Liv i exil

Nu har vi gjort det, jag och Emil. Vi stod vid "The lucky dipp stall". Det var en stor tunna klädd i guldpapper fylld med små frigolitfnuttar. Bland alla fnuttarna gömde sig paket. Barnen betalde 50 pence, grävde runt och fick ett paket. Emil fiskade upp ett med rosa/lila kam, hårspännen, hårband och en sådan där tunn sak att ha runt håret, som Zlatan brukar ha, i lila. Tro inte att han blev ledsen för det. Han tog på sig alltihop och såg lycklig ut ;-)
Där fanns lotterier, saker till salu och Santa´s grotto. Dessutom mat som serverades med öl eller vin om man ville ha det. Det var som en svensk marknad med den skillnaden att här kan de sälja och lotta ut alkohol. Tror att det räddade en del stressade föräldrar.... Döva hysterin med en öl eller två.

Och den engelska tomten kommer att skicka belöning!!!!!
Natti natti från England!

För att vara med i min tävling ska du vara född på 60-talet, viss avvikelse upp och lite in på 70-talet kan accepteras.
Köpte en greatest hits i affären förut. Gissa vilken grupp det var som fick mig att gå i totalspinn på köksgolvet... Kände mig som 20 igen.
Will you still love me
I don´t wanna live without your love
I´m a man
You´re the inspiration
Stay the night

Inte allt för svårt, eller hur ;-) Och de är ju lika smäktande bra än idag, mer svullstiga ballader åt folket!!!!

I dag var det dags för utvecklingssamtal för lilla Emil. Han som går till skolan och talar svenska fast alla andra talar engelska och är nöjd med det, just han alltså.
Så berättar Mrs Cowling, Emils fröken, att Emil är fantastisk, faktiskt när det gäller det mesta. Han är jättebra på att dansa, så tittar fröknarna på varandra och fnissar. Ni som sett Emil showa vet varför. Han talar hela meningar på engelska, han har bra grov- och finmotorik. Han räknar bättre på engelska än vad många av de engelska barnen gör. Han skriver sitt namn. Ja, superlativen duggade tätt. Nu är ju detta superlativens land, allt är lovely och gorgeous och splendid, men just när det gäller Emil bestämmer jag att det inte handlar om slarvigt använda superlativer utan kalla fakta. Hon sa också rent ut att Emil är VÄLDIGT smart och intelligent.
Däremot uttryckte de besvikelse över att han inte gillar att vara ute så mycket. Deras bild av svensk barnomsorg och skolväsen är att barnen alltid är ute, mestadels i skogen. Barnen kan på ett tidigt stadium göra upp egen eld och grilla sina egna kottar. I kväll ska jag och Emil sälja grejer på julmarknaden, vi får se hur det går, rapport följer!

Sitter och läser GP på nätet, fast jag borde jobba...
Fastnar extra för två nyheter.
Restaurang Trädgår´n mister sitt alkoholtillstånd. Jag ser mig själv en varm sommardag, lite röd av en dag i solen, lite glad av ett glas vin, lite sugen på en kväll på stan. Trädgår´n är perfekt med sina uteytor, dit går vi. OCH DRICKER RAMLÖSA? TROR INTE DET. Om inte Trädgår´n hittar på något drastiskt får vi hoppas att de gör ett ägarbyte så att det är ordning på torpet när sommaren kommer!
Ett par åkte ospecificerat till Thailand och vill nu ha tillbaka pengarna för att det var FÖR varmt!!! Hallå! Thailand är varmt, det är därför jag vägrar åka dit. Varför ska man åka runt halva jordklotet för att skaffa sig hudcancer och svettas? Men om man nu gör det då kan man ju inte komma hem och vilja ha tillbaka pengarna för att det var varmt. "Sicka fommar", det hade min morfar sagt om dem och jag håller med.

