icke-fotografens pärs

För några år sedan köpte jag en svindyr kamera. Tänkte att den skulle göra jobbet åt mig för jag är verkligen ingen fotograf. Ibland går det bra, ibland inte. Men en kamera gör ingen fotograf, så mycket kan jag säga. Jag beundrar alla duktiga fotografer, de är som konstnärer och jag kan inte ens göra en streckgubbe.

Men frilansens bittra verklighet är att tidningarna inte alltid kostar på oss en fotograf när vi ska ut på jobb utan vi får plåta själva. Oftast går det hyfsat, ibland till och med ganska bra men det är alltid obehagligt när bilderna ska laddas in i datorn - hiss eller diss liksom.

I dag laddade jag in närmare hundra bilder från ett jobb jag varit ute på där bilderna MÅSTE bli bra! Och de blev bra, puh!! Hur bra, ja det får ni se i Hippson frampå vårkanten.

Supergott

Min favoritkokboksförfattare har spottat ur sig ännu en kokbok, hur hinner karln?
Det är Jamie Oliver som denna gång gjort rätter som ska gå snabbt att tillaga, allt för att få folk att laga mer mat och äta mindre take-away och halvfabrikat.

Denna goda, tillsammans med andra godsaker, gjorde vi i helgen, kan rekommenderas!

Fylld focaccia:

En focaccia (stor)
en burk (ca 450 gram) inlagd röd paprika
1 tsk kapris (inlagd)
6 soltorkade tomater i olja
en handfull mixade marinerade oliver, både svarta och gröna (ta ur kärnorna!!)
1 färsk chilli
1 handfull körsbärstomater
3-4 cocktailgurkor
en liiten näve färsk mint
1/2 citron
riven parmesanost
jungfruolja

Gör så här:
Värm focaccian i ugn ca 15 minuter. Gör i ordning fyllningen: lägg paprikan, kaprisen, de soltorkade tomaterna, oliverna, chillin, cocktailgurkan och körsbärstomaterna på en skärbräda och hacka det och lägg det i en skål. Häll över lite jungfruolja och pressa över citronen, rör ihop.

Dela focaccian i två halvor och lägg på fyllningen på den undre, riv över rikligt med parmesan och lägg på "locket". Skär i fyrkanter och servera. FÖRBASKAT GOTT!!

Eländes elände

I går hade jag, Peter och Emil en riktigt mysig dag, ända fram till klockan fyra sisådär. Vi var och shoppade - Peter betalade - mycket trevligt alltså. Jag fick två par jeans, sockor, tröja, tunika och klänning :-) Emil fick också lite smått och gott liksom han som höll i plånboken.

När vi så avslutade dagen med shopping inför lördagskvällens middag var Emil tvungen att gå ur affären och spy, och så fortsatte det heeeeela långa kvällen. Natten gick hyfsat men han spydde ett par gånger i morse. Nu sover han och förhoppningsvis är det värsta över. Jobbigt bara att jag efter en korv med bröd känner kväljningar - VILL INTE!!!

Luckys gamla stall Taljegården brann ner i natt, eller om det var igår eftermiddag. Vi stod där i början på 90-talet tillsammans med bästisen Håpan. Stallet har varit tomt i många år men lite sorgligt känns det ändå.

Så är vi inne på upploppet, tre skolveckor kvar och 4,5 veckor kvar innan vi flyttar hem för gott.

Biologilektion

I dag i badet frågade Emil varför man har en navel. Jag förklarade så gott jag kunde. Att man inte kan äta när man ligger i vattnet i mammas mage och skvalpar och därför får man mat genom ett snöre från en köttpannkaka. Vet inte om det var bästa beskrivningen men han köpte den utan protester.

Sedan var det dags för Emil att ha biologilektion för mig!

"Mamma, vet du varför bebisen är i mammans mage?"

"Nä"

"Jo, för att bebisen är så liten så annars kan mamman och pappan slarva bort den, det har Mr Smith sagt."

"Så när den är så stor så att man inte kan slarva bort den då kommer den ut?"

"Ja, det sa Mr Smith, fast jag visste det redan, jag har alltid vetat det."

Klok pôjk den där Emil, eller vad säger ni?

