Liv i exil

I går kom först Kicki och Mattias vid lunchtid och sedan framåt kvällningen kom Peter med alla djuren. Efter ett dygn i bil var Ture lite rastlös så någon form av motion krävdes. Samtidigt ville Kicki och Mattias utforska den engelska pubvärlden. Vad göra? Jo, vi tog med Ture på puben. Så nu är Ture en pubhund, han skötte sig strålande ända tills pubägarens jättestora Grönendal kom. Det var inte kärlek mellan dem precis...
Vicky har blivit bäst vän med Sven vilket är märkligt eftersom Sven föredrar lugn och ro och Vicky är en mycket aktiv liten valp.
Gott slut allihop.

I morse tog Peter flyget hem till Sverige. Just nu sitter han i vår svenska bil med Ture som sällskap. Efter att ha varit hos Tina i nästan fem månader var det dags att ta tillbaka honom. Sven och Misse är instängda i huset hemma på Tjörn, sura som ättika kan jag tänka. Peter ska köra med samtliga djur till veterinärkliniken för de sista formaliteterna innan de får lov att åka under Engelska kanalen och hem till oss här. Det känns lite konstigt, snart är de här, förhoppningsvis i morgon kväll. Peter planerar att vila ett par timmar i eftermiddag och sedan starta ikväll och vara här någon gång under morgondagen. "Vansinnig idé, det går inte", var storebror Jans kommentar. Vi får se hur det går, huvudsaken är att de äntligen är på väg.
När vi stod där i somras med SAS i andra änden av telefonen som sa att "vi kan inte flyga era djur för än om  ett halvår", då trodde jag att den sista sprutan var alternativet. Men det var då och där jag upptäckte vilken fantastisk vänskapskrets jag har.
Tack till Helene som räddade katterna den första tiden och till din syster och Spekeröds hund- och kattpensionat. Tack Tina för att du tagit suverän hand om Ture och gjort honom till en äkta stallhund, nu är han redo för att följa med mig ut "for a hack" med Tilly. Tack till Inger och Christer som inte bara matar våra katter, de vaktar vårt hus, klipper gräset, skickar posten och allt annat, ni är bäst!!!

I dagar har Emil tjatat om tomten. När kommer han egentligen... Jo, igår, vid 18,30 då hittade tomten äntligen hit.

Nu är julen och influensan här. Emil ligger med värk i både armar och ben och han är varm och go! Vi andra är uppe och väntar på tomten. Julstämningen är inte riktigt som hemma men vi har allt som behövs, saknar bara julmust och skumtomtar.
God Jul allihop!!!

För ett drygt år sedan blev B-ponnyn Silver misshandlad i sitt stall en natt. En man tog sig in, förde in ett föremål i ändtarmen och blev så tänd av att plåga hästen tills den hade livshotande skador att han fick utlösning i boxen. Det positiva i denna bedrövliga historia är att de fann den skyldiga. Det sorgliga är att fast han fälls och domaren går på åklagarens linje så blir inte straffet mer än 6 månaders fängelse. Hur kan man få lov att plåga ett djur till döds utan att få mer straff än så?

I dag har jag köpt klänningen som ska få följa med mig på Ryttargalan i januari. För er som säger att ridning inte är en sport, att vi bara sitter där uppe och åker med. NI HAR FEL! Senaste månadernas ridning på Tilly har gjort att: 1, Klänningen är en storlek mindre än vad jag brukar köpa. 2, Den sitter ändå löst.
Kan man lägga till inlägget ovan till argumenten att ridning ska räknas som friskvård? Jag skulle gärna önska att företaget fick dra av kostnaden för ridningen ;-)
Medan jag gläds åt att resultatet av min ridning ger minskat midjeomfång kan Helena Lundbäck glädjas åt drygt 100 000 kronor i prispengar efter tredjeplatsen i dagens världscupomgång på Olympia. Det är hon väl värd, GRATTIS Helena!

Vet inte om jag hinner blogga så mycket de närmaste dagarna. I dag kommer Lexvik, på måndag svärmor och svärfar. Dessutom ska julmaten införskaffas och sista klapparna fixas.
Här i England har de X-Factor, ungefär som Idol men så mycket högre standard på deltagarna. Fast så är de ju ett par stycken fler här på ön ;-)
Årets vinnare Alexandra Burke får ni här med massor av julstämning. Hon är fantastisk tycker jag! Till och med Peter fick en tår i ögonvrån när hon vann! Njut!!!

Den här hästen behöver inga flockkompisar i hagen, en rundbal så är dagen gjord. Det är något att visa ungarna när de står i sina rum fyllda med leksaker och tekniska prylar och säger att de inte har något att göra!!