Så var det klart, vi förlorade överklagan om Emils barnomsorg. Det känns skönt att det är över! Direkt efter att jag läst domen så printade jag ut blanketten "Anmälan Flyttning till utlandet", så från och med 1/12 är jag och Emil också utskrivna från Sverige. Jag hamnar i någon egen skattegrupp tillsammans med andra utlandsboende med svenska företag. Jag får betala lika mycket skatt som vanligt men ingen del av skatten går till kommunalskatt, för jag har ju ingen hemkommun! Så, även om det är småpengar så mister i alla fall Tjörn mina små skattemedel. Och det känns viktigt för mig.
Nu ska jag fortsätta och fundera på om jag inte ska skaffa en childminder två dagar i veckan och så ska jag hänge mig åt att bli riktigt engelsk under de två år det varar! Bye bye Sweden.
P.S. Detta innebär att jag numera tillhör de där "förbannade sommarstugegästerna", det tog tid att bli sedd som bofast, får jag börja om nu då?. Fast om jag jul- och påskpysslar extra flitigt när jag kommer hem igen, är jag förlåten då? ;-) D.S.

Efter att ha gett upp för den envisa bacillen, den vann på knock kan man väl säga. Har jag i två dagar varit sängliggande. Men jag har trots det arbetat. Visst låter det lite lyxigt, ligga i sängen och jobba, det är bara några små saker jag skulle vilja ändra på för att få det perfekt.
Behövs:
Sekreterare - det blir attans knöliga anteckningar på lösa lappar i sängen.
Sidenlakan - ger en större känsla av exklusivitet inbillar jag mig
Catering inklusive serveringspersonal - det kommer ingen lunch till en sjukling i sängen
Supernanny - barnen finns ju här även om jag är sjuk och ömklig
En ny fasad - för att det ska vara ens ett uns exklusivt ska man möta ett helt annat ansikte än den rödögda och likbleka rugguggla som stirrade tillbaka på mig i spegeln i morse. Jag blev livrädd.
Det är tur att bacillen börjar ge med sig, jag gör mig bäst i en kontorsstol och fixar helst min egen lunch - det blir bäst så. Och det första jag ska göra i mitt nya liv som frisk är att klippa mig - ser absolut inte klok ut i håret.

Det är en attans envis bacill som jag fick med från Sverige. Den vägrar lämna mig. I går fick jag hög feber och sprängande huvudvärk. Har sovit mindre bra i natt. Sov med joggingbyxor, tröja, strumpor och halsduk och ovanpå det täcke. Nu ligger jag och Vicky i sängen och försöker kombinera att vara sjuk med att jobba. Får se hur det går...

Här fortsätter att blåsa så att det känns som om fönstren står på vid gavel. När hantverkarna var här för ett tag sedan och lagade något eller några av alla de fel vi upptäckt så sa de: "In old buildings there is one glass window, in new houses sometimes two, three glass window - never."
Det är ju så oekonomiskt, oljan i pannan sjunker i samma takt som kalluften kommer in genom fönstren. På mitt "kontor" är det totalt tvärdrag och iskallt. Men jag tröstar mig med att det håller mig pigg och alert medan jag jobbar.
I dag kommer det även något vitt, blaskigt stickande från himlen, tror att det är Englands motsvarighet till vår snö ;-) Fast bor man på svenska västkusten kommer inte snön ner som vackra snöstjärnor heller precis. Så det kan antagligen kvitta lika om jag är här eller där.
I går kom Kyra K tvåa i kür i Stuttgart, jag tycker att Kyra är en häftig dam och gläds med henne! Jag var på clinic med henne en gång och med sin sjungande finska gav hon tips som jag applicerade på älgen Lucky och som gjorde våra ridturer avsevärt trevligare.

Så var det dags för webbhelg igen. Händer inget speciellt, jo Rolf-Göran hoppar världscup i Stuttgart i morgon. Så det blir en rätt lugn helg tror jag nog. Måste dessutom sätta upp gardiner för att stänga ute draget. Eftersom Emil är sjuk är det aktiviteter som passar utmärkt.
Läser med förtjusning Sara Henriettas blogg på Ridsports hemsida. Hon är riktigt duktig, både på att rida och att skriva. När jag själv red igår i paddocken flög en tanke till Sara Henriettas piruettövningar för Jan B och hennes mål med ridningen. Och  då blev ju nästa tanke, vad är mitt mål? Att klara av att sitta ner i trav utan att dö, att orka rida ihop hästen och hålla upp henne så jag inte har allt i handen, klara av att göra en hyfsad framdelsvändning? Fy fasen, förfallet är totalt. Men samtidigt är Tilly en så trevlig häst så det är faktiskt för första gången på MÅNGA år roligt att harva runt i paddocken. Jag väljer till och med det före att rida ut... Och skam den som ger sig, jag har varit en hyfsad ryttare en gång i tiden och ska väl kunna bli det igen, eller????

