New Forest
Vi har spenderat två underbara dagar i new forest och vid havet. De små vilda ponnierna i new forest var väldigt söta men mest fantastisk var ändå naturen. Sagolikt vackert! Här kommer bilder från vår lilla semesterresa.
För alla Elisabeth George-fan som läst senaste boken så hittade vi tehuset. För Peter överensstämde det med den bild han skapat i huvudet när han läste boken, jag hade nog tänkt mig det lite annorlunda.
Det var ett väldigt välstädat tehus, den renaste och mest välstädade restaurang jag besökt i England tror jag.
Jag och Lukas tog kontinental frukost med nybakade croissants, kanlebullen gav jag givetvis till barnen!
Efter frukosten besökte vi new forest museet som låg på parkeringen bakom, precis som i boken! Där lärde vi lite mer om reservatet innan vi gav oss av ut i det vilda.
En fölis vid sidan av vägen med en mer blyg mamma i bakgrunden.
Vi gick en runda i skogen, vi kivas om ifall den var 2,5 miles eller kilometer lång. En vacker promenad som inte var helt bra för Lukas fot blev det i alla fall. Naturen var fantastiskt vacker.
Det är inte bara hästar som går lösa, även åsnor traskar fritt.
Alla bilder blev ju inte helt bra - anledning? De togs från bilfönstret....
Efter vår promenad tog vi oss så sakta ner mot havet där vi stannade vid Milford-on-Sea och tittade på havet och vågorna. En fika hann vi med också.
Natten tillbringade vi i Poole där Peter hade några möten inbokade, med andra ord förenade vi nytta med nöje, där jag och barnen inte gjorde någon nytta alls.
En promenad genom Poole innan det var dags för middag blev det. Den här hunden var målad på väggen i en liten gränd.
Poole är en kuststad och därmed är inslag med havsanknytning vanligt förekommande.
Har ingen aning om vem statymannen är...
En av pubarna i Poole är som ett krigsmuseum.
Grisarna har kanske inte så mycket krigsanknytning men de är kul...
Pubnamnen är också något som fascinerar.
Gissa namnet på denna puben?
Lukas åt musslor till middag
Medan Peter gick på möten så fick vi roa oss i Poole. Lukas och Emil badade (?) i badbollar.
Halloween är en helg som jag inte alls förstår mig på, komersiellt krafs, fast de här bakelserna var ju tjusiga förstås.
När Peter jobbat klart var det dags för naturreservatet igen.
Familjen samlad på en bro över floden Avon.
Den här hästen hade kommit från sina kompisar och travade på vägen ropandes på kompisarna som var ett par hundra meter längre fram.
Ponnyerna vi mötte dag två var lite mer tama, kanske därför att de valt att strosa runt och beta i en liten by.
Denna bruna sötnosen hade gärna fått följa med hem.
Det här stoet var magert med en väldans stor mage.
Även kossor strövade fritt till Peters förskräckelse, han är lite lagom livrädd för kor.
Tittut
Ture kan sitta fint och får därmed vara med på kort:
Så här sur kan Emil bli när man blir arg på honom när han kastar sten...
Sådana här järnrör i vägen var det in till många av trädgårdarna och också vid reservatsgränsen så att inte ponnyerna kan ta sig dit där de inte ska vara.
Vi var lite osäkra på vilket håll vi skulle åt...
Tydligen klipper man svansen lite olika för att kunna se vem som äger vilken ponny. Ett sådant här hack var väl inte alltför snyggt men fyller antagligen sin funktion. Några bofasta tittade konstigt på mig när jag fotade baken på hästen...
Vi hittade en släkting till Lilla Gubben.
Kanske inte en ford är den bil vi har tänkt köpa men att gå så långt att varna för märket, nä det är att ta i tycker vi.
För Elisabeth George-älskarna, vi fann äkta thatchers, lyckan var total, vi kunde styra hemåt alldeles tillfreds!
För alla Elisabeth George-fan som läst senaste boken så hittade vi tehuset. För Peter överensstämde det med den bild han skapat i huvudet när han läste boken, jag hade nog tänkt mig det lite annorlunda.
Det var ett väldigt välstädat tehus, den renaste och mest välstädade restaurang jag besökt i England tror jag.
Jag och Lukas tog kontinental frukost med nybakade croissants, kanlebullen gav jag givetvis till barnen!
Efter frukosten besökte vi new forest museet som låg på parkeringen bakom, precis som i boken! Där lärde vi lite mer om reservatet innan vi gav oss av ut i det vilda.
En fölis vid sidan av vägen med en mer blyg mamma i bakgrunden.
