Liv i exil

Så har jag varit i Sverige på blixtvisit. Det var begravning för Maggan i Kungsladugårds kyrka i onsdags. Fast jag får börja från början!

FLYGSTREJK
Svärmor hade nämnt en flygstrejk men när jag på tisdagen fick sms av SAS att jag kunde checka in genom att bara svara YES på sms:et så gjorde jag det och glömde allt vad strejk heter. På kvällen skulle vi quiza på puben och strax före vi skulle gå kollade jag nyheterna på nätet. Och ser att det är strejk och att SAS ställer in plan. Mest inrikes (Sverige) men även ett par utrikes, givetvis mitt plan. Vi ser detta strax före åtta engelsk tid, Sverige är en timma senare. SAS kundservice i Sverige stänger åtta. Den här i England stänger tio, men just i tisdags kväll hade de stängt tidigare - internmöte. På SAS hemsida stod det bara att om man drabbades av inställt flyg skulle man åka till flygplatsen så fick man bokas om till ett senare flyg. Det funkade ju inte för mig som då hade missat begravningen. Så det blev ingen quiz utan istället färd till Heathrow och ombokad biljett. Fick åka två timmar tidigare, byta i Köpenhamn, och landa 15 minuter tidigare än jag skulle gjort.

BEGRAVNING
Begravningen för Maggan hölls i Kungsladugårds kyrka där vi var mycket som barn. Miniorer, juniorer och öppet hus. Kyrkan var sig lik men eftersom vi blivit större kändes den lite mindre. Det var en fin och ledsam cermoni. Det är orättvist att somliga går bort alldeles för tidigt. När Therese mamma, som var Maggans bästis, grät som värst viskade jag till Therese "du ger tusan i att gå och dö". Fy för att mista sin bästa vän. Precis som vid Palles begravning så funderade jag på hur jag vill att min egna begravning ska vara. Jag har två önskemål, om jag skriver det här kanske någon kommer ihåg det när det är dags. Eller inte, för förhoppningsvis är det väldigt långt till dess.
1, Jag vill att någon sjunger Marie Fredrikssons "Ett hus vid havet".
2, Efter avskedet vid kistan ska man gå ut direkt, inte sätta sig i bänkarna igen.
Jag slapp gå i pumps, smet in hos Ulle och köpte nya snygga svarta skor med lite lägre klack. Struntade i vit skjorta under klänningen och mamma klagade inte. Så jag tror att jag klarade "dresscoden" till och med sett med mamma Märtas ögon.

SKALDJUR
Efter kyrkan tog jag och Therese med mamma Märta en sväng till Therese pappa Åke och tjôtade en stund. Sedan lämnade vi mamma och åkte till Therese och åt räkor och kräftor. Så gott men lite för mycket vin blev det allt.

HEMRESAN
Jag åkte ju SAS och använde Peters bonuspoäng. Hem fanns det bara businessclass. Gjorde inget alls. På den korta flygningen till Köpenhamn blev det croissant med ost och skinka och lite dricka till det. Flyget till London från Köpenhamn var en gourmetflygning :-)) Först lite dricka och snacks, jag hade ju bilen på flygplatsen så det blev läskeblask men andra försedde sig med flygbolagets sprit rejält. Sedan blev det middag. Lite räkor, varmt supergott bröd. Kycklingfilé med någon potatispuré. Dessertost och små ljuvligt goda chokladpraliner. Linneservetter och på slutet en ångad varm liten frottéhandduk att torka sig med. Ja jisses, det var skillnad mot Ryan Air.
Flygplatsen i Köpenhamn var skum. Alla klockor gick en dryg timma efter. Jag var tvungen att ringa mamma och fråga vad klockan egentligen var. Det är ju rätt viktigt att klockan går rätt på en flygplats. Och ska den gå fel är det definitivt bättre om den går före än efter. Nåväl jag är hemma igen och det är huvudsaken.

För begravning. Maggan begravs i morgon klockan tre. Jag flyger i morgon bitti och landar på engelsk mark igen på torsdag eftermiddag.

Visst är det lite kul att komma hem och träffa mamma men samtidigt hade jag gärna sluppit och haft Maggan kvar. Det är så konstigt att veta att jag aldrig mer ska höra hennes röst. Det kommer att ta tid att vänja sig.