Så har jag gjort internationell debut. Göteborg Horse Show är ju också internationellt men det är ju hemma så det räknas inte. I går var jag på Olympia och bevakade världscupdressyren - kür. Mitt referat finns på Ridsports hemsida. Olympia var allt som Scandinavium inte är. Hela mässhallen hade ljusrosa, lite pastellaktig, heltäckningsmatta. För betalande "vanligt" folk fanns kanske tio bänkrader. Sedan började den andra våningen som bestod av loger runt alltihop. Där inne satt folk i kläder värdiga en oscarsgala och sippade champagne och åt snittar. Nästa år vill jag också ha en sådan loge.
Som liten pressråtta från Sverige var det inte lätt. Jag gick till presscentret och löste in min A5-stora ackreditationslapp mot en liten lapp i snöre att knyta i väskan. Så frågade jag om jag kunde få komma ner till stallarna innan klassen för jag ville tala med den svenska ryttaren. Nej, det gick inte. Däremot efter klassen, prisutdelningen och presskonferensen kunde någon ta ner mig i stallet - ursäkta men vilken ryttare är kvar där då? Jag frågade om jag kunde få numret till Minna Telde, nej, det gick absolut inte. Skaffade numret genom Sverige, bestämde träff med en influensasjuk Telde vid framridningen. Går till presscentret igen och säger att jag fixat allt, vill de nu bara tala om hur jag kommer till framridningen. NEJ, det går inte.Det slutade med att jag fick ringa Minna igen och be henne gå ut genom ett litet hål i ryttarbaren och möta mig på andra sidan! Kanske kan Lotta Amnestål och resten av pressfolket som fixar och trixar på våra stora tävlingar ge dem en liten kurs i tillmötesgående.
Det är svårt att referera dressyr på så hög nivå, hoppning är lättare, ungefär som höjdhopp, ligger ribban /bommen kvar är det bra, ramlar den ner är det dåligt! Fixar vem som helst. Dressyrryttarna är helt fantastiska allihop, för att inte tala om hästarna, och så ska jag försöka utkristallisera vem som är bäst och varför. Fick handsvett när jag satt och fick hjärnsläpp - öppna - då rider man så...? Och sluta - då rider man så....? Eller är det tvärt om.
Fast en dressyrryttare utgick faktiskt, sådant fattar jag! 0 procent!!!
Minna Telde var fantastisk, rider man så med influensa i kroppen vill jag också ha influensa. Kyra Kyrklund är en inspirationskälla hela hon. Hon är helt fantastisk och engelsmännen älskar henne! Men inte får de ta vår Kyra, eller är hon finnarnas?

Så var skolans julshow avklarad. Det var en liten musikal om Josef och Marias resa till Betlehem och Jesus födelse. Emil var ett av herdarnas får. Faktiskt det sötaste lilla får jag sett. Fast på slutet tröttnade han, showen var hela 15 minuter lång... Han hänger inte riktigt med i de engelska texterna och det blev nog långtråkigt samtidigt som fåröronen kliade. Det blev grimaser, egna rörelser till sången och stora gäspningar...
Ikväll blir det pepparkaksbak. Har för första gången gjort egen pepparkaksdeg. Fick tag i allt som skulle vara med enligt receptet - nästan. Inga pomeransskal och den ljusa sirapen fick bli lönnsirap. Fast degen smakar som den ska så det ska nog bli pepparkakor av detta tillslut. Fast vi har ingen kavel ;-).

I går spelade Lukas sista matchen för året. Någon hade gett honom raketbränsle... Han brukar inte vara den som utmärker sig men helt plötsligt var han överallt och hade tre skott på mål. I bara farten sprang vi bort till den lilla affären i arenan och köpte nya fina damasker till honom i lagets färger. När matchen är över ska det delas ut pokaler till bästa spelare osv. Helt plötsligt ropar de upp Lukas som får pokal för bästa "team spirit". Då började jag nästan gråta!
Granen är inköpt också, här klär de granen supertidigt så ikväll blir det julgranspyntande.
På onsdag ska jag på Olympia och se världscupen i dressyr - jättehäftigt. Bara en liten detalj, jag ska åka själv med kommunala medel och det slutar vid 22,30. Tunnelbana och tåg ensam i London vid den tiden - jag är skräckslagen. Men det som inte dödar härdar säger de ju...

I går kom det återigen ett brev från Lukas skola med ett rosa brev i - "positive reward letter".
Så här stod det:

"Dear Mr and Mrs Grundberg
Congratulations Lukas on achieving such an excellent grade card. It is especially good to see that all of your grades for attitude to learning, home learning and organisation are 1 or 2.
Research has shown that students lika you, who maintain such a positive attitude to their studies, achieve much higher results because of their determination and hard work.
Very well done and Congratulations!"