Vi gick en runda i skogen, vi kivas om ifall den var 2,5 miles eller kilometer lång. En vacker promenad som inte var helt bra för Lukas fot blev det i alla fall. Naturen var fantastiskt vacker.
Det är inte bara hästar som går lösa, även åsnor traskar fritt.
Alla bilder blev ju inte helt bra - anledning? De togs från bilfönstret....
Efter vår promenad tog vi oss så sakta ner mot havet där vi stannade vid Milford-on-Sea och tittade på havet och vågorna. En fika hann vi med också.
Natten tillbringade vi i Poole där Peter hade några möten inbokade, med andra ord förenade vi nytta med nöje, där jag och barnen inte gjorde någon nytta alls.
En promenad genom Poole innan det var dags för middag blev det. Den här hunden var målad på väggen i en liten gränd.
Poole är en kuststad och därmed är inslag med havsanknytning vanligt förekommande.
Har ingen aning om vem statymannen är...
En av pubarna i Poole är som ett krigsmuseum.
Grisarna har kanske inte så mycket krigsanknytning men de är kul...
Pubnamnen är också något som fascinerar.
Gissa namnet på denna puben?
Lukas åt musslor till middag
Medan Peter gick på möten så fick vi roa oss i Poole. Lukas och Emil badade (?) i badbollar.
Halloween är en helg som jag inte alls förstår mig på, komersiellt krafs, fast de här bakelserna var ju tjusiga förstås.
När Peter jobbat klart var det dags för naturreservatet igen.
Familjen samlad på en bro över floden Avon.
Den här hästen hade kommit från sina kompisar och travade på vägen ropandes på kompisarna som var ett par hundra meter längre fram.
Ponnyerna vi mötte dag två var lite mer tama, kanske därför att de valt att strosa runt och beta i en liten by.
Denna bruna sötnosen hade gärna fått följa med hem.
Det här stoet var magert med en väldans stor mage.
Även kossor strövade fritt till Peters förskräckelse, han är lite lagom livrädd för kor.
Tittut
Ture kan sitta fint och får därmed vara med på kort:
Så här sur kan Emil bli när man blir arg på honom när han kastar sten...
Sådana här järnrör i vägen var det in till många av trädgårdarna och också vid reservatsgränsen så att inte ponnyerna kan ta sig dit där de inte ska vara.
Vi var lite osäkra på vilket håll vi skulle åt...
Tydligen klipper man svansen lite olika för att kunna se vem som äger vilken ponny. Ett sådant här hack var väl inte alltför snyggt men fyller antagligen sin funktion. Några bofasta tittade konstigt på mig när jag fotade baken på hästen...
Vi hittade en släkting till Lilla Gubben.
Kanske inte en ford är den bil vi har tänkt köpa men att gå så långt att varna för märket, nä det är att ta i tycker vi.
För Elisabeth George-älskarna, vi fann äkta thatchers, lyckan var total, vi kunde styra hemåt alldeles tillfreds!
En dag på zoo
I fredags var Peter ledig och då gick vi på zoo med Emil som hade studiedag. Whipsnade zoo känns lite som Nordens Ark, det är bevarandet av utrotningshotade arter som står i fokus och hägnen är stora och det är en rätt krävande dag att gå runt allt. Det var glest med folk och solen sken så det blev en jättemysig dag.
Så här nära kom man lemurerna, fast det kan vara jobbigt för en 6-åring som givetvis vill klappa. Fast här gällde se men inte röra.
Djurparken låg högt och från den här utsiktsplatsen kunde man se ända till stan där Lukas spelar hockey, det är en bilresa på cirka 45 minuter. Vi kände oss som om vi ägde världen, jag och Emil
Kängururna hoppade omkring lösa i parken, titta noga, en liten unge tittar fram i vedhögen.
De här djuren har fascinerat mig ända sedan jag såg en fantastisk film om dem gjord av mannen som gjort denna film, tror det kan vara samma bara att man "poppat" till den lite.
Lejonkungen Emil.
Trötta
Var är Crocker och Tubbs?
Roligaste bekantskapen, hon showade lite för oss :)
Tittut!
Lukas har vrickat foten, det blev ingen hockeymatch igår och ingen utflykt till jättestora skateparken på måndag. Många tårar har det blivit.
För er som följt mitt flängade de senaste veckorna så kan jag meddela att det är färdigflängt,jag fick inte jobbet så det blir ingen tidig hemflytt. Fast jag är lika glad ändå!
Så här nära kom man lemurerna, fast det kan vara jobbigt för en 6-åring som givetvis vill klappa. Fast här gällde se men inte röra.