Jag hoppas de har gräddfil på Landvetter, i så fall blir det riktig "sillalunch" till midsommar :-))

I lördags skulle vi köra Emil på kalas på förmiddagen. Vi var ute i löjligt god tid och jag gladdes åt att Emil skulle komma först, inte helt vanligt.

Helt plötsligt är det TVÄRSTOPP på den fyrfiliga vägen. Det som vanligtvis tar fem minuter tog nu 45. Emil blev sist, eller inte riktigt, en kompis hade missat tiden helt och kom än senare med sonen.

Vi satt där i kön och var lagom muntra. Det gick inte alls att förstå varför det var stopp. Mitt på trafikled ligger en väldigt lustigt utformad rondell. Det visade sig att det var vägarbete på motsatta körbanan så de som kom från andra hållet fick svänga runt i rondellen. Ni ska inte tro att de satte upp temporära trafikljus eller så. Nej, väntan blev lång för oss från andra hållet. När vi väl passerat rondellen och trafiken lättar, då kommer den! Vilken? Skylten!!!
"Roadwork in progress, queues likely", hade varit bra att få reda på det innan, då hade man kunnat välja en annan väg.

Engelsk logik finns inte.

Här firar de VM-guld redan, sitt egna! Att de inte vunnit sedan 1966, äsch, det är världsligt!
Här är flaggor och "ompa bompa" som bara den.

Och då blir vår skadeglädje desto större ;-) Själv hejjar jag på Danmark, det e dejligt! Tänk själva, VM-guld till Danmark och firandet med go öl på Ströget, låter ju underbart!

Förresten, föräldrarna på 13-åringarnas hockeymatcher beter sig så illa så det är inte alls förvånande längre att de har huliganproblem. Varenda förälder är ju för tusan en presumtiv huligan. Som ni förstår var det ishockey igår. Cup, Lukas lag kom sist men var jätteduktiga och flera matcher var jämna, de får bara inte in den förbannade pucken.

På väg tillbaka hem efter att ha lämnat Emil i skolan hamnade jag i en liten procession.

Först körde en likbil. Här är det stora fönster på bilarna som kör kistan. Så i denna syntes det tydligt att det var granddad som skulle till sista vilan. Blomsterkransarna var gjorda så att de bildade orden granddad och dad i gult med röda inslag.
Bakom likbilen kom en svart limousine och sedan jag...
I en rondell körde likbilen och limousinen ut och jag stannade för att lämna företräde för en jeep. Men jeepen stannade mitt i rondellen och tutade på mig. Den trodde att maffiabilen deltog i begravningscortegen.

Min bil är inte lik din bil det är en likbil :-))

P.S. Ser ni den röda smygande terroristen bakom bilen? Det är katten SVEN som är "in charge" hos familjen Grundberg!

I Lukas skola finns det en otroligt fånig tradition pojkarna emellan. När någon fyller år så ska man banka födelsedagsbarnet på armen med knytnäven, ett slag för varje år och ett extra som ett "lycka till". För skolans värstingar är detta kanon. Det ger dem en anledning att ge andra stryk. Lukas utsattes i tisdags. Det slutade med att tio ungar stod runt Lukas och slog honom riktigt hårt. Så hårt att Lukas blev både rädd och ledsen.

Jag blir så förbannat förbannad. Vi tog kort på Lukas armar och rygg och skickade följande mail till rektorn:
Dear Ms A F Thomson!

Today was Lukas birthday. In school he therefore was exposed to something the boys call “birthday beats”. At one occasion there was ten boys standing around him beating him. See our attached photos of the bruises he got. Lukas got scared and it did hurt badly, so badly that he started to cry. One of Lukas best friend in school did choose to stay at home from school, he know he would be beaten because it was his birthday.

There are some boys in school that repeatedly bully and hit other students, among them that is exposed to their bad behaviour is Lukas. This is the third time we contact You regarding this. We are seriously thinking about to look in to what legal actions we can take if this continue. Lukas was really shaken by the incident when he was surrounded and hit and can’t recall all the names but the following boys was taking part in the beating: Brendon Boylan, Ryan Hamilton, Joshua Guzzardi, Callum Armour, Justin Freeestone. Some of this boys we have reported to You on several occasions.
--
Kind regards

Annika Grundberg

I går ringde rektorn upp. De elever som slog Lukas har blivit avstängda mellan 1-5 dagar. Deras föräldrar har varit kallade till skolan och även blivit meddelade att vi överväger polisanmälan.
Det vore väl själva den om de inte ska lämna Lukas ifred nu.

