Liv i exil

Vi har spenderat två underbara dagar i new forest och vid havet. De små vilda ponnierna i new forest var väldigt söta men mest fantastisk var ändå naturen. Sagolikt vackert! Här kommer bilder från vår lilla semesterresa.

För alla Elisabeth George-fan som läst senaste boken så hittade vi tehuset. För Peter överensstämde det med den bild han skapat i huvudet när han läste boken, jag hade nog tänkt mig det lite annorlunda.

Det var ett väldigt välstädat tehus, den renaste och mest välstädade restaurang jag besökt i England tror jag.


Jag och Lukas tog kontinental frukost med nybakade croissants, kanlebullen gav jag givetvis till barnen!

Efter frukosten besökte vi new forest museet som låg på parkeringen bakom, precis som i boken! Där lärde vi lite mer om reservatet innan vi gav oss av ut i det vilda.

En fölis vid sidan av vägen med en mer blyg mamma i bakgrunden.

Vi gick en runda i skogen, vi kivas om ifall den var 2,5 miles eller kilometer lång. En vacker promenad som inte var helt bra för Lukas fot blev det i alla fall. Naturen var fantastiskt vacker.



Det är inte bara hästar som går lösa, även åsnor traskar fritt.

Alla bilder blev ju inte helt bra - anledning? De togs från bilfönstret....

Efter vår promenad tog vi oss så sakta ner mot havet där vi stannade vid Milford-on-Sea och tittade på havet och vågorna. En fika hann vi med också.




Natten tillbringade vi i Poole där Peter hade några möten inbokade, med andra ord förenade vi nytta med nöje, där jag och barnen inte gjorde någon nytta alls.

En promenad genom Poole innan det var dags för middag blev det. Den här hunden var målad på väggen i en liten gränd.

Poole är en kuststad och därmed är inslag med havsanknytning vanligt förekommande.

Har ingen aning om vem statymannen är...

En av pubarna i Poole är som ett krigsmuseum.



Grisarna har kanske inte så mycket krigsanknytning men de är kul...

Pubnamnen är också något som fascinerar.

Gissa namnet på denna puben?


Lukas åt musslor till middag


Medan Peter gick på möten så fick vi roa oss i Poole. Lukas och Emil badade (?) i badbollar.



Halloween är en helg som jag inte alls förstår mig på, komersiellt krafs, fast de här bakelserna var ju tjusiga förstås.


När Peter jobbat klart var det dags för naturreservatet igen.

Familjen samlad på en bro över floden Avon.

Den här hästen hade kommit från sina kompisar och travade på vägen ropandes på kompisarna som var ett par hundra meter längre fram.

Ponnyerna vi mötte dag två var lite mer tama, kanske därför att de valt att strosa runt och beta i en liten by.

Denna bruna sötnosen hade gärna fått följa med hem.



Det här stoet var magert med en väldans stor mage.

Även kossor strövade fritt till Peters förskräckelse, han är lite lagom livrädd för kor.


Tittut


Ture kan sitta fint och får därmed vara med på kort:


Så här sur kan Emil bli när man blir arg på honom när han kastar sten...


Sådana här järnrör i vägen var det in till många av trädgårdarna och också vid reservatsgränsen så att inte ponnyerna kan ta sig dit där de inte ska vara.

Vi var lite osäkra på vilket håll vi skulle åt...

Tydligen klipper man svansen lite olika för att kunna se vem som äger vilken ponny. Ett sådant här hack var väl inte alltför snyggt men fyller antagligen sin funktion. Några bofasta tittade konstigt på mig när jag fotade baken på hästen...

Vi hittade en släkting till Lilla Gubben.

Kanske inte en ford är den bil vi har tänkt köpa men att gå så långt att varna för märket, nä det är att ta i tycker vi.

För Elisabeth George-älskarna, vi fann äkta thatchers, lyckan var total, vi kunde styra hemåt alldeles tillfreds!