Liv i exil

Nu börjar söndagen gå mot sitt slut. Har haft en intensiv helg som webbredaktör med två SM och ett VM att hålla reda på. Men nu är det nästan över, bara VM:et kvar så jag ser ljuset i tunneln.
De vi var hos i går hade en söt Jack Russel som de fått från ett ställe som tar hand om övergivna djur, en "rescue dog". Vi kan inte få någon eftersom de har noga koll på vem som tar emot hunder och vi kommer att försvinna med hunden om ett par år. Men ändå gick jag ut och googlade och fann en söt liten blandrasvovve. Fast egentligen vill jag inte ha någon hund, jag har världens bästa hund och världens bästa två katter. Men drömma går ju. Men nu har det gått över styr, Peter har svarat på annonser med kungspudlar... Jag vill ha en Jack Russel, ingen kungspudel. Och som sagt, jag vill inte ha någon hund alls. Men Peter har alltid drömt om en kungspudel. Jag tror inte våra katter och Ture skulle uppskatta tilltaget. Jag tycker det är bättre att vi köper en häst, det är bara lite (!) dyrare.

Måste klargöra lite här. Jag skrev att det var P.R.E-hästar i ett inlägg från i går. Men det var andalusier, med språkförbistringen där jag inser att jag inte ens vet vad skritt heter på engelska så vågade jag mig inte på att försöka reda ut begreppen. Vad är skillnaden? P.R.E, Andalusier, lusitano? Jag vet inte, någon som kan hjälpa mig? Dessutom hade de lite inhemska ponnyraser också, men där gav jag upp direkt!
Annika

Ni får ursäkta, Peter höll i kameran. Vi är i ett stall med flera andalusiska hingstar. Gissa vad han tog kort på... En ponny.

Men ni får lita på mitt ord, det var sagolika hästar. Vi ska tillbaka nästa helg och då håller jag i kameran.
På gården driver frun i huset ridskola och hingststation. Dottern rider i det brittiska YR-laget i dressyr. Kände mig rätt tjock och värdelös inom hästeriet helt plötsligt. Anläggningen var jättefin (även om ponnyn ovan står i den gamla delen).


Byn som gården ligger i har flera gånger blivit framröstad till den bästa bon att bo i i hela England. Huset här är 300 år gammalt. Avsnitt av ms Marple har spelats in där och det var helt underbart fint.
 

Som sagt, vi ska tillbaka nästa helg på byfest och då lovar jag fler foton!!!
Nu ska vi äta sen lunch/tidig middag, Peter är kock, jag är webbredaktör!

I går kväll när vi satt ute i trädgården på kvällen, här var en varm och skön kväll. Så flög fladdermössen omkring oss. Visste ni att de låter lite också? Det gör de. "Vår" katt Boy, en vildkatt som vi matar och som kommer in och gosar ibland, var lite i tagen och rusade runt. Vet inte om det var fladdermusjakt eller bara ystra språng av livsglädje.
Två spännande utflykter ligger framför mig.
I helgen ska vi till Peters arbetskamrat som har PRE-hästar och vars dotter rider i brittiska YR-landslaget i dressyr. Och i oktober är det dags för hundkapplöpning.
Vi hörs!
Annika

Vet ni, att nu när jag var hemma så kände jag höstlukten. Den där höga klara luften som är så karakteristisk, och underbar när solen skiner, för hösten. Men här luktar det fortfarande sommar för här är sommaren minst en månad längre än hemma. Så vi tänker sandaler fortfarande medan ni tänker regnställ till dagis. Vi tänker en helgutflykt till bad i engelska kanalen medan ni går i klädaffärerna och kanske klämmer lite försiktigt på ett par handskar. Men mest just nu tänker jag RESULTATLISTA, för SM-arrangörerna lägger ALDRIG ut den resultatlista jag sitter och väntar på. Det är TRÖTTSAMT!
Kram Annika