Djurparken låg högt och från den här utsiktsplatsen kunde man se ända till stan där Lukas spelar hockey, det är en bilresa på cirka 45 minuter. Vi kände oss som om vi ägde världen, jag och Emil
Kängururna hoppade omkring lösa i parken, titta noga, en liten unge tittar fram i vedhögen.
De här djuren har fascinerat mig ända sedan jag såg en fantastisk film om dem gjord av mannen som gjort denna film, tror det kan vara samma bara att man "poppat" till den lite.
Lejonkungen Emil.
Trötta
Var är Crocker och Tubbs?
Roligaste bekantskapen, hon showade lite för oss :)
Tittut!
Lukas har vrickat foten, det blev ingen hockeymatch igår och ingen utflykt till jättestora skateparken på måndag. Många tårar har det blivit.
För er som följt mitt flängade de senaste veckorna så kan jag meddela att det är färdigflängt,jag fick inte jobbet så det blir ingen tidig hemflytt. Fast jag är lika glad ändå!
Politikerföraktet minskar inte precis
En politiker på Tjörn har bytt till sig en tomt på 1 700 kvadratmeter med havsutsikt av kommunen. Vad kommunen fick? 700 kvadratmeter dike. Det är svårt att inte få ett växande politikerförakt när man bor i Tjörns kommun.
I samband med bråket om Emils dagisplats när vi flyttade hit så var sista vändan att ordförande i barn- och utbildningsnämnden per telefon uppmanade mig att skicka ett brev till kommunen och be dem ompröva beslutet. Ett beslut som skulle fattas i den nämnd där hon är ordförande. För hon kände så med mig, hon var själv mamma blablablabla. Efteråt har jag nåtts av informationen att hon var en av dem som mest motsatte sig att Emil skulle få ha barnomsorg. Är hon fakir i hemlighet, självplågare? Tror hon att jag måste sysselsättas och därför bad hon mig dra allt en vända till helt i onödan?
Jag är så glad att jag inte fick rösta i kommunvalet i år för jag vet faktiskt inte vad jag ska rösta på i en kommun där politikerna gör precis hursomhelst närsomhelst. Mest fascinerande av allt är att ordförande i fritids- och kulturnämnden till vardags är marknads- och utvecklingsschef på Akvarellmuséet. Att ingen tidning gottat ner sig i den delikata frågan förundrar mig STORT. Hon går ut när beslut om anslag till muséet ska fattas, fast hon sitter med och beslutar om medel till alla andra, så hon kan ju styra hur stor potten ska vara när det kommer till vad som finns kvar till hennes verksamhet.
"Sicka fommar" som kloka morfar Tage hade sagt.
I samband med bråket om Emils dagisplats när vi flyttade hit så var sista vändan att ordförande i barn- och utbildningsnämnden per telefon uppmanade mig att skicka ett brev till kommunen och be dem ompröva beslutet. Ett beslut som skulle fattas i den nämnd där hon är ordförande. För hon kände så med mig, hon var själv mamma blablablabla. Efteråt har jag nåtts av informationen att hon var en av dem som mest motsatte sig att Emil skulle få ha barnomsorg. Är hon fakir i hemlighet, självplågare? Tror hon att jag måste sysselsättas och därför bad hon mig dra allt en vända till helt i onödan?
Jag är så glad att jag inte fick rösta i kommunvalet i år för jag vet faktiskt inte vad jag ska rösta på i en kommun där politikerna gör precis hursomhelst närsomhelst. Mest fascinerande av allt är att ordförande i fritids- och kulturnämnden till vardags är marknads- och utvecklingsschef på Akvarellmuséet. Att ingen tidning gottat ner sig i den delikata frågan förundrar mig STORT. Hon går ut när beslut om anslag till muséet ska fattas, fast hon sitter med och beslutar om medel till alla andra, så hon kan ju styra hur stor potten ska vara när det kommer till vad som finns kvar till hennes verksamhet.
"Sicka fommar" som kloka morfar Tage hade sagt.
Lugnt slut på lätt hysterisk vecka
I somras sökte jag ett jobb. Det verkade perfekt för mig. Och jag blev kallad på intervju så i tisdags var jag hemma på snabbvisit. Man hinner väldigt mycket på 12 timmar om man vill.
