Liv i exil

Så ska Lukas hem till Rönnängs IK igen och det är inte bara att flytta på en 13-årig hockeyspelare inte. Nej, det är pappersjobb med det, en internationell transfer ska göras. Hur Lukas fortsatta hockeyliv än kommer att se ut så har han ändå spelat utomlands, det är inte alla som gjort det.

Jag håller på ett annat delikat ärende samtidigt. Tydligen kan man få någon form av barnbidrag här men man måste söka och kan bara få tre månader bakåt i tiden från ansökningsdatumen. Men det kommer nog att bli lite pengar i slutändan. För jag sökte i april och långsamt mala de engelska kvarnarna. Nu måste jag gå på ett möte där jag får ett National Insurance Number. Sedan kan jag få pengarna. Och till det mötet ska jag ha med körkort, pass, hyreskontrakt, räkningar, personbevis och antagligen massa mer papper som jag inte kommer att ha med mig. Lagom till pengarna kommer så är det dags att säga att vi inte vill ha dem mer för att vi flyttar hem :-(

Hej hopp på er!

Duschen läckte ju fast de lagat den. Det funkar så i England, det är i alla fall min erfarenhet och många hantverkare har det blivit på två år.

Så, de kom tillbaka och lagade men det fortsatte läcka. Det positiva är att vi inte får några stötar. Det gäller att hitta glädjeämnen i vardagen ;-)

I morse knackade det på dörren strax efter nio. Där står två av hyresvärdens hantverkare och ska byta ut taket. Så nu har vi en matsal i totalt kaos. Man kan tycka att de borde förvarna. Vi har bjudit hit Nikki på middag och tårta, vi får sitta vid soffbordet.

Therese, Marcus, Theo, Viktor, Kicki, Mattias, Märta, Maggan, Björn, Elvira, Kristina B, Lena S, Steve, Mona, Ulrika, Lotta G, Jan, Kristina B, Peter Lexvik, Bitten, Åse, Eric, Anna C-K, Jennie, Ulle, Melanie, Evelina, Lelle, Lena, Lotte, Frida, Mats, Danne, Niklas, Sofia, Lotta Ö-L, Hampus, Karin, Klara, Eva, Anna M, Tina, Anki, Johan, Max, Nadja, Linda, Gordon, Anna, Sebastian, Lucas - har jag glömt någon? Ni har ju varit ganska kassa med att skriva i gästboken ;-) Med andra ord, detta är en uppräkning av de som varit och besökt oss, fast jag har en obehaglig känsla av att jag glömt någon.

Nåväl, ni som tänkt komma, eller tänkt komma igen, det är bäst att ni skyndar på, snart är det försent. Nästa år får ni komma till Tjörn istället, och det är inte kattskit det heller.

Somnade i går kväll ganska sent. Vaknade efter ett par timmar av att jag hostade. Gick ner och fixade en kopp te. Gick upp till sängen, drack te och läste när jag kom på. Nyhetsbrevet, det var min tur. Det ska skickas på onsdagar. Denna gång skickades det på natten till torsdag. När väl det var gjort så var jag klarvaken och låg och läste någon timma.

Behöver jag säga att jag i dag är tröttare än tröttast. Och ikväll är det ishallen och hockey. Lång dags färd emot natt med andra ord.

Det är ett väldans "russel" över de mandat som Sverigedemokraterna fick i valet. Sverigedemokraterna lovar guld och gröna skogar, bra saker som ska finansieras av att invandrare slängs ut.

Klart att de kan lova stort, de kommer aldrig att hamna i den maktposition så att deras idéer blir realitet. De kommer aldrig att behöva stå där med mössan i hand och behöva säga "tänkte inte på det", när några utkastade invandrare inte finansierar god och bra mat till landets pensionärer.

Jag tänker inte sluta vara vän med de av mina vänner som eventuellt röstat på SD. Vi lever i en demokrati och de är fria att göra vad de vill. Jag ogillar faktiskt att diskutera politik, för jag vill inte hamna i konflikt på grund av skiftande politiska åsikter. Jag har inte gått med i facebookgrupper för lyktstolpar som kan få mer medlemmar än Mona, Fredrik, Lars och de andra. Jag tycker det är lite barnsligt.

Just nu bor jag i England. Inte i något land som innebär några större olikheter mot Sverige. I alla fall tror man inte det. Men här finns mängder av olikheter.

Jag kan ärligt säga att jag gärna betalar högre skatt än engelsmännen för att få det vi får i Sverige:

1, Barnomsorg för en dryg 1 000-lapp i månaden. Här kostar heltids barnomsorg cirka 10 000 kronor i månaden och erbjuds inte av kommunen utan är en helt privat historia.
2, Bra högstadieskolor. Här är en bra högstadieskola en privatskola. Årsavgiften är från 50 000 kronor och uppåt. Lukas går i en kommunal skola och hatar det. Om han fått välja hade han gått i en privatskola. Sådan skillnad är det.
3, Veta att jag får plats på skolan där vi bor, veta att skolorna håller en överlag god standard.
4, Fri skollunch.
5, Den svenska föreningsverksamheten med idrott för alla till hyfsade priser och med god standard. Här handlar det återigen om pengar, om du inte har gott om pengar får ditt barn heller inte delta i några aktiviteter.

