Liv i exil

Jag har lovat bilder på än det ena än det andra i någon vecka nu. Det har liksom inte blivit av, det har varit lite struligt, som Skifs sa i Strul.
Men, här kommer lite bilder på huset.

Dörren är i och för sig blå men Hugh Grant finns tyvärr inte här...

Emil kollar TV i soffan. Gardinerna ingår i hyran, vi ska byta ut dem vilken dag som helst, det är samma gardiner i alla fönster på nedervåningen, resultatet blir en rätt beige känsla.

Vårt gästrum, det ska röjas men just nu är det mest fyllt av saker som vår hyresgäst inte får plats med i sitt rum. Om ni tittar på bilden nedan så kanske ni förstår att vi sa upp vår inneboende, det finns helt enkelt inte plats.

Så här har vår inneboende det i sitt rum, ser mer ut som ett lager än en rum där någon ska bo. Men inom en månad ska rummet förvandlas till ett Emil-rum.

IKEA räddar de flesta situationer, här en himla bra hallmöbel som sväljer det mesta.

En del av köket, den spishäll som var här var en med tråkiga gamla plattor men en hade spruckit så vi fick en fin ny häll istället. Ja, det är chips där i bakgrunden, men det räknas som mat och inte godis här.

Här under trappan ska jag ha min arbetsvrå men just nu tillhör denna del av huset den del av vårt liv som är TOTALT kaos, när Nikki flyttat ut ska jag förhoppningsvis få ordning och plats.

Det här får vara min arbetsplats så länge.

En tyst hund välkomnar våra besökare, på insidan huserar de två mer högljudda vovvarna.

Jag hade föresatt mig att årets vårjacka INTE skulle vara svart. I dag åkte jag och Peter iväg på vårjacksinköpsrunda till Gallerian i Hatfield. Det är en stor galleria med outletbutiker. Det blev en kort kappa. Färg? Svart :-( men den är rätt fräck faktiskt.

Efteråt åt vi lite lunch och gick in i ytterligare en klädaffär där jag hittade en urläcker kappa i samma lila färg som mina dr Martens men det var så dags då. Och jag tror att det kanske hade blivit lite kaka på kaka, jag tror att jag till den svarta tar min lila scarf jag köpte när jag och mamma Märta var i Toscana.

Nu har vi gjort det - sagt upp vår inneboende. Hon har fått en månad på sig. Det är lite sorgligt - barnen gillar henne skarpt och vi har haft hemskt roligt tillsammans med henne. Samtidigt är det så att huset inte räcker till och att hon tar väldigt mycket plats på alla sätt...

Ett reklamblad med följande innehåll följde med en engelsk dagstidning:
COMMUNITIES CAN DEFEAT TERRORISM
Terrorists live amongst us when they're planning attacks. So naturally that means they'll try and conceal their activities. But sometimes they can leave tell-tale signs. Signs we need your help in spotting.

You can do this by remaining vigilant and reporting any suspicious activity to the police.

Suspicious activity could include:

• Passports or other documents held in different names for no obvious reason.
• Buying or storing large amounts of chemicals, fertilisers or gas cylinders for no obvious reason.
• Someone who travels for long periods of time, but is vague about where they're going.
• Someone behaving noticeably differently for no obvious reason.

We don't believe any call is a waste of time.
Let specialist officers decide if the information you have is important.

If you suspect it, report it.

CALL THE CONFIDENTIAL ANTI-TERRORIST HOTLINE ON, följt av ett nummer.

Bara några funderingar: Av vilken "obvious reason" har man pass i flera olika namn? Måste jag tala om för ALLA jag möter att jag ska åka hem till Sverige i 10 dagar, annars kanske jag stämplas som terrorist för att jag har varit vag om vart jag ska åka med barnen på lovet?

Gick precis igenom telefonboken på mobilen och insåg att jag har Kyra K och Laura Bechtolsheimer efter varandra i telefonlistan :-) Och hos Kyra har jag druckit kaffe i Muminmugg och hos Laura har jag druckit kaffe från "posh" kaffemaskin i deras herrgårdshus.