Jag tar mig friheten att skryta - Lukas är helt fantastisk här i den engelska skolan! Vi har grunnat fram och tillbaka om han ska få den dyra julklappen eller inte. Igår tippade vågskålen definitivt över till den dyra.
Jag är en väldigt stolt mamma!!

I går var det dags för julmiddag med Volvo Penta. Jag var lagom sugen, elementen hade varit trasiga och jag var iskall och ville helst vara hemma under täcket. Men jag ryckte upp mig. Frågade Peter vad man fick ha för kläder, om det var någon "dresscode". "Nä, men jeans är nog inte bra annars kan du ta vad som", svarade han. Det blev ljusa byxor, en hyfsad blus och stövlar.
När vi kommer fram till stället visar det sig vara värsta lyxanläggningen och framför oss stannar en taxi där en tjej kliver ut i tjusig långklänning. Jag började inse vart det barkade och hotade med att inte gå med. Efter övertalning gick jag in och vi visades till ett rum för en drink före maten. ALLA kvinnorna hade balklänningar eller näst intill. Det fanns två undantag som också hade byxor. De flesta männen hade fluga och stiliga kostymen. Snacka om att känna sig som den fula ankungen. Det kommer att ta LÅNG tid innan jag förlåter P detta klavertramp!

Julklappar - till barnen, till släkten där hemma i Sverige, Peter och några till. Julkort, till mina vänner, våra vänner, Emils vänner och Lukas vänner - både här och där. Pepparkaksbak - mysigt - borde gå att klämma in. Gran - måste köpas. STÄDA!!! Ser inte golvet, dammet ligger i drivor - något måste göras. Nikki och Tilly ska göra dressyrprov i morgon - skulle vara kul at titta. Vi köpte en gardinstång för lite på IKEA - måste åtgärdas. Bara en av fyra gardiner är klara. Lukas har årets sista match på söndag - måste titta.
Glömde jag tala om att ovan är en beskrivning av vad jag, en lugn, kärleksfull och harmonisk mamma, tänkte klämma in under min lediga helg. Nästa vecka är det tävlingar på Olympia - och jag är ackrediterad till min första utlandstävling, nästa lördag kommer Lexvik, på måndagen Maggan och Björn. Och OOPS - så var det julafton ;-)

Våra element har lagt av. Här är ISKALLT!!! Inte ens hunden ville krypa fram under täcket i morse. Mina händer är stelfrusna. Och inatt har det varit den kallaste natten hittills i år. Jag vill ha sådana där vantar som Albert hade i "Albert och Herbert", de utan fingertoppar. Det värsta är att åka till stallet och vara en isbit från start. Oftast är man ju varm när man åker dit och blir kall allt eftersom. Igår åkte jag till stallet för att tina upp liksom. Och då ska ni veta att Tilly står i ett utestall där det inte finns något uppvärmt utrymme. Fast jag jobbar rätt effektivt, jag kan inte vila för länge på tangenterna, då riskerar jag att frysa fast, hihihi. Peter ska komma med elelement på lunchen och reparatör ska vara på väg - förhoppningsvis.

Vi lägger in notiser på webben flera gånger i veckan som rör hästar som är inblandade i olyckor. En del dör andra klarar sig helskinnade. Det går ganska obemärkt förbi. Tidigare i veckan la vi ut en om en häst som dog i en krock i Lindome strax söder om Göteborg, jag kollade så att det inte var en ponny. Ville vara säker på att det inte var kusin Matildas häst och sedan glömde jag bort det. Nu kom det precis ett mail från en av mina allra äldsta och närmaste vänner att det var just hennes häst. Plötsligt blir det klart att de där struntnotiserna röjer de allra djupaste tragedier.

I dag fick jag brev från VHS, det är Verket För Högskoleservice. De bad mig logga in på studera.nu för att se om jag blivit antagen till den utbildning jag sökt. JAG SOM ALDRIG MER SKULLE PLUGGA!!!! Vad har hänt?
Jo, jag tänkte att när jag nu är en "desperate housewife" på den brittiska ön så varför inte läsa en kurs eller två på distans. Och som den egna företagare jag är så tänkte jag att jag borde lära mig att sälja mig själv. Jag vill ha mer uppdragsgivare helt enkelt. Och tänk, SLU ger en kurs i marknadsföring. Känns som klippt och skuren för mig med den inriktning jag har på verksamheten.
Så nu har jag loggat in, konstaterat att jag är antagen och tackat ja! Här ska läras marknadsföring och jag ska sprida mina ägg som den värsta sprätthöna istället för att lägga alla i en korg.
Dessutom känner jag mig riktigt ung - student - suger lite på den!

