Liv i exil

Här bara livet dundrar på och jag glömmer både stort och smått. Ett lite småstort som hände bara ett par veckor före jul var att jag kallades till jurytjänst...
Jag hade att infinna mig i rätten en viss datum och tid någon gång i februari, om jag inte dök upp? 1000 pund i böter.

Blev småsvettig ska erkännas. Många papper var det i brevet och när jag läste dem mer ordentligt insåg jag att det fanns kryphål för en nordisk invandrare.

Drogberoende var ingen ursäkt, heller inte sjukdom - tror jag.
Glömska gick också bort.
Men....
Om jag inte hade bott här i fem år totalt från det att jag var 18 så gick jag bort, "fetbort" liksom, puh.
Men...
Pappersexercisen måste göras först. Här finns inga personnummer, ingen kontroll. Jag var tvungen att tala om för dem att jag inte bott här tillräckligt länge, de har inget system som kan tala om det för dem... Vilka dem? De som bestämmer om jurytjänst, vilka det nu är.
Nåväl, fyllde i pappren och fick strax ett brev tillbaka, tack men nej tack liksom.
Skönt, så ingen jurytjänst för mig i England. Och tur är det, jag kan inga lagar alls här utan försöker bara vara som vanligt och hoppas att det som är laglydigt i Sverige funkar här med. Fortkörning - går med bilen här, inte föraren så den fortkörningsbötern som kom på Peters Volvo när han var på tjänsteresa och jag var på hockeyn med barnen? Det blev en prick i Peters körkortsregister, jag är vit som snö :-))

Så var vi tillbaka i den kalla engelska vardagen igen. Vi har haft en underbar vecka på ett "all inclusive" hotell. Det enda man hade att förhålla sig till var när det var dags att äta igen. Det var enorma bufféer med allt som tänkas kan till frukost, lunch och middag. Hotellet hade fullt av aktiviteter och att det regnade gjorde inget, snarare gott antagligen för vårt bleka nordiska skinn.

På väg i en långsamt körande taxi mot flygplatsen. Det var snö och kaos på flygplatsen väntade. När vi kom in på Luton möttes vi av utrop i högtalarna: "all are to go home, all flights are cancelled.", hur kul var det? Men vi gick till incheckningen och den var öppen. Sedan var det bara att vänta, och vänta, och vänta...

Snökaos med engelska mått mätt, ingenting med svenska mått mätt.

Äntligen skulle planet lyfta, fyra timmar försenat.


När vi kom fram var det sena kvällen och vi såg inte mycket. Men på morgonen såg vi desto mer, det här var utsikten från vårt hotell, alla byggnader som syns hör till hotellkompexet.

Tre böcker avverkades i solstolen under veckan :-)

Lukas spendarade antagligen mer tid i poolen än utanför den...

Emil gjorde pastahalsband på miniklubben som han stolt poserar med här.




Sådana här vattensprutor såldes på hotellet till barnens förtjusning och en del vuxnas förtret ;-)


Lukas var duktig och deltog i vattengympan, jag och Peter koncentrerade oss främst åt mat och dryck, vilket känns nu när alla byxor är misstänksamt tajta.

Mat var det ja. Förutom buffé hade de restauranger på hotellet. Här äter vi spansk middag, det här är bläckfisk som kocken stekte snabbt på hög värme och sedan hällde någon god olja med vitlök över, det var SÅ gott!

Goa drinkar fanns det, fast inga paraplyer..

Efterrätter, kakor, glass... Ja, efterrättsbuffén var kaloristinn.

Emil höll sig mest till pasta och flingor men här har han gått loss på efterrättsbuffén på självste julafton. Det var viktigt med sugrör för lillprinsen, grönt skulle det vara.

Goa räkor fick vi på julafton

Tre snygga killar utforskar hotellkomplexet första dagen

Emils Zlatan-tröja gick hem hos spanjorerna

En dag tog vi en buss in till Playa del Americas, heter det så??, ett hotellspäckat lite slitet turistområde. Vågorna var stora och här blir jag och Emil blöta om benen.

En av hotellets granar.

Städerskan formade en av handdukarna till ett hjärta och placerade på min och Peters säng.