Har nu i ett par dagar testat "lyxhustru light"-versionen. För jag har burit och gjort annat som är skadligt för en lyxhustru med fejknaglar så jag har inte varit helt förtappad.

Så här ser en lyxhustruförmiddag ut, som jag upplevt den:
1, Köra 5-åring till skola, skvallra med andra hemmafrumammor en stund.
2, Köra till stallet, nu är inte varken hästen eller stallet något i lyxklass men jag får väl låtsas.
3, Ta emot samtal rörande reparationer i nya huset och städofferter i gamla.
4, Åka hem, småprata med hantverkarna.
5, Ta emot hyresvärdens sekreterare för att skriva på ett litet inventariepapper.
6, Åka till gamla huset, släppa in en gubbe från en städfirma så att han kan titta runt och lämna offert till Volvo.

Fy fasen vilket okonstruktivt liv, har farit som en tätting hela morgonen och inget konkret har blivit gjort alls, jo förstås, Tillys box är mockad.

Nej, jag håller tummarna för att bredbandet kommer igång i det närmaste så att jag kan börja ägna mig åt lite hederligt arbete, just nu är jag utan telefon eftersom ip-telefonen går på bredbandet.

Så var vi där igen, gillar du inte föräldrar som ojjar sig över sina duktiga barn? Sluta läs nu!

Det var ju kvartssamtal med Mr Smith härom dagen. Och Emil gör bra ifrån sig. Jag förstår inte det engelska betygssystemet alls, Emil får inte betyg men ändå poängsätts de efter någon skala där de efter detta året bör ligga på 76. Emil är redan på 81, duktig pojk!

Enda problemet har varit Emils ovilja att äta i skolan men nu får han någon form av "poäng" av Mr Smith om han äter upp och dessa "poäng" kan sedan omvandlas till lektid med utvald kompis. Det funkar, Emil äter numera upp hela sin "home packed lunch".

I dag var det första middagen i nya huset. Först åt vi lamm med tsatsiki och små färskpotatis som vi gjorde i ugnen. Jag rullade dem i olivolja, färsk timjan, en pressad vitlöksklyfta, salt och peppar, efteråt la jag på vitlökssmör, mumsigt!

Jag sms:ade Emma tidigare för att få ett recept på kladdkaka och det fick jag. Det blev så himla gott, testa!! Tack Emma, det var kanongott!!!
2 ägg
3 dl socker
1 tsk vaniljsocker
4 msk kakao
1 krm salt
1 dl smält smör
1,5 dl vetemjöl
In i ugnen i 200 grader i 18 minuter

Smält 1 dl grädde med 150 gram fin mörk choklad på spisen, låt svalna och bre sedan ut över den svalnade kladdkakan, servera med vispad grädde - gudagott!!

Så har vi kånkat och burit halva dagen och nu är det dags att sova första natten i nya huset. Jag gillar det men vår inneboende är kinkig. Hon surar för att hon inte fick största rummet, fast hon betalar ju ingen hyra... Jag, Peter och barnen har lagt beslag på övervåningen och Nikki fick ett rum där nere. Jag tror att detta blir KANON.
Lovar att lägga in bilder när det blivit lite mer ordning. Trevlig helg alla!

Dagen efter "huvudet-i-asfalten" är verksamheten nere på noll. Jag är som ett djur i ide. Här händer ingenting alls. Jag har lite oorganiserat packat lite kläder. Jag har lite oengagerat jagat en person jag ska intervjua. Skickat iväg ett par jobbrelaterade mail. Försökt vila bort huvudvärken, försökt dricka-kaffe-bort-huvudvärken. Funkar inget av det. Inser att jag antagligen skakat om innehållet i skallen mer än vad som är helt nyttigt. Jag har ont i nästan hela kroppen, från knäna och upp. På kinden börjar ett klädsamt blåmärke ta form, ser ut som jag fått en rak höger. Och det fick jag kanske - av asfalten.
Tilly är dock helt opåverkad av gårdagens händelser, puh, det kunde gått illa.