De närmsta åtta dagarna ska jag "webba" på heltid. Barnen är hemma, Emil har feber, det är två olika SM, VM i körning och allt annat som händer i hästvärlden.
Samtidigt ska jag förhålla mig till att världens bästa webbchef Jessica ska gå vidare i arbetslivet och lämna mig och Jörgen, och hela Ridsport, åt vårt öde. Jag gläds för Jessica men samtidigt har jag aldrig arbetat för en så lättsam chef och det är ju så, man vet vad man har men inte vad man får.
Jag har fått ett förhandsbesked om att jag med största sannolikhet kommer att arbeta med programmet och annat på Göteborg Horse Show i februari och det är ju hur kul som helst!
Nu ska jag försöka laga lunch åt mig och barnen. Sedan är det bara att jobba igen, altanen lär vara klar om ett par dagar så pengarna behövs. Om någon är förbi vårt hus på vackra Tjörn så mottages kort på altanen med glädje. Annars får jag ju vänta ända till höstlovet i oktober.
Nu ska jag fortsätta med alla tusen saker på en gång, det är tur att man är kvinna och inte man. Har hört att det är vetenskapligt bevisat att vi kan göra fler saker samtidigt än vad männen kan.
Hej hopp galopp från den brittiska ön!
Annika

Nu är jag tillbaka på den brittiska ön. Passpolisen på Stanstead ville veta vart mitt pass var, det "riktiga". Och när jag sa att det var trasigt ville han veta hur, jag erbjöd honom att få se det, hade det i handväskan men då vinkade han igenom  mig. Så härmed vill jag bara tipsa om att tillfälliga pass ska användas i absolut värsta nödfall. Fy vad omständigt det blev.
I morse gick jag upp 3,30 engelsk tid och är därför rätt mör nu. Vi har varit i ishallen med Lukas som har tränat jätteduktigt två dagar i rad.
Det känns faktiskt som hemma här nu, det är skönt. Men lite hemlängtan har jag, till djuren mest. Och jag är attans nyfiken på min nya altan.// Natti natti från Ryan Airs mesta stamkund denna sommar!!!
P.S. När Ryan Air är i tid spelar de upp en tinnitusframkallande fanfar, så gräslig att man nästan önskar att planet ska vara försenat;-)
God natt!

I dag var det dags för mosqitoflygplanen. Det ligger ett imponerande flygplansmuseum en liten bit bort. Det drivs av ideella krafter, mest äldre män. Man undrar vad som ska hända med det när de äldre männen faller ifrån, fast antagligen kommer det nya farbröder som tar vid.

Läste på expressen.se i dag om Linda Rosing och hennes blogg. Hon lär tjäna 90 000 kronor i månaden. Och hon skriver om vardagliga saker och visar benen när de inte är rakade... Så vad väntar jag på? Härmed erkänns att pincetten varit borta och mina ögonbryn blivit buskiga. Peter hade glömt nästrimmern i Sverige och det stack ut ett litet strå. Så vi har i dag besökt Boots för inköp av nästrimmer och pincett. Så, nu har jag också erkänt intima detaljer, när blir jag rik? Fast jag har inte varit med i någon dokusåpa, inte dejtat en dörrvakt och är inte heller fullsprutad med kemikalier. Lyser det igenom att jag missunnar fröken Rosing framgång? Det gör jag inte och jag skriver mest för nära och kära, men drömma kan man alltid göra...
I morgon gör jag en snabbvisit till Sverige, som stridspiloterna, snabbt in och snabbt ut.... Vi hörs med andra ord redan på onsdag igen! Hej svejs från England!

Så har vi varit i Stratford upon Avon och sett var Shakespeare föddes, döptes och begravdes. Mäktigast var besöket vid graven.