Omtänksamt av kungahuset

Jag och Peter har ju bröllopsdag den 30 april. Och det kan ju vara för mycket att behöva dela dagen med andra, det är liksom nog att hålla reda på sig själv. Därför uppskattar vi verkligen att William och Kate valde att gifta sig dagen före. Jag tycker att vi svenskar kan visa vår uppskattning genom att Viktoria och Daniel går på kalaset, tycker inte ni? Vilka William och Kate är, jo, för de som inte vet, det så är William nr 2 i tronföljden efter pappa Charles, mamma hette Diana och Kate är hans "Daniel", m a o han gifter sig med en "vanlig" kvinna, fast jag tror dock från en rätt ovanligt rik familj men utan anor liksom.

I dag flög jag och Emil tillbaka till England efter hektiska Tjörndagar, vilka fantastiska vänner vi har!
Tack Ingrid för middag och billån och skjuts i ovädret, tack Helene för allt, tack Inger och Christer, tack Alfred med familj som lekte med Emil så han slapp följa med på tråkigt möte, tack Fridas Hage och Häggvallskolan (kanske inte går in under kategorin vänner men ändå) för att ni gör grabbarnas hemflytt så smidig, tack alla pysselvänner i Valla församlingshem och jättetack till världens bästa storebror lille Jan (som morfar Tage brukade kalla honom) för att du hämtade oss och körde oss till flygplatsen när snön ställde till det i kollektivtrafiken.

I morgon blir det quiz med tjejkompisar!

Leker med tanken

Jag och Emil sitter i soffan på Tjörn och leker med tanken att helt enkelt strunta att åka tillbaka till England för de fyra-fem sista veckorna. Men det går ju inte, speciellt inte som Emil bjudit in 25 (!) vänner på avskedskalas på DJ Djungle på lucia.

Och det är också sorgligt att lämna England. Det är jättesorgligt att lämna barnens nya goa vänner; Callum, Harry, Ben, Lily, Kitty, Harrison och så vidare och så vidare, många fina goa vänner har det blivit.

Och jag lämnar också nyfunna vänner, flera av dem föräldrar till barnens vänner men också vännerna i stallet. Jane som fodrar Tilly åt mig på morgnarna, ambulansföraren Paula som är käpprätt tokig och urkul, jag kommer att sakna hennes totala avsaknad av rädsla för att säga precis vad hon tycker till precis vem som helst. Och jag bär med mig hem hennes omdöme att jag talar mycket bra engelska för hon fjäskar inte, säger hon det, ja då är det så :-)

Nikki kommer vi att sakna allihop. I dag, när jag och Emil är här i Sverige och Peter på konferens på Irland är Nikki "barn"- och hundvakt och hon och Lukas ska ha myskväll och Lukas är överlycklig.

Jag kommer också att sakna lammköttet, så mycket lamm som vi ätit under 2,5 år i England har jag inte ätit i hela mitt liv, superdupergott! Billigt smink, billiga skor och kläder. Och det finns så mycket kul att köpa också, utbudet är så stort.

Pubquizen, det är ju så kul, det kommer jag att sakna, och pubarna, ja jisses, listan blir låååång, jag ger upp nu.

Men sanningen är ändå den att hemma är bäst, hemma hos katten Sven som inte verkar göra så mycket på dagarna. Han har blivit en tjockis. Det blir nog bättre när Vicky kommer hem och får jagat liv i honom.

Hej hopp på er alla vänner!

Det är fult att ljuga

Mrs Weller är rektor på Emils skola. Hon är en bastant och mycket vänlig dam. När barnen burit sig illa åt blir de skickade till henne - lite bus=fem minuter, mycket bus=10 minuter. Tiden håller man reda på med hjälp av en äggklocka.

Emil har haft grymt mycket läxor senaste veckan, det är 10 ords stavningsprov, det är figurer som hexagon och pentagon (kan ju inte ens jag), det är två böcker som han ska läsa högt, helst varje dag. Dessutom hade han en uppgift att skriva fyra meningar "neat och med full stop och capital letter", ej att förglömma, Emil är 6 år och i Sverige går kompisarna i förskolan... Jag bestämde mig för att den läxan kunde vänta till i går.

