Det går segt
Jag får be om ursäkt för att det är så glest mellan inläggen.
Bloggens syfte var ju från början en form av dagbok över vår vistelse här. Nu är det bara drygt tre månader kvar till hemflytt och vårt äventyr känns nästan över och jag tror det är därför motivationen här tryter.
Jag kommer att gråta floder när jag flyttar hem igen. Precis som jag grät floder när vi flyttade från Tjörn. Men vi kommer ju att ha en lägenhet här något år framöver så det blir inget skarpt avbrott utan lite mer "pö om pö".
Jag kommer INTE att sakna trafiken, skoluniformen och "homepacked lunch".
Jag kommer att sakna Tilly, barnens vänner, vädret och pubarna.
I lördags var jag och Nikki på fyrstjärnig fälttävlan, Burghley Horse Trials. Vid presskonferensen efteråt satt jag och knappade på min lilla rosa laptop då en herre, fotograf, kom fram till mig. Jag tror han måste ha varit 70+.
"That's a nice little thing you have there", sa han och pekade på min lilla dator och jag förklarade att jag var väldigt nöjd med den.
"Is it Apple?", var hans nästa fråga och jag sa att nej, det är en LG.
"What do you use it for?", en konstig fråga kan tyckas i ett presscenter men jag svarade artigt att jag skriver artiklar på den och skickar till min tidning.
"How do you get the articles to the magazine?", var hans nästa fråga. Jag svarade att jag använder e-post, g-mail.
"And how do you get to your e-mail". Jag förklarade att de flesta större hästevenemang såsom Burghley, Badminton, Olympia etc har trådlöst nätverk som journalisterna får fri tillgång till.
"That is brilliant because I have e-mail too", var hans svar.
Och så frågade han vilken del av världen jag kom ifrån för han hörde att jag inte var engelsk, jag svarade att jag var svensk och han avslutade vår lilla pratstund med "thank you very much for the conversation, it has been a pleasure talking to you.". Vilken helt underbart söt liten engelsk farbror!
Nikki har nu umgåtts så mycket med oss så när vi kom fram till en liten scen där fälttävlansryttare intervjuades kunde hon snabbt slå fast att den som intervjuades måste vara Christoffer Forsberg, han hade nämligen svensk accent. Jag hör inte sådana nyanser alls ;-))
Igår var jag ute på lång ridtur med en lång galopp i lätt sits, i dag värker lår och vader.
Vår dusch blev strömförande härom dagen, det är spännande att bo i England. Nu ska det vara lagat men jag tror att jag använder den andra duschen ändå, just in case.
Tjip tjopp på er allihop!
Bloggens syfte var ju från början en form av dagbok över vår vistelse här. Nu är det bara drygt tre månader kvar till hemflytt och vårt äventyr känns nästan över och jag tror det är därför motivationen här tryter.
Jag kommer att gråta floder när jag flyttar hem igen. Precis som jag grät floder när vi flyttade från Tjörn. Men vi kommer ju att ha en lägenhet här något år framöver så det blir inget skarpt avbrott utan lite mer "pö om pö".
Jag kommer INTE att sakna trafiken, skoluniformen och "homepacked lunch".
Jag kommer att sakna Tilly, barnens vänner, vädret och pubarna.
I lördags var jag och Nikki på fyrstjärnig fälttävlan, Burghley Horse Trials. Vid presskonferensen efteråt satt jag och knappade på min lilla rosa laptop då en herre, fotograf, kom fram till mig. Jag tror han måste ha varit 70+.
"That's a nice little thing you have there", sa han och pekade på min lilla dator och jag förklarade att jag var väldigt nöjd med den.
"Is it Apple?", var hans nästa fråga och jag sa att nej, det är en LG.
"What do you use it for?", en konstig fråga kan tyckas i ett presscenter men jag svarade artigt att jag skriver artiklar på den och skickar till min tidning.
"How do you get the articles to the magazine?", var hans nästa fråga. Jag svarade att jag använder e-post, g-mail.
"And how do you get to your e-mail". Jag förklarade att de flesta större hästevenemang såsom Burghley, Badminton, Olympia etc har trådlöst nätverk som journalisterna får fri tillgång till.
"That is brilliant because I have e-mail too", var hans svar.
Och så frågade han vilken del av världen jag kom ifrån för han hörde att jag inte var engelsk, jag svarade att jag var svensk och han avslutade vår lilla pratstund med "thank you very much for the conversation, it has been a pleasure talking to you.". Vilken helt underbart söt liten engelsk farbror!
Nikki har nu umgåtts så mycket med oss så när vi kom fram till en liten scen där fälttävlansryttare intervjuades kunde hon snabbt slå fast att den som intervjuades måste vara Christoffer Forsberg, han hade nämligen svensk accent. Jag hör inte sådana nyanser alls ;-))
Igår var jag ute på lång ridtur med en lång galopp i lätt sits, i dag värker lår och vader.
Vår dusch blev strömförande härom dagen, det är spännande att bo i England. Nu ska det vara lagat men jag tror att jag använder den andra duschen ändå, just in case.
Tjip tjopp på er allihop!
Kommentarer
Trackback