Annars var staden en blandning av historiens vingslag och shopping. Det fanns hur mycket shopping och annat som kommer som följd på stor turistström. Men det var vackert och väl värt flera besök, så vi återkommer.
Precis innan det var dags för hemfärd hittade vi en affär, ganska stor faktiskt, fylld med bara julsaker. Det var tomtar, änglar, kulor, snögubbar och allt däremellan, helt otroligt. Och jag har köpt årets första julpynt;-)

I dag är en "mittemellandag" då vi gör ingenting. Vi har varit hos Emils kompis längst in på vår väg. Det är väl mest vi vuxna som vill att de ska vara kompisar, språkförbistring och blyghet sätter hinder emellan. Kompisens mamma Sarah är inflyttad från Kanada och väldigt trevlig och hjälpsam. Dessutom har jag nu hennes nr i mobilen, EN kompis härifrån, känns bra!!
Vi var i skogen där det finns fällor av allehanda slag för att fånga kaniner och ett annat djur som lät som något från Harry Potters trollskog. Kommer inte ihåg vad Sarah sa att den heter men liten som en räv och ser ut som en hjort... Vi vågar nog inte släppa lös Ture i skogen hur som helst i alla fall. Ture lever livet som stallhund med Tina och det är väl tveksamt om han alls vill tillbaka till oss, men han har inget val;-). Jag måste ringa kattpensionatet och fråga hur Sven och Misse har det men eftersom jag vet att de har det betydligt tristare drar jag mig lite för det...
I morgon har vi planer på att åka till Stratford-up-on-Avon och gå i Shakespeares fotspår. Lukas ställer sig frågande till utflykten men då spänner jag ögonen i honom och säger övertydligt "men det är ju SHAKESPEARE", det lyser yttepyttelite igenom ibland att jag tragglat mig igenom 40 poäng litteraturvetenskap. Fast mest är det deckare, aldrig dikter och Bellman till nubben. Men jag har alltid velat till Stratford så jag hoppas vädret blir hyfsat så vår utflykt blir av.
Vi hörs!
Annika

Först måste ett hinder fixas och Rolf-Görans start i den avslutande rundan skjuts upp. Han är nolla från första omgången. Med Sveriges tur i detta OS, krånglet med banan och ett ösregn tror man att Roffes chanser ska vara borta. Men han går in och sätter en nolla till med Ninja. Och jag började lipa, Lukas tror att jag är knäpp. Nu blir det omhoppning om guldet, barnen har gått ut för att plocka björnbär men jag är klistrad vid TV:n med sönderbitna knogar och tårar i ögonvrån. Bragdguld och Jerringpris till Rolf-Göran Bengtsson om jag får bestämma!!!

Inte ens Batman-Emil kunde jaga bort wasparna utan vi fick ta till kemikalier.

...trodde jag var ett hårdrocksband som spelade tinnitusframkallande instrumentskrammel ackompanjerat av skrikande sång. Och det är det, också. Men wasp är geting och vi har mängder av wasps. I Lukas rum kryper de halvdöda omkring i heltäckningsmattan, i sängen och mot fönstret. Men nu har wasp-mannen varit här och dödat dem, förhoppningsvis, för de har varit ett gissel.
Något annat som dött i dag är bilden av den rena norska idrotten. Att Tony André Hansen dopat sin häst är tragiskt. Jag kan tänka mig att det är svårt för honom att åka hem igen, det vore som om Klüft eller Kallur dopat sig och åkt fast efter de tagit medalj. Att vi kommer högre upp i resultatlistan är en klen tröst när hela fyra ryttare stryks på grund av dopning. Och vad är Sylves roll? Frågorna är många och det återstår att se hur många svar vi får.
Annika

Det ringde nyss i vår engelska telefon. Och jag fattar ingenting... Vågar inte riktigt chansa på att det är en säljare och be vederbörande sluta störa mig. Denna kvinna ville veta om vi har problem med att gå i trapporna, om vi brukar gå i trapporna och om någon i familjen fortfarande arbetar. Ett engelskt nix-alternativ skulle kunna sålla bort sådant men samtidigt gav det mig och barnen ett gott skratt. Och ja, vi springer upp och ner i de heltäckningsbelagda trapporna hela dagarna;-)
Annika