Att ligga en hel dag i soffan och riktigt gå in för att vara sjuk - det hjälper! Jag och Emil låg i soffan större delen av gårdagen, han såg på barnprogram och jag läste omväxlande med små tupplurar. Dessutom blev Emil sämre igen på kvällen med öronont och vi intog därför sängen redan klockan åtta. Och idag, fantastiskt, min hals gör inte ont alls, bara ytterst lite! Känner mig som pånyttfödd. Om så bara Emils feber och förkylning släpper så är vi på´t igen.
I dag ska Lukas följa med en kompis och hans familj och bowla, det är första sociala umgänget utanför skoltid så det är riktigt, riktigt kul och jag har varit orolig att han skulle bli smittad av Emil, det är sådant som händer Lukas, men han är frisk! Mycket att glädjas åt i dag alltså. Trevlig helg på er allihop.
En liten önskan från mig till er, lite kommentarer, jag saknar er och vill ha lite "röster" hemifrån!

Ringde doktorn för min onda hals. Peter har lämnat ett visitkort till en läkarmottagning där vi ska vara registrerade. Men icke, vi är inte registrerade där alls. Så vill jag komma till dem så får jag betala 35 pund samt fullpris på alla eventuella mediciner. Då känner jag efter en extra gång och bestämmer mig för att jag kan härda ut till i morgon. Men detta måste redas ut, tänk om det händer barnen något... Denna läkarstation har vi uppgivit för Lukas och Emils skolor, om det händer något blir de utslängda på gatan då, alternativt får vi sälja huset för att kunna lösa ut dem.
Efter en natt med en febrig Emil i sängen, en hals som värker och ett medicinskåp renrakat på smärtstillande och som toppades nedkissad säng... Det behövdes inte mer för att jag skulle sitta här och gråta och fundera på hur bra vårdcentralen i Kållekärr är trots allt!!!

När Anna var här så visade Lukas henne sina Youtubefavoriter. Två av dem, de är vansinnigt roliga, har Anna nu lagt upp på sin blogg. Det finns ytterligare en som jag tycker är hysteriskt rolig, bara för att jag är geniunt elak. Det är en talkshow från Holland där programledaren ska intervjua en man som blivit kastrerad av misstag under en operation...

I går var det allvar på Lukas hockeyträning. Blev uppringd av lagets manager, en kvinna med ett riktigt hästgnägg till skratt, som försäkrade sig om att vi skulle komma. Det var fotografering och föräldramöte. Fotot tog de efter träningen när alla ungarna var genomsvettiga i håret - hur tänkte de då? Var det bara för att managern skulle se snyggast ut? Inte vet jag.
Jag tog för givet att föräldramötet skulle vara medans barnen tränade och jag gick in i cafeterian där det alltid sitter samma gäng överviktiga och överåriga gråa människor och skvallrar och tjatar om ALLT som rymms inom den lilla engelska hockeyvärlden. Något föräldramöte kunde jag inte skönja så jag satte upp det på språkförbistringskontot.
Däremot ägnades en stor tid åt att fortsätta ett dividerande som började träningen innan. Då lät nämligen tränaren en unge gå av isen för att han inte uppförde sig. Och som det barnets pappa ältar detta. Dessutom finns madame Pauline i ishallen, hon sköter allt men vilken befattning hon har är höljt i dunkel. Hon rusade och pratade med tränaren och det var ett himla väsen. Så går det INTE till hemma i Rönnäng, om tränaren väljer att skicka någon av isen tar man för givet att det är befogat och som förälder håller man tyst.
Nåväl efter att ha suttit en timma och väntat på ett möte som aldrig blev bytte Lukas snabbt om för att vi skulle hasta hem till våra middagsgäster. DÅ säger managern "won´t you stay for the meeting". Då var mötet EFTER träningen och inte FÖRE. Jag sa att jag inte kan och att jag missuppfattat tiden. Då fick jag en syrlig kommentar och onda ögat. Jag trodde att 10 000 i säsongsavgift befriade en från sådant - men icke. Fast i dag har jag gjort en välfylld påse med priser till vårt jullotteri vid nästa hemmamatch. Allt för att blidka dem.
Fast helst av allt vill jag bara dra täcket över huvudet och ömka mig för nu har jag haft jätteont i halsen i en dryg vecka och det släpper inte, det är Alvedon dygnet runt för att jag överhuvudtaget ska orka. Inser att det kanske blir ett besök hos doktorn om det inte blir bättre, snyft... stackars, stackars mig :-(