Nu ska jag se om jag kan "putsa upp mig" lite, ska på utvecklingssamtal med Emils lärare Mr Smith, eller som Emil säger Mr Sniff!

Sist var hos Åse på en liten islandshäst i somras och nu var det dags igen.
Tilly och jag var ute på en liten skrittrunda, 30 meter av den rundan går längs en 70-väg. Där sitter jag och njuter av solen, blommorna och våren då något fordon kommer bakom oss med något lastat på sig som ger ett "flappande" ljud. Tilly blir livrädd och gör det hästar gör - flyr! På asfalt, i galopp, under ett träd som totalt förstör den lilla balans som jag kanske hade.
Jag sitter kvar en liten bit till, får ingen kontroll alls, det går snarare fortare, sedan dråsar jag i asfalten.
Hur jag dråsade vet jag inte, för jag har slått mig ungefär överallt!
Bula i huvudet - tror att det kan komma från trädet jag hade en kort och intensiv dejt med.
Blödande läpp, tror jag pussade asfalten.
Höger tumme - gör ont och är sårig.
Vänster långfinger - gör jätteont.
Vänster armbåge - blöder och gör förbannat ont.
Båda knäna skrapade, blåmärken på insidan av låren och uppskrapad höft!
Sammanfattningsvis - AJJJJJJJJJ!
De försöker inbilla mig - Peter och hästägaren och några i stallet med för den delen - att jag ska uppsöka sjukhus men det tänker jag inte göra, jag gillar inte sjukhus.

Tilly sprang hem, det är en bit men som tur var krockade hon inte med någon av alla de stadsjeepar som trafikerar vägarna runt stallet. Nu går hon i hagen och tycker livet är finemang!

Jag ska dricka kaffe, det tror jag är bästa medicinen.

Om du ogillar föräldrar som vältrar sig i stolthet över sina barn? Sluta läs NU!

Jag var på speeddating-fem-minuters-samtal i Lukas skola igår. Ungarna bokar själva tider med lärarna åt oss föräldrar. Alla lärare sitter i en stor sal vid små bord och föräldrar, och barn, rusar runt för fem minuters samtal med dem man bokat.

Först var jag hos Ms English. Det viktigaste hon sa måste väl ändå vara "your english is very fluently, you speek excellent english", det var till mig då!!!!!!! MVG till mamma.
Lukas är jätteduktig i engelska, är välorganiserad, gör läxorna, är trevlig, artig osv och jätteduktig!

Nästa anhalt Mr Science. Han talade om för mig att Lukas är jättesmart och att han är över medel i betyg. Mr Science har jobbat på universitetet i Umeå så jag talade om att min lillebror är doktor i teoretisk fysik vid just Umeå universitet. Tror det imponerade, att jag hade tvåa i kemi och lyckades få noll rätt på ett kemiprov jag ändå pluggat till i högstadiet - nej, de små detaljerna utelämnade jag.

Sedan var det dejt med Mrs History, jisses här regnade det superlativer. Lukas är BÄST i klassen i historia, fem minuters översvallande beröm! Sådant är trevligt.

Sist dags för Lukas favoritlärare - not - Mr Geography. Även han sa att Lukas är duktig men disträ på lektionerna, mer koncentration och betyget upp var kontentan av det samtalet. Han berömde Lukas senaste projekt, då de skulle bygga en modell av ett miljövänligt hus. Lukas gjorde ett svenskt hus helt enkelt, det räckte. Golvvärme, frånluftsvärmepump, treglasfönster och en rejäl ytterdörr, magistern var imponerad. Så enkelt är somligt här i englasfönsterlandet!

Här är vår, i dag var jag ute och red i 1,5 timma, utan jacka, fåglarna kvittrade och påskliljorna blommar!!! I LIKE!

Fast jag inte gillar tanken på att jag blir äldre är jag barnsligt förtjust i min födelsedag! Peter brukar glömma att köpa present men inte i år. I år hade han överträffat sig själv och köpt mig lila Dr Martens, som dessutom passar!
Och Tilly hade köpt blommor, tror att hon fått lite hjälp... Och Nikki hade fixat frukosttårta, så min födelsedagsmorgon har varit perfekt!