Så har hockeysäsongen startat för Lukas här i England. Ishallen är fin, och en av de varmaste jag varit i. En inte helt obetydlig detalj för medföljande, stillasittande föräldrar. Jag kan härmed lova att aldrig mer gnälla över kostnaderna för barnens aktiviteter hemma i Sverige. En säsong hockeyträning här kostar 10 000 kronor!! Och då ingår träning på fredagkvällarna... Samt att det är träning på tisdagskvällarna när puben har quiz, när ska vi få ta revanch?
Lukas var helt död efter sin träning, orkade inte hela vägen så det ska nog inte vara några problem för honom att hänga i sporten och kunna komma tillbaka till Rönnäng när det är dags för hemfärd.
Så var det ännu en dag med OS där det regnar medaljer över engelsmännen medan Sverige blir utan. Tror att jag får börja heja på mitt nya hemland så blir glädjen större!
Hej hopp galopp
Annika

För några veckor sedan var vi på IKEA för möbelinköp. Då gick jag till deras avdelning med livsmedel och blev besviken. De hade pepparkakor, havreflarn, Ahlgrens bilar, sill och skorpor. Inget som jag känner att jag toklängtar efter. I går var vi på ambassaden och fixade mitt pass, fick ett tillfälligt rosa. I dessa svenskkvarter fann vi den svenska butiken "Totaly swedish" och förväntningarna var höga. Men även där var utbudet annat än vad jag gillar, mjöl och sånt de har i butiken här. Samma godis som på IKEA. Det var liksom inget där som jag kände extra för. Så om du ska flytta hit och vill gardera dig! Här finns inte O´boy, risifrutti, gevalia eller youghurt i tetrapack. Inte heller smaksatt creme fraishe, inte naturell heller. Och om ni ska hälsa på mig har ni just fått en hint om vad som uppskattas som en liten present;-)
Annika

God måndag!
Vi bor i ett gammalt stenhus, the farm house, ladan är numera möbelsnickeri och stearinsljusfabrik. Bredvid oss ligger ett hus, som Tjolöholms slott i stilen men lite mindre. Vi och "tjolöholmarna" hyr våra hus. Ägarna till hela klabbet bor någon annan stans på ägorna, ska vara en av Englands rikaste familjer. Här finns ingen allemansrätt men vi som bor här får gå i skogen som tillhör ägorna. Så vi begav oss in i skogen på härliga breda gräsvägar i går, jag blev så ridsugen, galoppvägar så långt ögat nådde. Och helt plötsligt är vi mitt i en terrängbana, en riktig. Jag måste luska i detta och fixa en häst att rida på, så är det bara.
Vi hörs!
Annika

Hemma brukar katterna ta in möss på natten, äta upp dem och lämna en liten hög inälvor åt mig att trampa i på morgonen... När jag tittade ut på vår altan nu på morgonen inser jag att här gör rävarna detsamma. Precis utanför dörren ligger ett kaninben och lite inälvor, så vidrigt. Tror inte att vår söta kattkompis Boy, som är vildkatt som gärna kommer in och tittar på TV, kan ha ätit något så stort. Så nu väntar jag på att Peter ska vakna och ta bort det, för det klarar inte jag.
Annars väntar en dag med friidrott, förhoppningsvis, vår chans att se Holm, Kallur och gänget är att det springer eller hoppar en hyfsat duktig britt samtidigt och att inget viktigt händer i Velodromen, så tänker nämligen BBC. Och så var det visst hoppning med, där jag absolut inte tror på svenskarna utan helt svängt och hejar på Sylve och norrmännen, vilken underbar skräll om de tar medalj!
Hej svejs allihop!

Nu är jag tillbaka på den brittiska ön igen. Det var inte helt säkert att det skulle gå men YES jag kom igenom passkontrollen. Mitt pass har "knakat" lite och svenska passpolisen har flera gånger kommenterat att jag behöver byta ut det. Gnäll, har jag tänkt och skjutit det på framtiden. Men nu gnällde passpolisen igen och när jag tittade närmare insåg jag att sidan med mitt foto bara sitter fast till hälften. Så det var svettigt fram till den engelska passkontrollen men jag kom igenom! Och på måndag får jag bege mig till stora staden London för att hitta ambassaden och försöka ordna nytt pass.