Jag har ljugit, här på bloggen! Det är absolut fruktansvärt och jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Mest till herr Kamprad. När vi var tämligen nyinflyttade så var vi på IKEA och jag påstod då att det inte fanns något i deras livsmedelsavdelning som jag saknade - ingenting alls. I går var vi där igen, hos herr Kamprad, mest för att hitta adekvat julbelysning till fönstren men också för inköp av glögg, här finns bara något som kallas "mulled wine" och det vill jag inte ha. Fördomsfullt, jag vet, för jag har inte ens provat. När vi gav oss in i livsmedelsavdelningen tändes ögonen på mig och Peter, barnen dirigerades till vagnen med våra betalda varor, och vi gick loss. Detta är vad man längtar efter när man bott i England ett halvår:
Dessutom måste man givetvis ha pepparkakor, de engelska gingerbreaden är inte alls samma sak.

Så härmded ber jag IKEA och herr Kamprad om ursäkt! Det finns visst saker i er butik som en svensk i exil längtar efter. Och igår kväll efter vi kommit hem från det stora möbelvaruhuset så körde vi barnen i säng och tryckte i oss dillchips. Tur att jag ska rida nu på morgonen så att jag för av med lite kalorier.

I förra veckan tjuvstartade vi när vi med mamma Märta åkte till Watfords stora shoppingscentra för att se jultomten komma och tända upp hela stället. Gissa om vi blev besvikna, allting skedde utomhus och när vi upptäckte det var det försent... Men juldekorationer och krims och krams fanns det trots allt i mängd så man blev mer än mätt.


I går var det dags att tända julbelysningen i St Albans under pompa och ståt - och givetvis regn. Det var marknad, karuseller, lotterier, tävlingar och allt däremellan. När det började dra ihop sig så sjöng någon Elvis-look-alike så att högtalarna sprack, därpå sa nog borgmästaren något - det hördes inte efter att Elvistypen pajjat högtalarna - sedan var det nedräkning. Och sedan.... PANG - antiklimax när inte ens hälften av stadens julbelysning tändes. Mycket väsen för ingenting. Givetvis hade vi glömt kameran men tog några mindre bra bilder med mobilen. Lukas och Emil inne i ett "lustiga huset" och Emil med lasersvärd på pappas axlar i väntan på att ljuset ska tändas.

I går blev det lite panik. Alla barnen, eller föräldrarna snarare, hade med tjusigt inslagna paket till skolan. "SKOKARTONGSVÄGÖRENHETSGREJEN, ATTANS JAG HAR GLÖMT!!!", tanken löpte snabbt genom hjärnan. Det var bara att ta med Anna till Sainsbury´s för välgörenhetsinköp. Skokartongerna ska fyllas med julklappar till mindre bemedlade barn och dessutom slås in fint! Jag fyllde min med tandborste, tandkräm, skumbad, kritor och papper, en liten nalle och lite godis. Sedan var det bara att arrangera skokartongen med hjälp av Anna som även dokumenterade mitt välgörenhetsarbete. På Tjörn behövde jag ha koll på om jag lovat eller inte lovat att baka rulltårta till sommaravslutningen och det tyckte jag var jobbigt... Nu får jag mitt straff, här är skokartongsvälgörenhet, julmarknad i skolan som ska ha bidrag, det är presenter till gamlingarna på hemmet, det är lotterivinster till hockeyn och så vidare i oändlighet.