Words not enough :-)

Inte ett stödhjul i sikte :-))

Om ett par dagar drar årets fotbollsspektakel igång och här i England beter sig de flesta som om segern är i hamn. Här viftas det med flaggor i förväg. De beter sig inför fotbolls-VM som vi i Sverige beter oss inför Eurovision Song Contest, och precis som för oss så når de nästan aldrig ända fram. De vann 1966... Men skam den som ger sig.
Det dräller av bilar som kör omkring med flaggor, många hus har flaggor hängande längs med husväggarna. Det går att köpa crocs med engelska flaggan, muffins med glasyr i mönster av engelska flaggan, tröjor - ja allt man kan tänka sig.
Tydligen ökar antalet skilsmässor här något enormt efter ett fotbollsmästerskap.
Nåväl, jag har köpt en tröja som det står ENGLAND på, den är faktiskt rätt snygg, det var efter påtryckningar av Peter.
Själv tänker jag heja på Danmark, det är ett "dejligt" land.

Förresten, igår var det kändisfotboll, England (med Robbie Williams på vänsterkanten) mot världslaget (med Henke som back), när vi slutade titta ledde England med 1-0.
Tjip Tjop på er!

Emil avskyr att göra saker han inte kan. Det innebär att det är svårt att lära honom saker. Sitter det inte på första försöket ger han upp och blir arg. Väldigt likt hur hans morbror Jan förhållit sig till saker i livet - alltid :-))
Så, cykeln har stått här och rostat med punka. Men så fick Emil för sig att han måste lära sig så igår lagades cykeln och vi gav oss ut på gatan. Först gick det knackigt, tio meter eller så, och Emil gav upp. Men så övertygade vi honom att fortsätta och vips kunde ungen cykla. Och fort också, Peter fick springa supersnabbt, stackars karl.

Har ett nytt kul emil-engelsk-svenskt-uttryck, saker är up-side-ner.

Lukas har en tjej, Annabell, de hänger i parken och jag får inte vara med :-( På tisdag fyller min lilla pojk 13, det har gått så fort.

Så har sommaren äntligen kommit och vi har varit på två marknader. Vi smygstartade med en liten här i kvarteret för att sedan gå på "the real thing" med Lena och Steve i helgen som gick.

Emil poserar framför en brandbil

Högt upp i luften, jag åkte en gräslig snurrarunt grej på tivolit och mådde illa resten av dagen. Emil är modigare.

Min marknadsdag hemma på gatan innebar att jag brände upp axlarna och nu flår jag som bara den... Same procedure as every year ;-))

Så var det dags för Hertford County Show

Massor av djur fanns det, de hade tävlat och hade tjusiga rosetter.

Emil flyttar staketstolpar med grävskopa.

Emil provar militärambulansen


Tuff kille

Emil hälsar på mamma Mu

Hästkrafter

Bääää

Ser ni syntluggen?

Galna människor finns det överallt, en del är galnare än andra




Två dårar tillsammans

Det här är mer min stil...



Och dagen avslutades givetvis på puben, Englands äldsta, var annars?

Så gick Maggan bort i lördags. För ett par veckor sedan visste jag inte ens att hon var sjuk.

Jag, Kicki och Therese har hängt ihop sedan alltid känns det som och Birgitta och Maggan, deras mammor, är som extramammor. Nu är en av dem borta och det är så sorgligt. Jag talade med henne härom veckan och sa "ses vi inte förr så ses vi i sommar" men så blev det inte.
Det finns så många barndomsminnen som rusar genom huvudet när sådant här händer. Maggans kakor från Ullared högst upp i ett av köksskåpen som jag alltid snyltade av som barn, mamma Märta åkte varken till Ullared eller köpte kakor.
Maggans lilla gula DAF. Och plommonen och de röda krusbären.
De spanska dockorna som jag och Kicki lekte med. Wizexskivorna och den konstiga skivspelaren med jättelång mittpinne.
När jag och Jan bråkade och jag skrek genom fönstret att han slår mig varpå Maggan öppnade dörren och skrek tillbaka "dra in huvudet och håll tyst unge".
Kinamat från Kinesiska Muren som vi åt tillsammans vid matsalsbordet. Maggans stora garderob där jag och Kicki kunde spendera timmar med att klä ut oss.
Ja, det finns massor. Och Maggan, vi ses i sommar och hela tiden för du finns i mina tankar.