Härom kvällen när vi hade svenskt besök gick vi på äkta engelsk pub. Där var Quiz, tydligen väldigt vanligt här. Vi kallade oss "the swedish team" och kom absolut sist, 20 rätt av 50... I vanliga fall får jumbon en liten chipspåse i pris, vi fick två...
En annan noterbar sak på puben är att barn är portade men hunden får följa med in. Gärna lös och själv spankulerandes runt utan att man vet vem den hör ihop med.//Annika

Och så var det första engelska biobesöket avklarat. Det blev Mamma Mia efter övertalning av 11-åringen som hellre sett Batman. Jag har sett ABBA på Scandinavium 1978 och musikalen i London, biljetterna har jag ramat in. Så med andra ord är jag ABBA-fan;-)
Utsålt och onumrerat, vi fick lämna biljetten för att köa in till salongen, först till kvarn, och vi var typ sist men vi såg bra ändå.
Filmen var helt grym, hade lust att ställa mig upp och skrika "I am swedish!!!" För jag tycker det är så fantastiskt att musiken lever än.
Annars var bio i England som hemma, lösgodis, popcorn och reklamfilm, same same but different.
I morgon beger jag mig till stora flygplatsen för att tillbringa nästa vecka på Ridsports redaktion och därför blir det nog inga blogginlägg på ett par dagar. Vi hörs snart!
Annika

Anna på ordagrant har utmanat mig!

1.Vilken bok läste du senast?
Någon av Kajsa Ingmarsson, om damer i ett villakvarter. Var en besvikelse:-(

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Håller på med en Ludlumbok men ska försöka att ge mig på engelska böcker därefter.

3. Är det övervägande kvinnliga eller manliga författare i din bokhylla?
Manliga tror jag faktiskt, gör inte bokval efter författarens kön.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar eller tänker du "nu har jag en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra hälften" kvar o.s.v.?
Beror på hur bra boken är. När jag läste litteraturvetenskap bedömde vi böcker efter hur snabbt de gick att läsa...

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex. omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar etc?
Olika, topplistor och rekommendationer. Är ganska trogen mina favoritförfattare.

6. När blir en bok för lång?
Sagoböcker när jag inte är sugen på att läsa högt. Eller när jag läser samma saga för 1000:e gången för Emil.

7. Läser du lika gärna på engelska som på svenska?
Nja men jag vill

8. Vilken bok kände du senast att du ville övertala ALLA dina vänner att läsa?
Vattenmelonen, den tyckte jag väldigt mycket om.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig?
Japp

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla?
Deckare

Jag skickar utmaningen vidare till:
Annelie Frank http://anneliefrank.blogspot.com/
Åse Ericson http://aseericson.wordpress.com/

Det är ju inte som att man flyttat till en annan världsdel precis, ganska likt hemma är det. Men ändå olikt.
Soporna, till exempel. Först hade vi en soptunna, sedan tog de den och den har aldrig kommit hem igen. Och här samlar man skräpet i svarta sopsäckar som man bara lägger ut på uppfarten, hur äckligt som helst. Och det måste vara jobbigt för sopgubbarna.
Sedan har man två kärl för sortering. I det ena slänger man "hej vilt", det är plast, aluminium och lite annat ditt och datt. Hoppas den som ska sortera det i nästa led har bra lön;-).

Hälsningar från ett gråmulet England där det i dag regnar på tvären//Annika

Hej!
Jag vet att jag är lite sen. De flesta har bloggat i evigheter men inte jag. Vem är då jag? Jo, jag heter Annika Grundberg, frilansjournalist, EU-projektsamordnare, egen företagare och ambassadör för kvinnligt företagande.
Men jag är också gift och makens arbete har tagit familjen till England för de närmsta två åren. Här skulle jag kunna leva livet som hemmafru men jag har ingen lust. Jag tänker jobba på som vanligt om än i långsammare takt.
Och jag tänker göra sådant som jag inte gjort förr, till exempel blogga. Mest kommer det givetvis att handla om vårt liv här i St Albans.
Så jag hoppas att ni hittar hit emellanåt för att följa mitt liv här i vänstertrafikens, och majonnäsens land;-)
Annika