Facebook är kul tycker jag. Speciellt när jag är så långt hemifrån, det är ett lätt sätt att hålla kontakten på. Många vänner har man också, en del har flera tusen, jag har någonstans mellan 100 och 200 tror jag. Och jag vet faktiskt vilka alla är även om en del inte är sådana som jag umgås med dagligdags, det hade inneburit ett väldigt hektiskt liv.

Jag läste en engelsk bok för något år sedan, relationskomedi tror jag man kan kalla den. Paret bröt upp och killen tog bort tjejen som Facebookvän, sicket i-landsproblem. Författaren ägnade ett långt stycke åt att driva med den ultimata moderna hämnden - att mista vänner på Facebook.

Ett kort tag efteråt miste jag min första vän på "fejjan", en tidigare kollega som på detta sätt tog defintivt avstånd från mig. Det tråkiga, för den som "säger upp" den virtuella bekantskapen är att den som blir puttad ut i kylan inte får reda på det. Det kommer inget meddelande, ingenting, det är först när man försöker kontakta vederbörande eller läsa på dennes sida som den uppsagda virtuella bekantskapen uppdagas.

I dag var det dags igen, en vän till mig har avslutat ett förhållande, eftersom jag sitter här på den brittiska ön är det ett drama jag följt på avstånd. I dag upptäckte jag, den ratade pojkvännen har tagit bort mig som vän, jisses, ingick jag i en trekant? Kul är att han ändå är vän med min kära make...

Man tar ett stycke 170 centimeter i mankhöjd stort 20-årigt brunt sto. Man sätter på detta sto träns utan hjälptyglar och med vanligt snällt bett. Man strosar sedan iväg och bestämmer sig på vägen för att SKRITTA skogsrundan där stoet i vanliga fall får GALOPPERA. Man sitter sedan på ett taktande sto genom skogen och möter diverse arbetsfordon och annat. Då arbetar magen och fläsket hoppar vill jag lova, mycket roligare än gym är det också.
Jag brukar kalla övningen, eller snarare tävlingen, "vem bestämmer takten", oftast vinner den 20-åriga damen men i dag vann jag :-)

Min kompis Lena är superduktig på att teckna, hon gör t ex illustrationer i Ridsport emellanåt. I dag fick jag ett födelsedagskort av henne lite för tidigt. Det är ett som hon har målat själv. Jag ska köpa en ram och hänga det på väggen ovanför skrivbordet. Tack Lena för att du förgyllde min dag!

När Ture försvann var vi "tvungna" att köpa en färgskrivare för att kunna printa ut lappar med foto på honom att tapetsera stan med. Och när vi ändå var i tagen slog vi till på en trådlös.

Detta har räddat min ångest-bokföring. Jag får många räkningar på e-faktura, superpraktiskt, förutom med dem som ska in i bokföringen och alltså måste skrivas ut. Förra, svartvita, skrivaren har kort sladd så det var lite "meck" att få ihop det. Därför hamnade just den delen av bokföringen på "göra-sen-listan" och när ändå den hamnade där så hamnade resten av bokföringen där också.

I dag printade jag ut, bokförde och fixade, nu kan Skatteverket skicka deklarationsblanketterna vilken dag som helst, jag är redo!!!! "Kom an bara".

Jag är idiotförklarad, av somliga engelska vänner och av polisen. Man släpper INTE in okända män i sitt hus. Man ringer polisen bums, man följer INTE efter en okänd man i en van in på ett "trailer-park"-område. Man betalar INTE samma man pengar för sin egna hund. BASTA!!!! Här är problemen med zigenare/tattare/resandefolk långt värre än hemma, jag har aldrig ens tänkt på dem som ett problem alls hemma. En tjej i stallet sa "den enda bra "gypsien" är en död "gypsie". (Med reservation för stavningen).