I dag i bilen till skolan fick jag förklara skillnaden mellan att bo i hus och lägenhet för Emil. Jag sa att som mormor bor. Man går in genom en dörr och där innanför finns många dörrar bakom vilka olika människor bor och bakom en bor mormor. Det är att bo i lägenhet.
"Men, varje dag när mormor går ut med Bosse och när hon kommer tillbaka, hur vet hon vilken dörr hon ska välja då?"
Emil är djupt imponerad av mormor som hittar hem varje dag. Han talade också om att hans mormor är en väldigt "najs" mormor och mamma. Och så undrade han varför mammor blir gamla. Så säger han helt plötsligt "Theos mamma är gammal", det är Therese det. Jag ler lite och frågar om jag är gammal? Nej det är jag inte men Therese, hon är gammal hon... Barn är helt enkelt underbara! Och jag är sex månader äldre än Therese :-)

Just nu är här väldigt varmt. Igår var det 30 grader. I dag vet jag inte riktigt. Jag har bränt axlarna nå't så förbannat, att jag aldrig lär mig, så jag håller mig inomhus i dag.
Sådana här varma dagar längtar jag hit (det är vinterbilder men det får duga):






Mjölkeviken på Tjörn, mitt favoritställe och en av de vackraste platserna på jorden, enligt mig.

I nya huset kan Sven gå ut genom vårt sovrumsfönster och från taket hoppa ner på en pelare och ner på marken. Hans roligaste sysselsättning är just nu att gå ut genom fönstret, hoppa ner på marken och sedan skrika utanför dörren för att bli insläppt. Och sen börjar det om igen. Här solar han en stund på pelaren som annars används som trappa :-)



Sven jagar ju gärna möss men denna får vi hoppas att han inte sätter tänderna i ;-)

I England måste alla barn följas till skolan, i alla fall de yngre varianterna. De får heller inte lämnas vid skolgården sådär en tio minuter före skolstart utan man måste vara kvar tills läraren kommit ut på gården och hämtat dem. De kan inte gå in om det t ex regnar. Krångligt? Ja, lite.

Många föräldrar ska vidare till arbete efteråt och måste därför komma med bil. Andra, som vi, bor så långt ifrån att annat färdmedel än bil är en omöjlighet. Med andra ord, många bilar blir det utanför skolan.

Emils skola ligger längs en liiiiten väg som 100 meter från skolan blir en ännu mindre väg där det får plats en bil. Parkeringen som hör till skolan är anpassad för att räcka till personalens bilar och kanske någon till.

Så, får ni en bild framför er av det trafikkaos som råder varje morgon. En del morgnar går rektor ut och tittar strängt på oss när vi försöker tråckla oss fram utan att köra på några barn. Någon gång har till och med polisen varit och tittat.

Grejen är att det går bara att parkera på ena sidan av gatan, skulle bilar parkera på båda sidor kan ingen köra förbi. Så är många gator utformade här och det råder ändå inte parkeringsförbud... På ena sidan finns dock en bred gräsremsa som används som parkering.

För att lösa kaoset skulle man kunna tänka sig att man breddade gatan alternativt gjorte p-fickor på gräsremsan för att göra plats för fler bilar. Men icke! Istället smäller man upp ett staket som gör att man inte längre kan parkera på gräset vilket kommer att göra trafikkaoset om möjligt ännu större.

Det är England i ett nötskal! Kortsiktigt, ogenomtänkt och framför allt opraktiskt!