Jag tror inte på att min skatt är så hög som den är i Sverige för att jag finansierar invandrarnas leverne. Jag vet att min skatt går till att göra mitt liv hyfsat enkelt. Det finns säkert de som inte håller med mig. De som är utförsäkrade från Försäkringskassan, långtidsarbetslösa med flera. Men så här tycker jag efter ett par år utomlands.

I dag var maffiabilen med om något riktigt otäckt. Jag funderar till och med på att tvätta bilen som tröst, då förstår ni som känner mig hur allvarligt det var. Det tog alldeles fokus från valresultat och elände.

Jag skulle ta en genomväg hem från Emils skola i morse. Det är en väldigt smal liten väg, skillnaden mot dylika vägar hemma är att här är de alltid asfalterade. Den enda grusväg jag åkt på här, som jag minns, är den sista biten efter grinden på stallets ägor.

En bit in fick vi möte med en stor lastbil, bakom oss hade vi flera bilar. Lastbilen backar och håller på och tycker tillslut antagligen att maffiabilen får plats att passera. Och vad vågar vi mot stora lastbilen, jag kör med hjärtat i halsgropen. Bör tilläggas att här är inte vägrenarna sluttande med avslut i diken. Nej, här är det som en mur av hård lera som oftast är grunden till någon häck av endera slaget.

När maffiabilen kommit en knapp meter säger det "klonk" och backspegeln åker in. Vi är så nära lastbilen att det inte går att få in ett frimärke emellan. Försöker jag fortsätta framåt hoppar bilen i sidled på någon knöl på den uppåtsträvande vägrenen. Kör jag bakåt händer inte mycket. Underlaget är så dåligt att det har mer makt över styrningen än jag. Bilarna bakom börjar backa undan och jag chansar på att bakåt är bäst. Och vi kommer undan, backar en 100 meter in på en liten väg och där går jag ut och inspekterar maffiabilen som bara fått ett litet skrapmärke på backspegeln. Kvinnan i bilen bakom ondgör sig högljutt över idiotlastbilsföraren, måste rimligtvis finnas bättre vägar för honom att kuska runt på.

Jag och maffiabilen fortsatte hemåt med Lady Gaga på högsta volym, det lättar alltid upp humöret.

Hipp hipp hurra för världens bästa lilla kille som dessutom fick 9 av 10 rätt på gårdagens spellingtest.

Köpte en hästtidning jag inte läst förut härom veckan och hittade flera prylar som jag känner att jag måste ha, i alla fall om jag köper häst. Jag behöver dem nog hursomhelst.
En tvättpåse för häst- och hundprylar, supersmart.
Ett ridspö med klocka och tidtagarur, en absolut nödvändighet, eller hur!
Och de här solglasögonen, kommentarer överflödiga.
Här är en sak som faktiskt är helt motiverad och jättebra, tror jag.

Jag gick och Emil cyklade en sväng nu på kvällskvisten och jag drog med mig kameran.

Emil är redo att ge sig iväg.

Leder cykeln ut från uppfarten till huset.

I sadeln redo att ge sig av.

Snygging



Vi träffade tomten, han var lite stel men såg pigg ut.


Undrar vad som fanns på andra sidan av träplanket...

Undrar hur den tänkte som slängde upp cykeldäcken i trädet. Att ingen skulle kunna få tag i dem? Sant ;-).

Sådana här skyltat visar vilka vägar man får rida på, det dräller inte av dem precis.


Taggtråd är det gott om i England. Merparten av hästhagarna är inhägnade med taggtråd.


En liten skylt vid ingången till "vår" lilla skog.

Emil provar lite "off-road".

De ser goda ut men är övermogna vid det här laget och smakar inte så mycket alls.

Här bor vi! Natti natti!

Kattastråf, så sa mannen med östeuropeiskt ursprung när han såg vår altan som han skulle riva och ersätta med en ny. Detta hemma på Tjörn.

Vad som nu händer i vårt engelska hus är beyond KATTASTRÅF.

Här en kort sammanfattning av händelseförlopppet:
1, Jag får en stöt när jag duschar.
2, Peter tror mig inte.
3, Peter får en stöt när han duschar och tror nästan på det.
4, Lukas får en stöt när han duschar och Peter är övertygad.
5, Hyresvärden kontaktas.
6, Elektriker kommer, jordar duschblandaren.
7, Peter får en stöt när han duschar.
8, Hyresvärden kontaktas och Peter tar med instrument hem från jobbet, 180 volt mellan avloppet och duschblandaren.
9, Elektrikerna konstaterar att det är en vattenläcka och trasiga ledningar som tillsammans gör duschkabinen strömförande.
10, Rörmokaren kommer och gör ett hål i taket, hans unga assistent får en stöt av dörren på duschkabinen.
11, Elektrikern kommer och gör ett ännu större hål i taket och huset luktar blä när fuktig gammal isolering slits ut.