Hotellbaren



Den här typen träffade jag och Emil på toa en dag, vi umgicks inte speciellt länge. Faktiskt bara i högst en minut. Sedan dök han aldrig upp igen och glada var vi.

Det fanns ingen strand nedanför hotellet men häftiga lavaklippor i rött och svart och stora vågor. Jag saknar havet i England så jag gillade verkligen att bara stå på balkongen och se de stora vågorna slå mot klipporna, om jag blundade kunde jag tro att jag var på västkusten.

Lukas i limbotävling, gick väl sådär... Blev platt fall rätt tidigt.



En dag hyrde vi bil. Peter ville hitta en "autentisk" restaurang. Och det gjorde han med besked, hihihi, meny på svenska... Turistigt så det skrek om det. Var någonstans? Puerto de la Cruz.

Det var för höga vågor för att det skulle gå att bada på riktigt, men att översjöljas av vågor var precis lika kul. Lika kul var inte den jättevåg som svepte 30 meter upp på stranden och tog våra kläder och min handväska med plånbok och kamera i. Detta är en av de sista bilderna som togs med den kameran innan den blev mördad av saltvattnet.

Klipporna nedanför hotellet

Och en annan dag blev det svanform på handduken ;-)

Vi åkte upp på Teide men vädret var så uselt så vi fick inte åka kabinbana ända upp på toppen, tyvärr. Men det var häftigt ändå, ett landskap som ser ut så som jag inbillar mig att det ser ut på månen eller någon annan planet.

Peter, Emil och Lukas i vågorna i Puerto de la Cruz.



Här sitter Emil i flygplanet på väg hem.

Detta måste vara mitt längsta blogginlägg hittills... Hej hopp och go fortsättning och gott slut på er allihop.

Nu åker familjen till Teneriffa. Här är snökaos och det har inte gått några flyg under natten men vi håller tummarna, vårt plan går inte för än 11. Taxin är på ingång. Det blir ingen dator i väskan så God Jul allihop och rapporter från familjen Grundbergs charteräventyr kommer i efterhand.

Julkramar Annika

Så har vi gjort första besöket hos vår husläkare. Emil, Lukas och jag var ju sjuka förförra veckan och sedan dess har jag dragits med en eländig hosta. Emil var i skolan förra veckan men fick feber i helgen och i måndags kväll var det åter dags för röd feber kombinerat med röda utslag över hela kroppen.
Så i tisdags beställde jag tid för besök för oss båda, fast de bokade bara in Emil - språkförbistring?

På läkarstationen var receptionisten bortrationaliserad. Man går in i väntrummet och fram till en skärm med touchscreen. Knappar in födelsedag, upp ploppar namnet, man trycker ok och är därmed inskriven. Sedan är det bara att sitta ner och vänta. Helt plötsligt piper det till och på en skärm syns namnet på nästa som ska in till doktorn och vilken doktor man ska träffa. Så den enda person vi  behövde tala med var läkaren.
Alla leksaker, böcker och tidningar var bortplockade på grund av svininfluensan, inga baskelusker ska spridas genom att man delar saker.

Emil fick ingen medicin av doktorn som däremot ansåg att han borde vara hemma resten av veckan. Och allt strul för att be om ledigt - och så blir han sjuk och är hemma i alla fall.
Jag frågade efter hostmedicin men fick ingen, de skriver inte ut det i detta landet. Däremot fick jag antibiotika av det starkare slaget och närapå astmamedicin, om inte mitt rosslande ger med sig av antibiotikan är det astmamedicin nästa. Fast jag är inte orolig, värme och vila på Teneriffa kommer att göra susen.

Nu ska jag och Emil palta på oss och smita en snabbis till stallet för att ge Tilly julkramar och äpplen.