När vi flyttade in i det nya huset så var ju vår inneboende Nikki med den första månaden. Och hon lade beslag på badrummet på nedervåningen, ingen av oss vågade riktigt gå in där :-)
Sedan flyttade hon ut och Nikkis toalett blev gästtoalett. Första gästerna var Ulrika och Lotta. Och de kamperade hos oss i flera dagar och de såg så vackra ut hela tiden ;-) Och liksom iordninggjorda - kajal - mascara - håret i ordning, ja ni vet. Nikki var också fixad och snygg alltemellanåt faktiskt, även om man som heltidsarbetande med häst kanske inte lägger eoner av tid på utseendet under veckorna.

Sedan kom storebror Jan Banan med sambo. De är också vackra, det är inte det. Kanske har tidigare gäster varit försynta. För det första Kristina påtalade var att på toaletten finns ingen spegel! Och, det stämmer, det är ett spegelfritt badrum. Så, innan nästa gäster kommer, de är i och för sig vackra i sig själva de också, så får vi gå på spegeljakt.

För den delen har Emil nu talat om för Isabella att han har två tjejer, vi har också kommit på vad hans tjej heter, den andra alltså - Lily.

I dag har varit en sådan där dag. En dag med en helt suveränt uppgjord plan som föll platt. Jag har varit webbredaktör, med tidsskillnaden så får jag gå upp vid halv sex för att hinna jobba nästan två timmar innan två "morgonmuntra" skolgossar ska väckas.
Förutom webberiet, som inte är heltid utslaget över en dag som börjar i ottan och slutar vid fyra, skulle jag skriva på min Dag Albert-artikel. Det började bra, ingressen skrev sig själv i huvudet under hundarnas morgonpromenad. Får jag bara rätta känslan, rätta introt, eller vad man ska kalla det, så brukar resten komma av sig själv. Men jag har inte ens fått introt på papper. Det var föl, akademiryttare, bryggarhästar och massa annat. Kul men inte helt enligt plan.
Vid 12-tiden fick jag dessutom hämta Lukas som slått sig i ögat. Han grät och ögat rann men ett par timmars vila skulle lösa det problemet tänkte jag. Som också tänkte att bara jag hämtat Emil så kan jag skriva artikel någon timma innan det är dags att laga mat, hmmm.

Hämtade Emil som glatt berättade att han nu har två girlfriends. Dels Isabella från tidigare och sedan klassens nya tjej, som han inte kommer ihåg vad hon heter. Jag frågade om man verkligen får ha två samtidigt. "Ja, det får man, man får ha hur många som helst", svarade han kavat. Sedan berättade han att han frågat den nya, som han inte minns namnet på, på rasten om hon ville vara hans girlfriend och hon sa yes. Då var Emils avsikt att tala med Isabella om detta men han hittade henne inte.

Väl hemma igen var det bara att inse att Lukas öga behövde en date med läkare. Så iväg till akuten. Där väntrummet var tomt!! Så det gick fort. Lukas har fått fyra sår på hornhinnan varav ett går in över pupillen. Han fick piratlapp och antibiotika och vi ska på återbesök på onsdag. När vi kom ut igen, rätt nöjda och glada över den effektiva vården och det väldigt trevliga bemötandet av samtlig sjukhuspersonal, drogs mungiporna raskt ner.

Någon förbannad #%@@**## idiot har repat in en fyra fem w på ena dörren på maffiabilen, hur kul är det - INTE!!!!!

Nu ska jag läsa Lynley-boken, äta, kanske ta en öl och se om det där "introt" kanske kommer tillbaka framåt kvällen, det är tveksamt :-(

Den första planen var att gå och se Alice i underlandet men den gick inte på bio längre. Så planen ändrades, så här efteråt kan det konstateras att det var till det bättre.

Vi styrde kosan mot den söta lilla byn Great Missenden och Roald Dahl-museet. Det var ett litet men väldigt bra museum. Det fanns mängder med saker för barnen att göra så att de lärde om författaren genom att vara aktiva själva. De hade ett rum där barnen fick måla teckningar och där teckningarna sedan sattes upp och klädde väggar och tak. En jättemysig sagostund med mycket gapskratt blev det också. Så det kommer att bli återbesök, var så säkra!
Här är länkt till Roald Dahls museum.