I dag har jag, Anna och Emil haft en heldag i stan. St Albans alltså. Vi har traskat i affärer och hittat en jätterar liten affär med det allra gulligaste julpynt. Jag shoppade loss och har därmed även påbörjat julpyntandet litegrann. Peter jublar inte precis. Vi har dessutom fikat och ätit scones med marmelad och bangers och smashed potatoes framåt kvällningen på Englands äldsta pub.
Jag gick med i Facebook för ett bra tag sedan men fattade inte riktigt nyttan till att börja med. Det var mest massa quiz och annat som skickades fram och tillbaka och tog plats i mailboxen. Men sedan har jag funnit en del gamla kompisar och det är jättekul och jag använder Facebook för att hålla kontakten på ett riktigt vis med ett par. I dag kom en kompisförfrågan från min gamla klasskamrat från gymnasiet, Elisabeth, har inte träffat henne sedan 80-talet, hur kul som helst. Min trogna vapendragare under de två åren på DK-linjen var Nina som jag sorgligt nog tappat kontakten med sedan länge. Men hon fanns med bland Elisabeths vänner och nu har vi funnit varandra igen efter 20 år, så jag ger just Facebook en 10:a i betyg av 10 möjliga!!!!

Klockan två i dag fick jag tillbaka Vicky. Veterinären hade röntgat och konstaterat att höftbenet är brutet någonstans. Det är inte alltid förstår vad veterinären säger i Sverige - och nu på engelska. Det viktiga förstod jag i alla fall. Hon kommer att bli helt återställd, benet ligger på rätt plats. Vicky har däremot inte riktigt förstått... Veterinären sa att hon ska vara i sin bur i 10 (!) dagar. Hon vrålar redan som en stucken gris, och det har gått en eftermiddag, vi får se hur detta går.

I dag var det dags för veterinären och röntgen av Vickys lilla bakben. En snabbt avklarad affär trodde jag och åkte dit och anmälde oss i receptionen. Då tog kvinnan fram ett dokument jag fick signera och ett koppel. "Then I take her", sa hon glatt. Vicky ska vara kvar på veterinärstationen och jag får ringa vid 13-tiden och se om jag får tillbaka henne... Hoppas att de inte hittar några större fel i alla fall. Men min logistik med Emils skola, därpå kalas och mamma som ska till Stansted sprack. Present är inte införskaffad än och mitt i detta någonstans ska Vicky hämtas. Att sedan Lukas har hockeyträning ikväll har jag förträngt, så mycket tid finns inte hur mycket jag än stressar. Ska istället ägna kvällen åt att städa när vi nu får gästbyte i huset.
I dag - Märta ut. I morgon - Anna in!

I morse när jag och Emil satt i bilen på väg till skolan fick han tag i ett papper från Peters jobb. Han ville prompt ha med det men fick givetvis inte det varpå krokodiltårarna föll ymnigt. Lägg till det att vi var sena och sist in. Mrs Cowling mötte oss och frågade varför han var så ledsen. Utan att reflektera säger jag att Emil hittade ett "paper" i bilen, ett "adult paper" och att han inte fick ta med det och vart arg.
När jag åker därifrån inser jag att "adult paper" är det samma som porrtidning. Jag har alltså sagt att Emil funnit en porrtidning i bilen som han inte fick ta med.
Jag åker tillbaka till skolan för jag är så generad så att jag inte kan vänta till han slutar. Förklarar för fröken, som inte alls är lika snuskig som mig utan försått det som att det var ett smutsigt papper, inte ett snuskigt.
Ett gott skratt förlänger ju livet så jag och Mrs Cowling kommer att leva längre i alla fall efter denna morgon ;-)