Ringde polisen för att tala om att Ture är hittad. Den kvinnliga polisen blev väldigt intresserad och ska skicka hit konstaplar för att ta ordentligt vittnesmål. Det är troligtvis ett brott begånget... Var är Ms Marple, eller Barnaby?

I eftermiddag ska fastighetsförmedlaren komma hit och visa huset för någon, tänk vad superfestligt om poliserna är här samtidigt, kan ju bli hur komiskt som helst.

Att jag är lite orolig för att resandefolket vet var jag bor, det försöker jag tränga bort. Nu ska jag städa lite för polisen :-)

I dag gav jag upp. Jag ringde veterinärer, de som städar längs vägarna och andra ställen, ingen hade hört ett knyst om Ture. Jag försökte förlika mig med tanken att han var död.

Då kom en kille och knackade på. Han hade hittat en hund sa han, "den är min" sa jag, "en vit fluffig hund", sa han, "ja, den är min" sa jag. Han ville se foto och jag släppte in honom, jag och Emil var ensamma.
Han fick se foto på Ture på datorn och visst var det Ture som han hade hittat nere på vägen i fredags.

"Jag hörde att man får belöning?", sa han. "Ja, du får 100 pund (ca 1 100 kr)", sa jag. "Jag behöver verkligen 200 pund", sa han.

Nåväl vi beslöt att jag skulle köra efter honom hem, där han hade Ture och sedan skulle vi ta den ekonomiska biten efteråt. Emil hade precis badat och var naken, jag fick tag i ett par pyjamasbyxor och en tröja och vi rusade ut i bilen samtidigt som vi ringde Peter.
Han hade många invändningar... 1, jag skulle ta reg numret, 2, jag skulle ge det till honom så han kunde ringa polisen, 3, jag fick INTE åka med för än Peter hunnit hem.
Jag körde efter, fick bilar emellan, såg inte reg numret...
Jag hade Peter på telefon, han ville inte lägga på, och jag lyckades guida honom rätt.

Det var när killen svängde in på en "trailer park" som jag insåg att han var zigenare/tattare/resandefolk, har dålig koll på vad de ska kallas. Pykies säger engelsmännen.

Han gick in i en av husvagnarna, jag kunde höra Ture skälla, och ut kom Ture. In med honom i bilen, ta snabbt kort för Facebook, tack alla vänner för support och stöd dessa gräsliga dagar både via Facebook, bloggen, telefon och mail, och låsa om Emil och Ture och vänta på Peter.

Peter kom och tog med killen i bilen, de åkte till närmsta bankomat, jag körde efter. Peter prutade till 170 pund.

Nu efteråt inser vi att de har "snott" Ture, antagligen har Ture gått ut ur trädgården och de har sett sin chans. Tagit honom, behållt honom över helgen och sedan kommit när de antagit att vi är tillräckligt desperata.

Jag skiter i det, granntanten blev sur och sa att det är pga sådana som mig, som betalar, som får dem att fortsätta med sina "hundnapparfasoner". Jag är faktiskt inte härifrån. Det gick inte att se på honom att han var vad han är, det var först när vi kom fram som jag förstod. Jag hade fullt fokus på Ture och såg mig inte omkring, men det gjorde Peter. Han sa att det inte var några mysiga personer som gick omkring. Vad hade hänt om vi bara tagit Ture och sagt, "tji pengar", de vet ju för tusan var vi bor.

Nåväl, det blir koppelpromenader för hundarna framöver och efter denna händelsen känns det extra skönt att vi ska flytta.

Emil och Ture återförenade i bilen.

I går vid lunchtid släppte jag ut hundarna i trädgården en stund. Och då stack Ture. Det gör han ibland men då brukar han vara på fältet här alldeles bredvid. Men inte denna gång. Nu har det snart gått ett dygn och fortfarande ingen Ture.
Han är rapporterad saknad till polisen, den engelska motsvarigheten till länsstyrelsen och någon annan organisation samt till närmaste veterinär. Vi har också cyklat/gått/kört runt i skogen, på fälten och vägarna runtomkring.
Nu ska vi åka och investera i en färgskrivare för att kunna köra runt och sätta upp lappar med foto på Ture. Han finns även på www.doglost.co.uk.
Håll tummarna för att vår älskade tokture kommer hem snart.