Jag landade vid 10, hämtade ut hyrbilen och körde hem till Tjörn. Tjôtade en stund med Olsa och kramade Sven lite försiktigt, han fäller och tröjan för dagen var svart. Körde till intervjun i Munkedal. Blev intervjuad i en dryg timme och styrde sedan till Orust och Anna där det blev polarkaka, ost, kaffe och ballerinakex med pepparkakssmak - mumsfillibabba för en Englandsboende svensk (förresten är det en pappa i Emils klass om varit ihop med en svenska och han är därför mäkta stolt över sina svenska språkkunskaper, vad han kan säga? MUMSFILLIBABBA)
Efter Anna bar det av till Helene, Micke, Moa och Jonatan för kallops, ännu en rätt som inte serveras här på den brittiska ön. Heminlagd gurka till, kan det bli bättre.
Åkte hem till huset, kramade katten, webbade och dammsög litegrann. Sedan färd till Säve och flyg tillbaka.
Nu väntar jag på svar, fast jag tror det är kört, de ville att man ska börja redan 1 november och viss framförhållning behövs ju så jag tror att den lyckligt lottade vet nu medan vi som ska få det trista samtalet är satta på "vänt". Fast jag var en av fem till intervju, inte fy kattskit det inte!
Peter är i Pool och visar tjusiga båtar medan jag och barnen går hemma och myser, eller Lukas myser hos Harry, jag och Emil myser hemma. Vi har handlat lördagsgodis och -frukt. Cyklat, promenerat med hundarna, löst melodikrysset och nu ska vi göra läxa innan det är dags för X-Factor ikväll.
Hej hopp galopp
Jag landade vid 10, hämtade ut hyrbilen och körde hem till Tjörn. Tjôtade en stund med Olsa och kramade Sven lite försiktigt, han fäller och tröjan för dagen var svart. Körde till intervjun i Munkedal. Blev intervjuad i en dryg timme och styrde sedan till Orust och Anna där det blev polarkaka, ost, kaffe och ballerinakex med pepparkakssmak - mumsfillibabba för en Englandsboende svensk (förresten är det en pappa i Emils klass om varit ihop med en svenska och han är därför mäkta stolt över sina svenska språkkunskaper, vad han kan säga? MUMSFILLIBABBA)
Efter Anna bar det av till Helene, Micke, Moa och Jonatan för kallops, ännu en rätt som inte serveras här på den brittiska ön. Heminlagd gurka till, kan det bli bättre.
Åkte hem till huset, kramade katten, webbade och dammsög litegrann. Sedan färd till Säve och flyg tillbaka.
Nu väntar jag på svar, fast jag tror det är kört, de ville att man ska börja redan 1 november och viss framförhållning behövs ju så jag tror att den lyckligt lottade vet nu medan vi som ska få det trista samtalet är satta på "vänt". Fast jag var en av fem till intervju, inte fy kattskit det inte!
Peter är i Pool och visar tjusiga båtar medan jag och barnen går hemma och myser, eller Lukas myser hos Harry, jag och Emil myser hemma. Vi har handlat lördagsgodis och -frukt. Cyklat, promenerat med hundarna, löst melodikrysset och nu ska vi göra läxa innan det är dags för X-Factor ikväll.
Hej hopp galopp
Hästen är ju inte det värsta
När jag nu ska köpa häst till våren är det ju inte själva hästen som är den stora kostnaden, eller jo, det är det väl. Beror på vilken häst man vill ha. Men sedan ska ju alla saker som måste till inhandlas. När Lucky dog gav jag bort ALLT utom mitt stübbenträns eftersom det var en present från mina vänner.
Så här är några saker som jag tänker köpa på mig innan jag flyttar hem.
Denna hittade jag i en reklambroschyr som följde med Horse & Hound i torsdags, och ja, vår ytterdörr är blå, och nej, Hugh Grant levererar ändå inte tidningen. I broschyren var groomingbagen utrustad med alla borstar som behövs. Så det är en sådan "all-in-one" jag tänker mig.
Denna superbra longeringsgrej hade jag en av, tror jag hade en av de första som gjordes. En mamma gjorde den efter Nelson Pessoas instruktioner då hennes dotter tränade för honom på Parmlers anlägging i slutet på 80-talet. Den gav jag till Maria. Så det får bli en ny.
Så var det då bara resten: täcken, sadel, vojlockar, lindor, skydd, jodopax, grimskaft, grimmor, mr vojlockar chokladjulkalender och så vidare i all oändlighet. Undrar om min kommande häst också kommer att gilla mariannekola och halstabletter?
Så här är några saker som jag tänker köpa på mig innan jag flyttar hem.
Denna hittade jag i en reklambroschyr som följde med Horse & Hound i torsdags, och ja, vår ytterdörr är blå, och nej, Hugh Grant levererar ändå inte tidningen. I broschyren var groomingbagen utrustad med alla borstar som behövs. Så det är en sådan "all-in-one" jag tänker mig.