Jag är med på en mailinglista för frilansjournalister som drivs i Svenska Journalistförbundets regi. En bra mailinglista emellanåt när man behöver hjälp med något jobbrelaterat och bara kan slänga in en fråga och få snabbt svar.
En osedvanligt pretentiös lista och klubb för inbördes beundran däremellan.
Just nu rasar det in mail i en etisk diskussion, huruvida frilansar ska ta uppdrag som informatörer och skriva texter för t ex kundtidningar. Det ska vi INTE. Nej, vi är fina människor som brinner för vårt kall, vi står på barrikaderna och äter luft om det är så bara för att inte svärta ner den journalistiska yrkestiteln.
Jisses vilken ickediskussion tycker jag. Jag skriver lite kundtidningstexter ibland, jag tycker det är kul - det är kul att få skriva något som bara ska vara glatt och okritiskt. Det är en övning i ett annat sätt att skriva.
Det roligaste jag vet är att få "gräva" och skriva om t ex djurskyddsärenden, myndighetsmissbruk o dyl, men det är också krävande och inget jag skulle tycka var kul om jag gjorde det jämt.
Jag kan faktiskt inte förstå hur mina granskande artiklar skulle bli sämre av att jag skriver lite glada texter ibland. Och jag driver ett företag, jag måste vara trovärdig, och jag tackar nej till uppdrag där personliga relationer eller kundkontakter innebär att jag inte kan förhålla mig objektiv nog till ett ämne.
Och jag kan inte förstå hur dessa egenföretagare har tid att bry sig och författa långa mail och debattera när de istället skulle kunna jobba med RIKTIG journalistik och tjäna ihop pengar till julgröten.

Så har även Lukas skola svarat på min förfrågan om ledigt. Och precis som i Emils fall så är det inte populärt men Lukas rektor är mer fåordig. Fast det är liksom ingen risk att budskapet inte går fram...

"As your flight is booked Mrs Grundberg I haven’t much choice but to give Lukas permission to be off school.

Thank you for letting me know, I hope for future flights you will be able to get a later one.

Best wishes for a happy holiday
Ms Thomson"

Förresten är Emil sjuk, imorgon blir det läkarbesök och kanske hade vi inte behövt be om ledigt alls, bara sjukanmäla och det blir inte ens en lögn.

Här firar man inte lucia, det är väl nästan bara vi i Sverige som gör det? Så här har Emil inte varit pepparkaksgubbe i skolans luciatåg och vi har inte lussekatter till frukost. Hemma brukar jag köpa stora pepparkakshjärtan med kristyr på till luciamorgon men det blir det inte heller. Igår hade vi lite julfest, det kom inte så många, tre familjer, men vi hade riktigt trevligt. Det var lagom av allt och idag är jag inte speciellt trött alls.

Det blir inga rättsliga åtgärder mot mig när Emil skolkar en dag. Och jag som såg fram mot erfarenheten av brittiskt fängelse ;-) Eller en liten chic fotboja.
Mitt arga mail till rektorn i går eftermiddag besvarades snabbt. Bland annat skrev hon: "Please rest assured that, if as I expect, you decide to travel on 18th December, the governors will not take any action against you."

Bad vänligt om ledigt för Emil sista dagen på terminen för vår resa. Det gick inte!!  Fick brev med följande innehåll:

Dear Parents

Refusal of Request for Absence
You have requested a leave of absence on the last day of term. On this occatin I am unable to give such leave because it does not meet the requirements of the Attendance Plicy. Governors have expressly asked me not to grant leave for odd days during term time.

The criteria set by school governors for granting leave of absence are in the attendance policy and are clear, and the Governors have asked me to remind you that absence for reasons other than illness without the Headteacher's permission is illegal. Regular attendance and punctuality is a prerequisite of good progress and high attainment. When making arrangements in the future, I would be grateful if you would give consideration to the school policy and the need for regular and consistent attendance in order to achieve high attainment.
The school attendance target, set by the Local Authority, is 96,9% attendance. This will we very hard to achieve, especially if parents choose to take their children out if school during term time. If we do not meet this target it reflects badly on the school in both Local Authority and OFSTED inspections.

Your child's attendance so far this year is 82,8%.
Under the policy no child's absence for reasons other than illness can be authorised if their attendance is less than 95%

Yours sincerely

headteacher

Så, Emil har haft flunsa och ska därför straffas. Alternativet är att jag låter honom skolka, då begår jag lagbrott, undrar vad straffet blir? Om fängelse vill jag avtjäna det hemma ;-)) Gillar INTE England just nu!