Inte träffade vi drottningen. Hon var tydligen i London för att hedra engelsmän som dött i krig. Det var två tysta minuter klockan 11. Men slottet var även utan drottning helt fantastiskt. Ett jätteslott som såg ut som en medeltida riddarborg. Där fanns ett dockhus som varit drottning Marys, det hade äkta målningar, tallrikar av silver, äkta juveler och dessutom ett eget kloaksystem. Dockskåpet var aldrig avsett för barnen att leka med - konstigt ;-) Barnens dockor fick vi också se, de som de fick leka med alltså, de dockorna hade egna smycken från Cartier, bland mycket annat.
Det fanns flera rum fyllda av fantastiskt porslin, jag hade aldrig vågat äta på något av det. Vårt lilla slott i Stockholm krympte i jämförelse.
Efter slottet var det färd til Lukas hockey för match. Vi var där 1 timma och 40 minuter före matchstart. 20 minuter före start kör ismaskinen in, lyckas hälla ut färg över isen och matchen ställs in. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta.
Här är alldeles ruskigt väder och Vicky hoppar på tre ben förutom när hon kommer av sig och har full koncentration på något annat, då går hon hyfsat. Vi får se om det blir veterinären i morgon eller om vi ska ha is i magen och avvakta, veterinären ordinerade ju vila och tålamod. Jag som är den mest nojjiga person som finns har lite problem med tålamodet. När jag var i Trosa och gjorde min praktik och Lucky var kvar hemma i Billdal då fick jag rapporter om att Lucky var lite krasslig. Jag ringde veterinären helt hysterisk. När han kom ut till stallet och gammelhästen sa han till Kristina, "för att vara mer eller mindre död ser han ju väldigt pigg ut", och för det mesta var det ju så. Det var aldrig några större fel på den hästen men jag tog ut hans död i förväg minst en gång i veckan under de sista tio åren.

I dag bär det av till Windsor Castle, kanske bjuder drottningen på lite "afternoon tea"... Jag hoppas på att se en liten corgie i alla fall. För er som inte vet så hade jag under hela, nästan, min uppväxt en corgie vid namn Terko. Terko var inte speciellt liten och många retades för hans rondör. Men snällare hund har inte funnits i denna värld. Och för Terko kunde jag berätta ALLT! Antagligen kommer besöket på Windsor inte innebära att vi på något vis fysiskt närmar oss varken kungafamilj eller hundar, men drömma går ju.
Om man ska mäta Vickys tillfrisknande i humöret så är hon mer eller mindre frisk. I går var hon förtvivlat ynklig och sov och skakade hela dagen. I dag har hon bitit mig i näsan, gått upp för trappan och överfallit vår "vildkatt" Boy. Allt detta görs dock på tre ben. Vi får se om det blir en sväng till veterinären igen i morgon.

I går när vi lullade i säng efter vår pubrunda så upptäckte vi att Vicky hoppade på tre ben. Hon var den ynkligaste lilla krake man kan tänka sig. I morse var hon inte mindre ynklig och det blev färd till veterinären.
Han klämde och kände och konstaterade att inget var brutet utan snarare en sträckning eller kanske någon liten spricka. Inget man gör något åt på en liten valpis. Hon fick två sprutor, en smärtstillande och en antiinflammatorisk, och ordinerades vila hela dagen.
Så nu ligger hon i sin bur och ylar och vi ska lämna henne för att gå på marknaden. Det är skönt att det inte var något allvarligt. Veterinärbesöket kostade cirka 600 kronor. Akutbesök, en lördag! För den summan får man väl inte ens gå in genom dörrarna på Blå Stjärnan ens en vardag. Så därmed kan det konstateras att veterinären är billigare här än hemma!
Hej hopp galopp.
P.S. Vet inte om magen blivit mindre men jisses vad 20 varv på stora mittvolten i trav kan väcka slumrande muskler till liv ;-) D.S.

Läste precis min vän Annas blogg. Hon dricker pulver och är duktig med dieten. Jag kom på en annan metod i dag när jag red. Helt oavhängigt om Tilly gick bra eller inte så skulle jag sitta ner tio varv i vardera varvet i trav. Och det var ingen liten skitvolt utan STORA mittvolten. Till min förvåning hade jag knäna i en hyfsad position hela tiden, höll inte balansen i tyglarna och Tilly fick så fint och var så lätt i handen. Däremot fick jag tillslut sura uppstötningar likvärdigt med de jag fick som gravid.
Har provat Nutrilett i mina dagar, som mest två dagar kanske tre, och hoppas att detta ska ge bättre resultat. Anna och jag får jämföra oss när hon kommer hit nästa vecka. Jag hinner med en vända till i paddocken före Anna ska hämtas på Stansted.

Det kom ett mail i går från Helene med bilder från när Emil var hemma hos dem när vi var hemma på Tjörn förra veckan. Det bor kanske en liten hästkille i honom trots allt... Med på bilderna är även Moa och Jonte, världens bästa polare.

Emil och jag tänder ett ljus för de som inte finns hos oss längre.