Det finns ett fåtal ljusglimtar i eländet. Den ena elektrikern var riktigt ögongodis. Huset är isolerat så vi kommer inte att frysa i vinter.

Forstättning följer.

Så har gudmor Eva varit här ett par dagar. Vår släkt är ju så ynka liten så Eva är liksom som den faster/moster jag aldrig fick.

Pubbesök

Emil tittar ner på oss andra

Floden Ver med katedralen som skymtar i bakgrunden

Peter på puben

I dag åkte vi in till London och parken Hampstead Heath och Kenwood House där vi tittade på vacker konst och åt god lunch.

Sedan tog vi farväl och Eva fortsatte in till centrala London och några dagars turistande på egen hand och jag åkte hem till hemmafrulivet i St Albans :-)

Jag får be om ursäkt för att det är så glest mellan inläggen.
Bloggens syfte var ju från början en form av dagbok över vår vistelse här. Nu är det bara drygt tre månader kvar till hemflytt och vårt äventyr känns nästan över och jag tror det är därför motivationen här tryter.

Jag kommer att gråta floder när jag flyttar hem igen. Precis som jag grät floder när vi flyttade från Tjörn. Men vi kommer ju att ha en lägenhet här något år framöver så det blir inget skarpt avbrott utan lite mer "pö om pö".
Jag kommer INTE att sakna trafiken, skoluniformen och "homepacked lunch".
Jag kommer att sakna Tilly, barnens vänner, vädret och pubarna.

I lördags var jag och Nikki på fyrstjärnig fälttävlan, Burghley Horse Trials. Vid presskonferensen efteråt satt jag och knappade på min lilla rosa laptop då en herre, fotograf, kom fram till mig. Jag tror han måste ha varit 70+.
"That's a nice little thing you have there", sa han och pekade på min lilla dator och jag förklarade att jag var väldigt nöjd med den.
"Is it Apple?", var hans nästa fråga och jag sa att nej, det är en LG.
"What do you use it for?", en konstig fråga kan tyckas i ett presscenter men jag svarade artigt att jag skriver artiklar på den och skickar till min tidning.
"How do you get the articles to the magazine?", var hans nästa fråga. Jag svarade att jag använder e-post, g-mail.
"And how do you get to your e-mail". Jag förklarade att de flesta större hästevenemang såsom Burghley, Badminton, Olympia etc har trådlöst nätverk som journalisterna får fri tillgång till.
"That is brilliant because I have e-mail too", var hans svar.
Och så frågade han vilken del av världen jag kom ifrån för han hörde att jag inte var engelsk, jag svarade att jag var svensk och han avslutade vår lilla pratstund med "thank you very much for the conversation, it has been a pleasure talking to you.". Vilken helt underbart söt liten engelsk farbror!

Nikki har nu umgåtts så mycket med oss så när vi kom fram till en liten scen där fälttävlansryttare intervjuades kunde hon snabbt slå fast att den som intervjuades måste vara Christoffer Forsberg, han hade nämligen svensk accent. Jag hör inte sådana nyanser alls ;-))

Igår var jag ute på lång ridtur med en lång galopp i lätt sits, i dag värker lår och vader.

Vår dusch blev strömförande härom dagen, det är spännande att bo i England. Nu ska det vara lagat men jag tror att jag använder den andra duschen ändå, just in case.

Tjip tjopp på er allihop!

I går var vi en heldag i London, jag, Emil, hans bästis Ben, Bens syster Megan och deras mamma Katja. Vi tog tåg och tunnelbana till Natural History Museum som är ett alldeles fantastiskt museum som varmt kan rekommenderas. Alla statligt ägda muséer i UK är gratis förutom eventuella tillfälliga utställningar. Deras dinosaurieutställning tillhör den ordinarie utställningen och är därmed gratis och helt otrolig. Ungarna var MYCKET imponerade. Vi åt även på museirestaurangen som hade riktigt fin mat, bordsplacering och lagom ljudnivå, där samlades flest pluspoäng av oss vuxna. Förutom dinosaurierna hann vi med småkryp, fåglar och klotet med dess skalv och vulkanutbrott.

Efteråt traskade vi till Hyde Park och igenom hela parken till Dianas Memorial Playground. Det är lite absurt! Hyde Park är jättestor och där var glest med folk. Ändå väljer alla barnfamiljer att tränga sig in på den inhägnade lekplatsen och det var kö för att komma in. Och vi sällade oss till idioterna och köade. Väl inne lekte barnen, åt glass och sedan var det dags att gå. Då var Megan borta, puts väck. Och det var hon i ungefär en kvart. Sådär länge så att mamma Katja fick panik i rösten och började skaka och jag kände att detta slutar i elände. Då, som nedfallen från skyn stod hon där, hon hade bara lekt, under skeppet...

I dag har Emil lekt med kompisar på hemmaplan, vi har städat lite och slappar lite så här på lovets upplopp. På måndag börjar skolan igen. Fast först ska jag hinna med att besöka Burghleys fälttävlan på lördag, ska bli UNDERBART roligt!