Liv i exil

I går var vi en heldag i London, jag, Emil, hans bästis Ben, Bens syster Megan och deras mamma Katja. Vi tog tåg och tunnelbana till Natural History Museum som är ett alldeles fantastiskt museum som varmt kan rekommenderas. Alla statligt ägda muséer i UK är gratis förutom eventuella tillfälliga utställningar. Deras dinosaurieutställning tillhör den ordinarie utställningen och är därmed gratis och helt otrolig. Ungarna var MYCKET imponerade. Vi åt även på museirestaurangen som hade riktigt fin mat, bordsplacering och lagom ljudnivå, där samlades flest pluspoäng av oss vuxna. Förutom dinosaurierna hann vi med småkryp, fåglar och klotet med dess skalv och vulkanutbrott.

Efteråt traskade vi till Hyde Park och igenom hela parken till Dianas Memorial Playground. Det är lite absurt! Hyde Park är jättestor och där var glest med folk. Ändå väljer alla barnfamiljer att tränga sig in på den inhägnade lekplatsen och det var kö för att komma in. Och vi sällade oss till idioterna och köade. Väl inne lekte barnen, åt glass och sedan var det dags att gå. Då var Megan borta, puts väck. Och det var hon i ungefär en kvart. Sådär länge så att mamma Katja fick panik i rösten och började skaka och jag kände att detta slutar i elände. Då, som nedfallen från skyn stod hon där, hon hade bara lekt, under skeppet...

I dag har Emil lekt med kompisar på hemmaplan, vi har städat lite och slappar lite så här på lovets upplopp. På måndag börjar skolan igen. Fast först ska jag hinna med att besöka Burghleys fälttävlan på lördag, ska bli UNDERBART roligt!