När jag hämtade Emil igår så var han MYCKET upprörd, han hade nämligen blivit skickad till Mrs Wellers office i fem minuter för att han inte gjort läxan. Jisses vad arg jag blev. Sms:ade en annan mamma och beklagade mig, berättade det för ytterligare en mamma när jag lämnade Emil i morse. I eftermiddags stannade båda mammorna kvar för att följa utvecklingen...Jag stegade iväg till snälla fröken Mrs Impey, min son ska minsann inte ha straffsittning, BASTA!

Då kröp det fram, Emil hade hittat på alltihop. De skickar aldrig så små barn till Mrs Weller. Hur och varför Emil hittat på en sådan historia har inte riktigt gått att få förklaring på. Men pinsamt var det. Men min kompis beskrev det bra:
"That is the definition of embarrassing! You must bring that up in front of his first proper girlfriend!"

I will, I promise ;-))

London Dungeon

Vi har haft storfrämmat i helgen; Therese, Theo, Ammis, Amanda, Matilda och Felicia var på besök.

De gjorde Madame Tussaud's själva men till skräckstället London Dungeon följde vi med, inte Lukas som hade annat för sig. Det var ett riktigt bra ställe, trots kö och väntan. Den som var minst rädd var nog Emil ;-) Jag skrek mest tror jag.

Efteråt promenerade vi i kvällsmörkret längs Themsen och åt en god middag i Gabriel's Warf - det var helt enkelt en bra lördag :-)

Det går

Ni trogna bloggläsare kanske minns det ståhej som blev när jag bad om en dags ledigt för Emil förra året. Sista dagen på terminen för att vi skulle resa iväg. De hotade med böter och anmälan och troligtvis evigt fördömd till helvetet även om det inte sas rätt ut. I slutändan så stängde skolan för snökaos, då kan man verkligen tala om "mycket väsen för ingenting".

Nu ska jag och Emil hem några dagar, officiellt för att hälsa på i skolan, inofficiellt för att gosa med Sven och julpyssla. Jag tog mod till mig och bad om ledigt och de sa JA, sådär utan hot eller nå't, bara ja rakt av. Ja jisses, man slutas aldrig att förvånas.

Jag talade om för engelska vänner att det är snökaos hemma, att det varje år när snön kommer är kaos. Det tyckte de var mycket lustigt, de tror att inte ens all världens snö kan få en svensk att tappa fattningen. Så, nu har jag solkat deras bild av oss.

Tjipp tjopp galoopp!!

Nu känns det bra


Ture vinkar hem till Sven och alla andra i Sverige! Han vill tala om att det känns skönt att hela familjen flyttar hem. Han gillar inte när husse är på vift, då blir Vicky så orolig och då kan inte Ture sova. Så, att alla flyttar hem gillar han.
Han gillar också sin soliga altan på Tjörn, labradoren Ebba, att skälla på stackars Olsa och att fjäska med alla Lukas kompisar.

Med andra ord så ser Ture, och alla vi andra, väldigt mycket fram emot årsskiftet och vår definitiva hemflytt - BORTA BRA MEN HEMMA BÄST!

Det svänger

Volvo hade bestämt att Peter skulle bli veckopendlare och att vi skulle ha en övernattningslägenhet här i St Albans. Det kändes som en bra variant för då skulle inte uppbrottet bli så definitivt.

Igår var det dags för löneförhandlingsmöte i Sverige - och vad bidde det då då? Jo hemflytt för hela familjen Grundberg! Känns lite konstigt, sorgligt och samtidigt alldeles helt okej.

Eftersom vi lämnar landet tänkte jag skriva oss i Sverige redan nu så att inte myndighetspapper, bankpapper, csn-räkningar och annat som kommer till fokbokföringsadressen kommer på villovägar.

Gick in på Skatteverkets hemsida och hittade blanketter för flytt inom Sverige och flytt utomlands men inte flytt till Sverige. Ringde verket i fråga som informerade mig om att när vi invandrar i Sverige måste vi gå till ett skattekontor och anmäla oss samt visa upp passen. Precis som alla invandrare måste göra. Att vi har hus osv osv i Sverige och bara varit borta en liten stund spelar ingen roll. Så förbannat omständligt det blev.

RSS 2.0