I går kväll satt vi och såg någon deckare. Fast inte deckare på det vis vi tänker oss. Nej, här handlar det om terroristskurkar. I går var det ryssen som var skurken. De hade på 80-talet stulit kärnvapenbomber av USA på engelsk mark, utan att det blivit offentligt, och nu 20 år senare skulle de sprängas. Men hjältarna räddade Londonborna, sicken tur.
Det är faktiskt stor skillnad på hur de tänker här med den erfarenhet av krig som de har jämfört med oss från neutrala Sverige. När jag kom till stallet en dag stod några och diskuterade; "If I go to India I will say I´m swedish". Någon annan tänkte vara tysk... För de vågar inte tala om att de är engelsmän med den inblandning de har i olika väpnade konflikter runtom i världen.
Så i engelsk TV är ryssen fortfarande skurken och mina kompisar i stallet försöker härma min accent ;-) Så kan det vara!

Vi har verkligen varit usla på att utforska London hittills under vår tid här. Det blir Oxford Street och Regent Street, gatorna runt ambassaden med den svenska affären "Totally Swedish" - and that´s it - i stort sett.
Igår vidgades dock våra vyer, vi åkte till Jaana, Peters kusin, som bor ett stenkast från Camden Market.
Vilket helt fantastiskt ställe. Där kunde man köpa ALLT. Det fanns mat i mängder, prylar, en gigantisk second hand-marknad och massor av annat. Det var som att gå ner i ett hål och sedan snurrade vi runt i vindlande gångar som löpte kors och tvärs. Emil var inte riktigt gjord för en sådan marknad, det var lite panik att tappa bort honom men det gick bra. Till den marknaden ska jag återvända - antagligen kan man gå där hur många gånger som helst och ändå har man bara sett en bråkdel.

Jag har förstått att ni inte har något roligt väder hemma alls. Att det är slaskigt, blaskigt, kallt och grått. Här är det för andra dagen strålande sol. I dag även vindstilla och lite frost gör ängarna runt huset vackra. I går tog vi en promenad i parken med stopp för varm choklad med vispgrädde och muffins. I dag ska vi iväg och träffa P:s kusin Jaana som bor på vägen in mot London. Hon har besök av mor, far och storasyster. Det ska bli jättekul. Jaana delar lägenhet med en av de svenska killarna i Razorlight. Han är på turné just nu så jag får inte träffa honom, men det blir ändå en liten känsla av "jag mötte Lassie" ;-).

Jag fick ringa tomten och be honom komma trots allt. Mina barn ska ha julklappar, kärlek och familjemys på jul- så det så!
Här fylls tidningarna, tror att det skrivs en del hemma också, av artiklar om stackars Baby P som plågades ihjäl av sin mamma och hennes två manliga vänner. När jag läser artiklar i svenska tidningar är det hovrättsförhandlingar om Arbogamorden på Max och Saga. Det gör så förtvivlat ont att se Max och Sagas mamma på bild. Vad helt enkelt fruktansvärt att mista sina båda barn på det viset, att hon orkar. Och tänk Baby P, vem kan ett barn lita på om inte mamma? Också slår mamma ihjäl en, det finns inte ord.
Jag ska krama och älska mina barn hela julen och all annan tid också. Om de sedan är jobbiga ibland så gör det ingenting!

Jag har varit i stallet och ridit, hon går ju riktigt bra när jag rider. Träffade ägarinnan som också tycker att Tilly går bättre och har blivit mer lyhörd sedan jag började rida. Vi stod och talade länge om ditt och datt och jag kände mig riktigt tillfreds med livet. Så kommer jag hem. Peter är på puben med kollegor så Emil och Lukas hade varit ensamma en stund. Vilket gjort dem till hund och katt. De var hungriga och jag fixade middag samtidigt som jag fixade webben. För en gångs skull hade de hänt en hel del och det var en del notiser att lägga in. Samtidigt upptäcker jag att hundvalpen "done the poo" på golvet. Ungarna slåss, maten bränns vid, hunden spyr på golvet...
Allt det lugn och den ro jag kände där för en kort stund i stallet - swoop - borta, väck, finito!! Nu tänker jag gå ut och tjuvröka i trädgården, ungarna har jag skickat i säng och tomten har jag avbeställt ;-)

Jag har inte jobbat ett skvatt i dag och det är Viveca Lärns fel alltihop. Fick hennes bok Värmebölja av Anna och har sträckläst. Hon skriver ju alldeles fantastiskt. Jag har varit i Bohuslän i högsommarvärme, hört vågskvalpet, sett havets skiftningar, Grundsund, Bohus Malmön, Mjölkeviken, Låka och solen gå ner vid horisonten. Och jag har känt doften av hemma. Blir alldeles förvånad när boken är slut och jag lyfter blicken och inser att jag sitter i ett engelskt stenhus en regnig decemberdag.