På väg till katedralen

i går började Emils öra värka och han somnade vid fyra och sov ända till sju i morse. Med andra ord är han inte helt kry. Det blir ingen skola i dag och inte i morgon heller. Gullungen, som är så rar enligt alla, börjar tära på mormors krafter. Han är faktiskt i en förtjusande och intensiv trotsålder. Ibland undrar jag om trollmor varit här och bytt ut honom.
Eftersom mamma är här kan vi inte helt hänge oss åt att vara sjuka. Vi får allt släpa oss runt katedralen nu på eftermiddagen.  Det ska faktiskt bli spännande, det är lite pinsamt att jag inte gått in i den tidigare. Nu håller jag tummarna för att bacillernas besök är på upphällningen och att ingen mer blir sjuk och att jag och Emil vaknar pigga och krya i morgon. Då ska jag dessutom rida.

I dag var det första skoldagen efter lovet för Emil. Han har knuffat, bökat och snorat hela natten men skulle absolut till skolan. Däremot har min förkylning gjort att jag fick avstå ridningen i dag.
När vi kom till skolan så fick Emil en kalasinbjudan, vad skönt det var att inte han blev utan än en gång. Det har gjort så ont i magen varje gång.
Jag har en förmåga att få ont i magen av utanförskap. Jag känner lätt oro. Att då se att mina barn lämnas utanför gör dubbelont.
Men i dag gick jag från Emils skola med ett stort leende på läpparna.
Dessutom vann Lukas lag matchen i söndags, som jag missade då jag webbade, 3-2 blev resultatet.

Ända sedan mitt tandläkarbesök förra måndagen har jag gett tandläkaren skulden för min huvudvärk. Lagade ett hål, eller snarare krater... Men nu med hosta, snuva och svidande hals inser jag att allt inte kan skyllas på denna stackars tandläkare. Det är en liten ettrig förkylningsbacill som ska ha skulden.
I går gick fyrverkeriet hos grannen upp i luften en dag försenat. Vår granne Sarah är ursprungligen från Kanada och hon är därmed från kontinenten som vi i Sverige skyller för det hysteriska hallowenfirandet. Om det var därför eller om det är så man gör här i England vet jag inte men det ska mycket till innnan jag vågar ha party här.
Det var minst 50 pers på plats, det fanns mängder av mat, godis, kakor och bakverk - allt hemmagjort. Dessutom dryck, varm och kall, med och utan alkohol. Där brann en mysig eld och barnen grillade marshmallows sittande på halmbalar. Längs hela uppfarten stod papperspåsar, sådana man plockar grönsaker eller svamp i, med ljus i. Där fanns pumpor utskurna i mängder av mönster. Och sist men inte minst ett storslaget fyrverkeri.
Och jag som tänkt att jag till lucia ska bjuda ner dem på glögg, pepparkakor och lite grönmögelost, får kanske tänka om lite där.
På festen fanns givetvis en svensk, här dräller av dem, i affären, på puben, ja ungefär överallt och det är ju alltid trevligt att känna att jag gör mig förstådd utan besvär.

När Åse och Erik var här hade Vicky ett öra åt söder och ett åt norr, nu pekar båda upp i himlen, vi får se vad det blir i slutändan.

Vi var på Mary Poppins-musikalen på GöteborgsOperan vår sista kväll i Sverige, jag och Lukas. Elvira och Kristina var också med, vi gick på restaurang först och hade alltså en riktig helkväll.
Visst är det lite avigt att bo en kvart utanför musikalstaden London och då åka hem till Sverige för att gå på musikal.
Men det var det värt, det var en fantastisk föreställning och de två barnen som spelade med i uppsättningen var otroliga. Det är sällan man ser så skickliga barnskådespelare, lägg då till att de även kunde sjunga!!! Mary Poppins får fyra poäng av fem, den var liiiite seg i första akten.
Nu är vi tillbaka i England och här ösregnar. Grannen hade bjudit oss på halloweenparty i går kväll, det skulle hållas utomhus. Stackarna fick ställa in alltihop, det verkligen öste ner.
Mamma Märta är med här och ska stanna i 11 dagar. I dag är det dags för Lukas andra match, som jag missar eftersom de svenska dressyrryttarna rider SM-final samtidigt och hur tokigt det än känns för en mamma så går Brink och Briar före Lukas en sådan dag!