Denna superbra longeringsgrej hade jag en av, tror jag hade en av de första som gjordes. En mamma gjorde den efter Nelson Pessoas instruktioner då hennes dotter tränade för honom på Parmlers anlägging i slutet på 80-talet. Den gav jag till Maria. Så det får bli en ny.
Så var det då bara resten: täcken, sadel, vojlockar, lindor, skydd, jodopax, grimskaft, grimmor, mr vojlockar chokladjulkalender och så vidare i all oändlighet. Undrar om min kommande häst också kommer att gilla mariannekola och halstabletter?
Om det sitter i tröjan - då är jobbet mitt
På tisdag drar jag hem till Sverige för anställningsintervju, häpp så det kan gå.
Håller tummar och tår för mig själv. I dag åkte jag och P för att köpa något jag kan ha på mig, har ju bara sommarkläder och inget riktigt passande. Köpte en pringletröja för över 1 000 kronor på outlet, vad den kostat i vanlig butik är obscent :-) Så sitter det i kläderna är jobbet mitt, man kan ju alltid hoppas, vill verkligen ha detta jobb.
Håller tummar och tår för mig själv. I dag åkte jag och P för att köpa något jag kan ha på mig, har ju bara sommarkläder och inget riktigt passande. Köpte en pringletröja för över 1 000 kronor på outlet, vad den kostat i vanlig butik är obscent :-) Så sitter det i kläderna är jobbet mitt, man kan ju alltid hoppas, vill verkligen ha detta jobb.
Från öronplågeri till total ro
I går var Emil bjuden på kalas på Big Space, ett stort inomhuslekland med mycket dålig ljudisolering. Ljudmattan som möter en när man går in är hemsk. Hur någon kan jobba på Big Space är en gåta.
Jag och Peter lämnade Emil och smet iväg. Vi hade sett en skylt med fiske och tänkte köra dit skylten tog oss. Vi körde på en smal väg, möte omöjligt, och till slut tog väge slut i en flod, trodde vi. Vägen gjorde en skarp sväng, genom floden och fortsatte sedan ytterligare någon kilometer till vi var framme. In genom rostiga gamla grindar till Redbournbury Fishery and Sporting Clays. Ett väldigt charmigt och tyst ställe som var en total kontrast till barnens lekland. Här är ett filmklipp därifrån, själva hade vi givetvis glömt kameran.
Jag och Peter lämnade Emil och smet iväg. Vi hade sett en skylt med fiske och tänkte köra dit skylten tog oss. Vi körde på en smal väg, möte omöjligt, och till slut tog väge slut i en flod, trodde vi. Vägen gjorde en skarp sväng, genom floden och fortsatte sedan ytterligare någon kilometer till vi var framme. In genom rostiga gamla grindar till Redbournbury Fishery and Sporting Clays. Ett väldigt charmigt och tyst ställe som var en total kontrast till barnens lekland. Här är ett filmklipp därifrån, själva hade vi givetvis glömt kameran.
Det viktigaste först
Så har jag beställt prenumeration på GP med start 20011-01-01, fast det kommer ju ingen för än den andre ändå. Men nu är det väsentliga ordnat, nu är det bara resten kvar.
Present till Ture?
Peter var på båtmässa härom veckan och köpte två enorma sackosäckar, en till vardera son. De är i något tjockt impregnerat material så de går att ha ute. Ser framför mig hur jag ligger nästa sommar på altanen på Tjörn och slappar i en av dem. Ture tror att minst en av dem är hans. Så när barnen är i skolan passar han på...
Så var det golvet i duschen/taket i matsalen. Förra helgen kom hantverkarna i ottan, jag kallar det ottan när man kommer vid 9 en helgmorgon. Det stökades ner och donades. Sedan i söndags har det varit tyst, inte en hantverkare eller silikonspruta i sikte. Färdigt? Ja vad tror ni?
Så där snyggt ;-)
Annars är jag och Lukas förkylda och ynkliga. Emil är pigg och glad men längtar hem. Jag längtar också hem, det är jobbigt när hemflytten är så nära men ändå långt borta.
Trevlig helg!!
Så var det golvet i duschen/taket i matsalen. Förra helgen kom hantverkarna i ottan, jag kallar det ottan när man kommer vid 9 en helgmorgon. Det stökades ner och donades. Sedan i söndags har det varit tyst, inte en hantverkare eller silikonspruta i sikte. Färdigt? Ja vad tror ni?
Så där snyggt ;-)
Annars är jag och Lukas förkylda och ynkliga. Emil är pigg och glad men längtar hem. Jag längtar också hem, det är jobbigt när hemflytten är så nära men ändå långt borta.
Trevlig helg!!