I nya stallet har jag kommit på något. Det är ett utestall, boxarna är på rad med en cementerad gång på cirka tre meter framför. Framför gången löper ett staket som sitter fast i väggen i båda ändar. Ungefär på mitten finns en grind med hänglås. När man lämnar gården förväntas man låsa hänglåset och sedan gå in i sadelkammaren och larma på hela alltet. Detta även om man ska ut och rida. Men hur??? Om jag går ut med Tilly och låser grinden. Hur tar jag mig då tillbaka till sadelkammaren för att larma på? Kan ju inte lämna henne lös... Måste fråga om detta om jag inte vill harva i paddocken i all evinnerlighet. Det är inget man är van ifrån hemma, att det är larm precis överallt och kodlås och annat.

Nu börjar ett par veckor med sociala evenemang även för fru Grundberg. Nästa vecka ska vi ut och äta med föräldrarna i Emils klass samt Peters jobb. Dessutom ska det vara lunch och lek med Emils klass efter skolan en dag. Emils skola ska ha julshow, Emil ska vara får, och då ska vi titta för att efteråt äta minipajer och säga farväl till rektorn som slutar. Dessutom är det något juljippo med Lukas hockey också tror jag.
Och nästan inga julklappar är inköpta, snart kommer svärmor, svärfar och Lexvik, håret ser för dj...igt ut, jag ska rida tre dagar i veckan, webba och skriva för GHS. Varför är det alltid så, varje år, att det helt plötsligt är alldeles för lite tid kvar fram till julafton. Fast på något magiskt vis brukar det ju alltid lösa sig trots allt.
Vet ni, de har inte JULMUST här, jag måste in till "Totally swedish", den svenska butiken inne i London, och köpa det, helst igår!

Om karriären som journalist skulle gå i stöpet så kan jag alltid gå tillbaka till att bli hästskötare. Kolla vad snygg Annas och Jennies häst blev efter att jag sytt knoppar på henne inför en tävling i våras. SKITSNYGG om jag får lov att skryta!!!

Kristinas son Erik gör filmer tillsammans med sina kompisar och lägger ut på Youtube, de har haft fantastiska över 1 500 000 visningar. Det är annat än läsarstatistiken för min blogg det ;-)
De har fått så mycket uppmärksamhet att GP har ett webb-TV-inslag om dem. Kolla här.
(För dem som inte vet så är Kristina sambo med storebror Jan).

I går morse vaknade vi utan internet och därmed inte heller någon IP-telefon. Ve och fasa, hur överlever man? Alldeles utmärkt ska erkännas. Det var riktigt skönt och gjorde inget eftersom jag faktiskt var ledig. Jag var en sväng i stallet, Tilly har flyttat. Det nya stallet har avancerat larmsystem med rörelsedetektorer. Nu tror ni kanske att hon därmed flyttat till något flashigt ställe? Icke sa nicke! Det är lerigt, trasigt, gammalt och slitet. Men larm det har man till förbannelse i alla stall här. Så nu är det nya koder och rutiner som ska läras in.
Sedan gjorde jag en god söndagsgryta som vi åt i skenet av det första adventsljuset.
På kvällen var det så dags för Wallander på BBC, det var Kenneth Branagh som spelade Wallander. De har varit i Sverige och spelat in och en och annan svensk skådis flimrade förbi. De hade behållit alla svenska person- och ortsnamn. Bland annat åkte de till "Tåmmelila", "Kört" och hans kollega.
Något som vi flinade åt var när "Kört" skulle ha info från en alkoholiserad gammal journalist. Journalisten satt på en pub med en hela Vodka framför sig som han drack ur vinglas. Så det är hur de på den här ön tror att vi super i Sverige.... Tror inte att en alkis på någon krog, oavsett standard, i landet kan beställa in helrör och dricka det rent ur vinglas, vad tror ni?
Annars fick Wallander i engelsk tappning kanske en trea i betyg... Lassgård är bättre och dottern som spelade här var svår att acceptera när man har Johanna Sällström på näthinnan. Så båda svenska varianterna får bättre betyg fast jag ger den en engelska versionen en ny chans nästa söndag.