Tidigt, i bloggens begynnelse, min blogg alltså, inte blogg i allmänhet, berättade jag om katten Boy. Boy var övergiven av husets tidigare hyresgäster och när vi flyttade in flyttade han också in. En svart alldeles bedårande katt, snäll som få. När Ture kom flyttade Boy ut, eller snarare jagades ut. Stearinljusfabriken som ligger mitt över gårdsplan har tagit hand om Boy, de har kattlucka och massor av god mat. När Boy behövde till veterinären delade vi på kostnaden. Så det kändes som om Boy var lite vår och hade bara Ture accepterat honom hade han nog fått flytta med till Sverige så småningom.
Nu har vi inte sett honom på jättelänge. Fick ett paket fel i dag, skulle till ljusfabriken varför jag knackade på och samtidigt passade på att fråga vart Boy tagit vägen. Det visade sig att en av deras kunder fäst sig vid honom och tagit med honom hem. Nu bor han i en familj med barn och njuter fullständigt. De skickar bilder allt som oftast på mail och det är tydligt att han har det bra. Så fast det är lite sorgligt att han nu är borta så är det väldigt roligt att denna underbara och fina lilla katt fick ett riktigt hem. Det förtjänade han verkligen. Adjö Boy!!

I tisdags var det dags för julspel i Emils skola. Berättelsen var Jesu födelse och Emil var kung. De hade två uppträdanden, ett på morgonen och ett på kvällen. Vi tittade på kvällen, Emil var en väldigt fin kung om än lite trött på slutet. Min kamera gillade inte ljuset, att blixt inte fick användas och den gillade inte min hantering så bilderna blev suddiga, tyvärr. Så här är en bild på en stolt men lite suddig kung.

Försöker febrilt få gjort allt som måste vara klart före jul men i dag är det trögt Har försökt peppa mig själv, eller piska ;-), genom att sätta upp rosa hjärtformade post-it-lappar i fönstret framför skrivbordet. Tror att jag ska lyckas ta ner alla innan vi åker till Teneriffa nästa fredag. Hur många post-it-lappar? 10! Och jag har tappat sugen... Illavarslande. Nu drar jag till stallet för att träffa den påtända hovslagaren, tjingeling pling!

I torsdags kom Elvira och Kristina på besök. För Lukas innebar det ett par helt underbara och roliga dagar. Han grät igår och i morse när det var dags för farväl och vill HEM till sina KOMPISAR. Jag börjar vackla, hur länge ska vi stanna egentligen? Kanske är det dags att röra på sig? Jag vet bara att jag och barnen längtar hem konstant även om det givetvis går upp och ner och det oftast är helt ok att vara här.
Dagarna med Elvira och Kristina blev i alla fall ett skönt avbrott i en annan ganska trist vardagslunk. Vi gjorde London, St Albans och lite Watford.

En fika på den gamla puben.

Elvira på väg ut i solskenet.

Mycket vax blir det när Lukas ska fixa frissen.

Lukas och Elvira i parken.

Jag och Kristina testar mulled wine, det var riktigt gott.

I förra veckan fick vi ett mail, tränaren ville se Lukas i en match med A-laget, yipee sa vi! Och Lukas visade upp sig minsann, var assist till lagets enda mål och fick utmärkelsen "spirit of the game", vi misstänker att det blir fler matcher med A-laget framöver!!!

Att Totilas har sålts till en annan ryttare så ska jag vårda mitt minne från EM i somras än mer ömt. Hoppas att Edward Gal får ut något av försäljningen och hoppas att den nya ryttaren kan göra denna fantastiska hingst rättvisa.

I fredags när Peter kom hem hade han med sig en bukett blommor till mig. När jag fick blommor senast vet jag inte. Med andra ord, Peter tycker också att jag är sjuk vilket är ett bevis på att jag verkligen är sjuk! Annars tenderar han att tycka att jag har en förmåga att överdriva eventuella krämpor.

Barnen är nu hemma för tredje dagen, Emil sämre än Lukas med hög feber igår. I dag verkar båda bättre även om Emil klagar på ont i halsen men han är lite lurig den lille herren. Här äter de pepparkaksfrukost, en frukost som man får äta när man är sjuk.