Emil har home packed lunch till skolan. Jag har testat skolans mat, kan bara säga att bamba är som Sjömagasinet i jämförelse (för er icke-göteborgare, bamba är skolmatsal). Emil är väldigt nyckfull när det kommer till mat, han gillar inte mycket och det han gillar slutar han att gilla rätt som det är. Så vi byter meny mest hela tiden. Dagens home packed lunch ser ut så här:

Det är äpplen i klyftor, en smörgås, en kellogs bar med jordgubbar, en drickayoghurt och en flaska juice.

Det är givetvis viktigast med innehållet men även utsidan är viktig, så här ser Emils tuffa matväska ut:


Till helgen hade jag planerat en utflykt till Greenwich, har alltid velat åka dit och de ska ha en stor marknad på helgerna. Plus att solen ska skina från klarblå himmel enligt väderprognoserna. I går kväll fick vi mail, de vill ha med Lukas i u14:s A-lag f match både lördag och söndag, så var helgens aktiviteter bokade - det blir kall ishall mest hela tiden.

Trevlig helg!

Ytterligare en viktig diskussion i bilen till skolan i dag. Eller diskussion, Emil mer konstaterar hur livet är och jag håller med.
"Mamma när man har gått färdigt den school där man learn everything då är det bara en school kvar. Körskolan där man lär sig köra bil, och dit behöver man bara gå en dag, sedan är det klart. Sedan finns ingen mer school.".

Så nu vet ni det, alla år på universitetet, vad var det? Komvux? YH, KY, folkuniversitetet? Bara att lägga ner!!!!

Det är ju inte nu jag ska köpa häst. Det ska ju ske i samband med hemflytt till jul. Men annonser är alltid roliga att läsa, har precis hittat en perfekt häst:
"16hands3ins
Bay, gelding, 10 yo, allrounder, excellent TB gelding, ex racehorse (retired 06), really good temp and absolutely no vices, great horse and a proper gentleman and I am selling him very reluctantly due to a change in circumstances. Hunted, show jumping, dressage etc, moves and looks excellent"
Och kostar bara 2 000 pund vilket är drygt 20 000....
Nä, nu får jag sluta drömma och istället dra till stallet för möte med påtända hovslagaren. Tjingeling pling

Så har Ture återigen gett ifrån sig grisliknande ljud. Denna gång dock inte under så lugna former som sist.
I grannstallet finns en STOR lurvig svart schäfer, en tjej. Hon har lika stora sociala problem som Ture kan man väl våga påstå. I går var det trafikkaos i stort sett överallt p g a en olycka någonstans så vi fick parkera en bra bit från stallet och traska över fälten, jag och hundarna. När vi närmade oss grannstallet kom stora hunden springande, de hälsade, hon och Ture, och allt var lugnt. Tiken vände hemåt, gick ett par meter och tvärvände sedan och flög på Ture.
Ture i sin tur slängde sig på rygg och skrek som en gris, har aldrig hört en hund låta så... Jag vågar inte slita i en främmande jättehund så jag stod bredvid och hoppades, 1, att Ture skulle stanna på rygg, 2, att tiken hade något vett och inte dödade en hund som så tydligt underkastar sig och ger upp.
Slutet gott allting gott, tiken släppte Ture och gick hem till sitt och vi fortsatte till vårt. Ture helt oskadd så det går att skratta åt alltihop men lite otäckt var det en liten stund.

I dag har jag galopperat jättefort, Tilly vann vår tävling "vem bestämmer tempot", det var över en stooooor äng i uppförslut, jag släppte bara tyglarna och jisses vad fort det gick och vad härligt det var.

Det var en absurd känsla igår, när jag och övriga resenärer sprang över flygbanan på Säve mot det väntande planet yrde snön lite lätt. När vi gick ur planet på Stansted var det strålande sol och härlig vårvärme. Två timmar mellan två helt olika vädervärldar. Så här ser det ut i trädgården här i St Albans.