, möte omöjligt, och till slut tog väge slut i en flod, trodde vi. Vägen gjorde en skarp sväng, genom floden och fortsatte sedan ytterligare någon kilometer till vi var framme. In genom rostiga gamla grindar till Redbournbury Fishery and Sporting Clays. Ett väldigt charmigt och tyst ställe som var en total kontrast till barnens lekland. Här är ett filmklipp därifrån, själva hade vi givetvis glömt kameran.
Jag och Peter lämnade Emil och smet iväg. Vi hade sett en skylt med fiske och tänkte köra dit skylten tog oss. Vi körde på en smal väg, möte omöjligt, och till slut tog väge slut i en flod, trodde vi. Vägen gjorde en skarp sväng, genom floden och fortsatte sedan ytterligare någon kilometer till vi var framme. In genom rostiga gamla grindar till Redbournbury Fishery and Sporting Clays. Ett väldigt charmigt och tyst ställe som var en total kontrast till barnens lekland. Här är ett filmklipp därifrån, själva hade vi givetvis glömt kameran.
Kommentarer
Trackback