Museicafét var fullproppat med folk, merparten barn, och därmed var också ljudnivån obehagligt hög. Vi bestämde oss för att försöka hitta någon mysig pub, och det gjorde vi verkligen. Solen tittade fram och vi satt ute och åt. Precis när vi var klara kom regnet. Jag åt en kanongod svamprisotto och Peter tog "Sunday roast". Emil? Pasta såklart!
Här åt vi!

När vi kom hem tittade vi på filmen "Fantastic Mr Fox" som Emil fick köpa i museibutiken.

Sammanfattningsvis har vi haft en alldeles underbar helg. Inget jobb, inga tider att hålla, bara lugnt och skönt och mysigt familjeliv. Så nu är batterierna laddade!

P.S. Lena och Steve, det är inte helt omöjligt att det blir ett andra besök på Annie Baileys pub när ni är här, känns som ett bra utflyktsmål! D.S.

I fredags var det dags för Jan och Kristina att åka hem till Sverige igen. Denna gången var passet med hela vägen :-))

Handskar på!

Två michelingubbar? Nej, Jan och Kristina i full mc-utrustning.

Och iväg for de och till Björlanda kom de fram efter ett par timmars körning i ett regnigt Danmark och två färjefärder!

I söndags kom morbror Jan med sambo. Vi har varit ute på lite äventyr och jag är som vanligt rätt kass med att få med kamera. Som tur är har mobilen en hyfsad kamera. Så här kommer massa bilder som sammanfattar delar av vår vecka.

I söndags var det kontinental marknad uppe i stan. Vi köpte massa mums; oliver, ostar, skinka och annat.

Det var väldig skorea i en affär. Dessa fräcka conversen kostade inte ens 300. De är liiiite för små för Lukas och han tycker det är jobbigt med dubbla snören så det lutar åt att jag kan ta dem. Och jag är inte så ledsen för det :-)



På måndagen var det skola för Emil och Lukas men vi vuxna traskade upp till det nyöppnade fjärilscentret, det här var ett par väldigt hungriga fjärilar. De åt ananas, banan och apelsin. De andra fjärilarna gjorde som man förväntar sig, de åt nektar från blommorna.

Det var inte bara fjärilar i fjärilslandet utan också trädgårdar i lustig design. Här står Jan och tittar å en mur som delvis var uppbygd av gamla singlar och instrument.

Här var en rabatt pyntad med klockor, påminner mig lite om Kicki ;-))

Här står en sticka bredvid en annan, eller hur ;-)

Lite discokänsla på denna rabatt

Discokula över lobotomerade skyltdockor.

Fri tolkning!

Efter alla blommor och fjärilar var det dags för stadig lunch på den charmiga puben "The holly bush" där varken barn eller hundar är välkomna och där Jan upptäckte att den 100-åriga golvklockan gick nästan på sekunden rätt. Det är sådant som uppskattas och anses som viktigt av storebror Jan.



Jan och Peter drog sedan iväg för ett par dagars mc-semester. Jag och Kristina ägnade en av dagarna åt att besöka Hatfield house fantastiska park.






Med min vanliga tur så regnade och haglade det under vårt besök. Men det blev ett litet smakprov med löfte om att återvända till denna fantastiska park.


Motorcykeln måste givetvis tvättas efter sitt äventyr och kan Peter få en bättre assistent?



Jag ska ta igen mig med min nya Lynley-bok som inhandlades i dag tillsammans med några pennor.


En nära vän till familjen har fått ett jobbigt besked i dagarna. Lev livet nu och var rädda om varandra, vi vet inte hur länge vi får vara med. Kärlek till alla vänner överallt!!!

När jag och Tilly skruttar runt i den engelska trafiken så förvånas jag över hur hänsynsfulla engelska bilister är mot hästar och deras ryttare. De kör aldrig om såvida det inte finns en mötesplats till exempel. Detta gäller inte alla men det stora flertalet, det är få som bär sig illa åt.
När jag sitter där högt upp i ryggen och vinkar tack så säger jag även "tack" på svenska, det är ju ändå ingen som hör. Men nu har jag börjat fundera, läpprörelserna till "tack" måste se misstänksamt lika ut läpprörelserna för "fuck". Men än har ingen blivit ilsk :-)

Tilly är rädd för svarta saker, bilar undantaget, stora stockar och växter med stora blad, typ rabarb. Så det är vad jag håller utsikt efter på ridturerna.